Saltbrist på fjällvandring?

[Strykarräven]

kan nog ådra sig brist men hans ansträngningsgrad och exponeringstid är rätt extrem. På vilket sätt saltintaget hjälper är också tveksamt. Effekt på vattenabsorptionen i tarmen? Smakförstärkande? Placebo??

Dubbelblindstudier?

Visst, visst... Det har nog rätt lite med vandring att göra. Har några gånger haft problem med huvudvärk etc när jag skogsarbetat sommartid och bara druckit vatten. Tror dessutom jag har fått fel gener, min farfar var enligt uppgift likadan (=tog gärna en nypa salt till svagdrickan eller vattnet vid t ex slåttern, eftersom han svettades kopiöst).

Nä, upptaget i tarmen styrs väl i mycket högre grad av tillgången på glukos. Smakförstärkande skulle man ju kunna säga att saltet är, ssk om man blandar det i vatten eller coca cola (dvs soppan smakar s*tan), så då är det nog placebo

Apropå placebo, om det funkar så är det väl hugget som ifall det är placebo eller inte. Ibland tror jag man missat detta t ex i debatten om SSRI för depression; om pillren bara genom sin placeboeffekt så kan man ju för sjuttsingen inte dra in dem, eftersom "tab Sockerpiller 500mg" inte finns med i FASS.

Själv vet jag bara att ett par gånger när jag sprungit på bara hypoton saltlösning eller sockerlösning, så har jag fått kramp. Detta händer sällan när jag har välsaltade lösningar. Och sen verkar det rimligt.

 

[Martin Fjäderlätt]

Vi har alla olika områden som vi vill lägga fokus på vid våra utomhusaktiviteter, vissa vill lära känna sin kropp och lyssna till signaler om blodsocker eller elektrolytbalans.
Somliga tycker att vad man bär med sig är det viktigaste, andra tycker att det viktigaste är att bära med sig så lite som möjligt.

Precis - och det är ju viktigt när det inte längre är funktion utan den intressebaserade fördjupningen (läs: nörderiet) som tar överhanden. Att fundera så här mycket på salter skulle jag vilja jämföra med att skaffa titantältpinnar för att spara 50 gram. Det är kul om man är intresserad, men är man ute efter mätbar funktion finns det annat som är tiofallt viktigare.

Apropå placebo, om det funkar så är det väl hugget som ifall det är placebo eller inte.

Jupp, men det största problemet med placebo är ju att det ofta blir vansinnigt dyrt, och att det liksom ingår att man ska bli lurad för att det ska funka.
Men om man lyckas lura sig själv billigt istället för att låta någon annan lura en dyrt så är det ju frid och fröjd.

Ibland tror jag man missat detta t ex i debatten om SSRI för depression; om pillren bara genom sin placeboeffekt så kan man ju för sjuttsingen inte dra in dem, eftersom "tab Sockerpiller 500mg" inte finns med i FASS.

Det borde det göra! Ett lager såna och en etikettskrivare borde vara grundutrustning för alla läkare!

(Apropå SSRI så tycker jag, om de endast verkar via placebo, att de borde ersättas av något som inte ger så starka biverkningar.)

 

[Strykarräven]

Precis - och det är ju viktigt när det inte längre är funktion utan den intressebaserade fördjupningen (läs: nörderiet) som tar överhanden. Att fundera så här mycket på salter skulle jag vilja jämföra med att skaffa titantältpinnar för att spara 50 gram. Det är kul om man är intresserad, men är man ute efter mätbar funktion finns det annat som är tiofallt viktigare.

De gånger jag verkligen saknat salt skulle jag kunnat betala väldigt, väldigt dyrt för det, så på det viset ser jag direkt parallellen med titantältpinnarna. Annars tycker jag liknelsen haltar redan på det faktum att saltet är helt oersättligt (om inte maten redan innehåller nog med salt, vilket gick rätt fort att komma fram till), medan titantältpinnarna i allra högsta grad är ersättliga. Häll socker på stripsen nästa gång så förstår du vad consono menar!

Jupp, men det största problemet med placebo är ju att det ofta blir vansinnigt dyrt, och att det liksom ingår att man ska bli lurad för att det ska funka.
Men om man lyckas lura sig själv billigt istället för att låta någon annan lura en dyrt så är det ju frid och fröjd.

