Emma skrev: ”Klart man inte ska gå ut med inställnigen att det aldrig händer mig men man kan heller inte gräva ner sig i all information om faror... jag tror man bara blir räddare då och kanske inte vägar ge sig ut alls, och det vore väl ändå trist!?”
Jag har inte det minsta emot ensamvandringar. Om du går igenom ”all” information om faror och kommer fram till att du vill göra något, så stödjer jag det. Om du går igenom ”all” information om faror och kommer fram till att du vill INTE göra något, så stödjer jag det också. Men om du INTE vågar gå igenom ”all” information, för att du innerst inne vet att riskerna är större än vad du vill acceptera, så ljuger du bara för dig själv. Och det uppmuntrar jag INTE.
Så länge du förbereder dig väl och inte låter din egen hjärna lura dig, så kommer du sannolikt att klara dig bra. Hjärnan lurar dig i minst tre situationer; när du väldigt gärna vill göra något, när den inte fungerar pga bränslebrist, kyla, trötthet etc och i de fall dina instinkter (grundprogrammeringen) är fel för ett visst tillfälle.
I Peter Nermanders inlägg ser du ett typexempel på vad som händer när man vill (röka) eller när man inte förstår sannolikhet/risk:
"Min morfar rökte hela sitt liv och fick aldrig cancer så rökning är ofarligt"
Det har varit väl mycket av samma resonemang kring din utflykt - det hände ju inget, så alla sura gubbar hade fel – vilket är vad jag reagerar på. Det hade varit en sensation om du inte kommit tillbaka – även om du hade slarvat fullständigt med säkerheten.
Claes Nygårdh har också några intressanta rader:
”Jag har lite svårt att förstå din aggresivt negativa inställning till ensamvandring när jag i din profil ser att du sysslar med klättring som ju måste vara åtminstone en tiopotens farligare än ensamvandring (hur många klättrare omkommer varje år).”
Klättring är säkert mer än en tiopotens farligare än ensamvandring. Det finns klättrare som påstår att det är mindre farligt att klättra UTAN rep än att klättra MED rep – dem bemöter jag också rätt aggressivt. Min irritation kommer alltså av ovilja att se risk och i synnerhet om man indirekt uppmuntrar andra att blunda för risker. Om mitt val av risknivå visar sig vara fel får framtiden utvisa – men jag har gjort valet med öppna ögon (=granskat info och klättrar bara om jag bedömer det som acceptabel risk).
”Tänk efter först - Gör sedan - Berika ditt liv med nya intryck!” Instämmer till fullo!
Jag har inte det minsta emot ensamvandringar. Om du går igenom ”all” information om faror och kommer fram till att du vill göra något, så stödjer jag det. Om du går igenom ”all” information om faror och kommer fram till att du vill INTE göra något, så stödjer jag det också. Men om du INTE vågar gå igenom ”all” information, för att du innerst inne vet att riskerna är större än vad du vill acceptera, så ljuger du bara för dig själv. Och det uppmuntrar jag INTE.
Så länge du förbereder dig väl och inte låter din egen hjärna lura dig, så kommer du sannolikt att klara dig bra. Hjärnan lurar dig i minst tre situationer; när du väldigt gärna vill göra något, när den inte fungerar pga bränslebrist, kyla, trötthet etc och i de fall dina instinkter (grundprogrammeringen) är fel för ett visst tillfälle.
I Peter Nermanders inlägg ser du ett typexempel på vad som händer när man vill (röka) eller när man inte förstår sannolikhet/risk:
"Min morfar rökte hela sitt liv och fick aldrig cancer så rökning är ofarligt"
Det har varit väl mycket av samma resonemang kring din utflykt - det hände ju inget, så alla sura gubbar hade fel – vilket är vad jag reagerar på. Det hade varit en sensation om du inte kommit tillbaka – även om du hade slarvat fullständigt med säkerheten.
Claes Nygårdh har också några intressanta rader:
”Jag har lite svårt att förstå din aggresivt negativa inställning till ensamvandring när jag i din profil ser att du sysslar med klättring som ju måste vara åtminstone en tiopotens farligare än ensamvandring (hur många klättrare omkommer varje år).”
Klättring är säkert mer än en tiopotens farligare än ensamvandring. Det finns klättrare som påstår att det är mindre farligt att klättra UTAN rep än att klättra MED rep – dem bemöter jag också rätt aggressivt. Min irritation kommer alltså av ovilja att se risk och i synnerhet om man indirekt uppmuntrar andra att blunda för risker. Om mitt val av risknivå visar sig vara fel får framtiden utvisa – men jag har gjort valet med öppna ögon (=granskat info och klättrar bara om jag bedömer det som acceptabel risk).
”Tänk efter först - Gör sedan - Berika ditt liv med nya intryck!” Instämmer till fullo!
