Vackra höstfärger och att myggjävlarna dött undan efter de första frostnätterna gör att jag själv gärna väljer att vandra i september.
Generellt är det också oftast (men såklart beroende på väderhistoriken) mer upptorkat i marken och mindre vatten i vattendragen man behöver vada (all snön har nu smält och runnit undan).
Risken för konvektions-åskväder är i det närmaste obefintlig på hösten.
Marken är fortfarande varm, och som sagt ofta torrare (= högre isoleringsförmåga), och jag har inte känt behovet av högre R-värden på liggunderlaget. Det gör jag tvärtom tidigt på säsongen, när marken kan vara både blöt och fortfarande frusen på djupet.
Visst får man ta hänsyn till att dagarna är kortare, ha med pannlampa, börja se sig om efter tältplats lite tidigare på eftermiddagen, etc. Jag kompenserat det med "alpinstart": tidig uppstigning/frukost/lägerrivning, så man är gå-klar så fort det är ljust. Bonus: man får se mer av vackra soluppgångar
Tiden man kan torka saker i solen krymper som nämnts ovan, men det kan uppvägas av att det ofta blåser mer och de torkar i vinden i stället (jag tänker på det lite mer när jag väljer lägerplats).
Man får vara mer beredd på att marken plötsligt blir (tunt) snötäckt och man då får navigera genom ett mer "slätstruket" landskap, om man annars tänkt följa stigar/leder. Man kan missa "osynliga" små översnöade vattensamlingar och bli blöt om fötterna. Men snö kan som sagt falla också mitt i sommaren.
Jag tar varken någon varmare sovsäck eller så särskilt mycket mer kläder med; det
kan vara precis lika kallt och full snöstorm mitt i sommaren, om man har otur. I september plussar jag kanske bara oftare på med dunjackan i sovsäcken, och kan mer sällan gå lika "avklädd" på dagen.
Har nyss kommit hem från Norge, där jag haft allt från riktigt skitväder (dock ej särskilt kallt) till 20-gradigt, vindstilla och molnfri himmel.