Ja, och dyra placebo fungerar ofta bättre än billiga (gissa varför homeopatmedicin ofta är svindyrt!). Men läkemedelsindustrin skulle få bättre marginaler om de sålde Mentos med samma märkning och pris som Sertralin.

Ett lager såna och en etikettskrivare borde vara grundutrustning för alla läkare!

(Apropå SSRI så tycker jag, om de endast verkar via placebo, att de borde ersättas av något som inte ger så starka biverkningar.)

Återigen, placebo som smakar illa är mer effektiv än sådan som smakar gott, och röda placebopiller är bättre än t ex vita. Ett sjukt kul ämne detta!
Sen fattar jag inte detta med läkarhandstil: Har inte ditt landsting elektroniska recept, elektroniska etiketter på burkarna och i stort sett elektroniska receptarier på Apoteket? Märklig del av Uzbekistan du lever i...

 

[Staffan Andersson]

Salt har jag bara saknat de gånger jag (mot all logik..) fått fisk

 

[Strykarräven]

Jag tror personligen att det här är myter som hälsokost- och gym-människor hittar, och går, på. Men om någon har en sammanställning av vetenskapliga rapporter som säger något annat så är jag idel öra.

Vad jag vänder mig emot är när fritidsaktiviteter plötsligt ska ses som en överlevnadsövning bara för att man svettas. "Drick hela tiden! Minst 14 liter per dag!" "Ta med salttabletter eftersom vattnet inte har så mycket salt, annars dör du efter tre dar!"

Det här du skriver är väldigt viktigt, det finns en alldeles vansinnig fixering vid kroppslig "optimering", och ändå är utsidan förhållandevis förskonad från kosttillskottshetsen (ej att förväxla med den sk kosttillskotts-hesten). Det man kan säga till saltets fördel är ändå att det är så billigt att ingen gamar in pengar på det (till skillnad från kosttillskotten) och att det dessutom är rätt lätt [smisk-ljud] så att alla oroliga själar därute, som läser iForm och gråter sig till sömns av oro för saltbrist, lätt kan gardera sig.

Förresten, apropå titanpinnarna, så tycker jag den diskussionen snarare liknar "värdelöst vetande", typ som att diskutera hur många kiloponds dragkraft en viss flygplansmodell har, eller hur lång aktionsradie den har. Märk väl att sådant sysselsätter vissa "vuxna" långt upp i åren.

 

[Martin Fjäderlätt]

De gånger jag verkligen saknat salt skulle jag kunnat betala väldigt, väldigt dyrt för det, så på det viset ser jag direkt parallellen med titantältpinnarna. Annars tycker jag liknelsen haltar redan på det faktum att saltet är helt oersättligt (om inte maten redan innehåller nog med salt, vilket gick rätt fort att komma fram till), medan titantältpinnarna i allra högsta grad är ersättliga.

Tältpinnar är oersättliga, de 50 grammen man sparar på att ha dem i titan är nörderi.
Salt i kosten är oersättligt, att översalta sin mat bara för att man svettas är nörderi.

Jag har (naturligtvis) inget emot nörderi, men man bör veta när man ägnar sig åt det.

Återigen, placebo som smakar illa är mer effektiv än sådan som smakar gott, och röda placebopiller är bättre än t ex vita. Ett sjukt kul ämne detta!

Helt klart! Kunde man komma åt att kontrollera hjärnans placebo-funktioner skulle man kunna göra underverk!

Sen fattar jag inte detta med läkarhandstil:
Har inte ditt landsting elektroniska recept, elektroniska etiketter på burkarna och i stort sett elektroniska receptarier på Apoteket? Märklig del av Uzbekistan du lever i...

Hahahaha! Freudiansk feltolkning från din sida.
Vad jag menade var att läkare skulle ha en etikettskrivare så att de kunde skapa placebopillerburkar med valfritt namn och valfri påstådd effekt. Tänk så roligt för er att bara hitta på namnen!
"Parkoflippalin, 50 mg", "Nixobrappalex, 100 mg"

(Men läkarna av familjen Nordesjö skriver som krattor för hand, förvisso. Det gör i och för sig webbredaktörer av samma familj, men de skriver sällan sånt som andra skall tolka för tredje persons vel och vä.)

 

[consono]

Att fundera så här mycket på salter skulle jag vilja jämföra med att skaffa titantältpinnar för att spara 50 gram. Det är kul om man är intresserad, men är man ute efter mätbar funktion finns det annat som är tiofallt viktigare.

Inte om man med titan-tältpinnarna kan förhindra yrsel, huvudvärk, illamående och kramp i musklerna. Då är dom verkligen värda sin vikt i guld

 

[fowwe]

Jag vågar mig på en sammanfattning av allt klokt som hittills sagts i denna tråd om saltbrist vid någorlunda normal fjällvandring. Alltså: "Det kan inte säkert beläggas att det finns risk för saltbrist. Den som känner för att salta extra på maten får gärna ta med sig en burk med salt."

Själv använder jag ofta havsalt.

/Hans

 

[Strykarräven]

Inte om man med titan-tältpinnarna kan förhindra yrsel, huvudvärk, illamående och kramp i musklerna. Då är dom verkligen värda sin vikt i guld

Sin vikt i titan?

Jag tror dessutom att brist på dylika tingestar framkallar just "yrsel, huvudvärk, illamående och kramp i musklerna" hos lättpackarna.

Och titantältpinnar kan ersättas med alu-pinnar, men salt kan inte ersättas med t ex sand, även om det stavas snarlikt. Men visst (för att nu översätta detta till lättpackarnomenklatur), om man har normalsaltad mat och går en normal vandring så är extra salt ungefär lika nödvändigt som extra titantältpinnar om man redan har med sig en uppsättning i aluminium. Fast billigare.

 

[Martin Fjäderlätt]

Jag tror dessutom att brist på dylika tingestar framkallar just "yrsel, huvudvärk, illamående och kramp i musklerna" hos lättpackarna.

Och det är ju inte så konstigt om man tänker på vad järnbrist, litiumbrist och andra materialbrister kan ställa till med medicinskt. Titanbrist, kolfiberbrist och inte minst silnylonbrist är inget att skoja om.

Och titantältpinnar kan ersättas med alu-pinnar, men salt kan inte ersättas med t ex sand, även om det stavas snarlikt. Men visst (för att nu översätta detta till lättpackarnomenklatur), om man har normalsaltad mat och går en normal vandring så är extra salt ungefär lika nödvändigt som extra titantältpinnar om man redan har med sig en uppsättning i aluminium. Fast billigare.

Det var ju själva handlingen att lägga energi på att byta sina aluminiumpinnar mot titan som jag ville jämföra med att lägga energi på att salta extra på fjällvandring. Läggandet, inte saltet och pinnarna. Salta pinnar är för övrigt också onödigt eftersom de varken tillför energi eller tillfredställelse.

 

[Emmma]

Jag har provat att gå i raskt tempo i ca 8 timmar effektiv tid med ca 20 kg på ryggen i 28-gradig värme. I fjällterräng där tillgången till skuggiga rastplatser är i stort sett obefintlig.
Då svettas jag väldigt mycket. Och trots att jag dricker massor av vatten (och följdaktligen kissar stup i kvarten) så har jag känt mig törstig och lidit av huvudvärk tom morgonen efter en sådan ansträngande dag.
Då har jag tänkt att det är bristen på salt som vart problemet. (Fast kanske är det bara värmeslag?) Jag märker ju också då hur salt jag är på huden. Det är nästan man kan skrapa ihop små salthögar ifrån mina kinder.
(Kan man återanvända sina utsvettade salter? ; )

Slutsats: jag dör visserligen inte av det, men jag tror ändå att jag ibland känner av en viss saltbrist vid fjällvandring!

 

[Raskesven]

Salt binder vätska. Du tillgodogör dig inte vatten lika bra som inte innehåller salter. Att öka saltintaget "bara" för att man svettaas mycket tycker jag är en felsyn. Man ökar saltintaget just för att man svettas mycket, om man vill kunna tillgodogöra sig den vätska som ska ersättas. "Nörderi" finns det gott om, malplacerat i detta sammanhang tycker jag dock.

http://www.idrottochkunskap.se/artiklar/salt.html

Raskesven