Roligaste djurminnet

[Svurk]

Lo Obs

Hej!

En av mitt trevligaste minnen av olika djur jag har sett, är Lo vid Ivarsbyn i Värmland. Jag hade varit ute och pejlat varg i den så kallade årjängs flocken. Jag kom hem vid 7 tiden på morgon och var bra sliten efter 12 timmars arbete. Jag gick och la mig men kunde inte sova. Det var kallt som *** så jag gick ut till vedförådet för att hämta ved. När jag var på väg tillbaka till huset med en stor vedtrave i famnen så ser jag en lo som springer mitt ute på på en åker. Snacka om jag blev förvånad av att se ett lo. Det var första lodjuret som jag såg och det har satt sina minnen.

Ett annat trevlig synsobs jag har haft var när jag såg en varg från ett varggömsle i värmland. Jag och en naturfotograf skulle sitta i 5 dygn för att försöka fota varg. 3 dygnet kl 5 på morgonen ser jag en varg komma travandes ca 100 meter från gömslet. Jag börjar väcka fotografen så han kan ta sinna bilder. Tyvärr så var fotografen trött så han hittade inte vargen när den stod och speglade sig i en liten myrsjö. Precis när han upptäcker den så kastar vargen iväg och börjar trava iväg.
Vi hörde även hela vargflocken yla på några hundra meters avstånd....

sånna saker glömmer man aldrig

//Sverker

 

[nilimaa]

Lämmlarna kikar upp

Mitt roligaste minne var... eller roligaste och roligaste men det var himla humoristiskt.

Var i Norge på Trollheimen och vandrade med snöskor och bräda. Under en transportsträcka på snöskorna kom jag fram till ett ställe där lite barmark hade brutit igenom snön.

Precis i snökanten genom ett hål kikar en lämmel upp. Efter att han suttit och kikat på mig (som stannat och tittat på honom) dyker han ner igen. 2 sekunder senare kommmer han upp i ett annat hål och kikar på mig. Och samma visa igen. 7-8 gånger dök han ner och upp sen kom dom upp 2 st och dök ner och upp nästan exakt samtidigt i olika hål.

Så där höll det på. Ner upp, ner upp.

Själv skrattade jag nästan och tyckte det var som det spelet när man har en klubba och ska nocka jordekorrar som dyker upp och ner.


var juh inget märkvärdigt, men himla skoj. Inte ofta man börjar skratta när man är ensam så där.

 

[sharpshooter]

Ett roligt minne var när jag och min far var i skogen och reparerade ett jakttorn. Jag hade gått tillbaka till bilen för att hämta en såg eller vad det var. På vägen tillbaka till passet fick jag plötsligt syn på ett rådjur nere i backen utför vilken jag var på väg. Jag stannade blickstill i steget och väntade. Rådjuret fortsatte rakt mot mig. Eftersom jag hade vinden mot mig kunde rådjuret inte lukta sig till var jag var utan bara fortsatte att gå. Cirka 10 meter ifrån mig stannade det och började vädra lite men gick vidare. På 5 meters håll stannade rådjuret till och såg väldigt fundersamt ut. Antagligen visste det att något var galet men inte vad. Efter att ha iakttagit rådjuret i några minuter rörde jag mig och då tog det till flykten. Ett lite roligt minne.

//Petter
http://www.sportfiskeforum.com

 

[black dog]

Varg??

Jag var på en stor bröllops fest på frösön för några år sedan.
Det var ett fantastiskt fint bröllop och jag lät mig väl smaka av mat och dryck.
Framåt småtimmarna började man tackla av lite och jag gick ut på en balkong för att svalka av mig lite när jag ser en otroligt stor grå räv som rotar i soptunnorna...
Ja alltså, jag hade druckit såpass mycket så att jag inte tänkte i banorna varg överhuvudtaget, jag visste mycket väl att vargstammen var otroligt liten och att de var skygga djur så jag gav inte ens möjligheten en tanke.
Nåja, den var ju så stor så jag ryckte ut en stackars servitris för att beskåda den gigantiska gråa räven.
Dessvärre var hon från finland och förstod inte alls vad jag pratade om men jag pekade glad i hågen på den stora, och då slog det mig, vargen!!
Saken är den att jag har jobbat på kolmården och där har jag ju till och med varit inne hos vargarna så jag vet nog ungefär hur de ser ut, men det var först då det slog mig.
Det värsta är att jag inte är helt säker än idag.
Hur som helst så undvek jag att berätta det vidare, gjorde en snabb övervägning och kände att det är ingen idé att skrämma upp folk.
Kanske borde ha sagt till naturvårdsverket?
Är det någon som vet om det är rimligt att jag såg en varg på frösön vintern 2001?
/Daniel

 

[Pott]

attackren!

(Det här är Eriks flickvän Karin som skriver)
Jag och Erik vandrade i Sulitelma i augusti 2002. Vi såg en hel del renar, ofta ensamma. De brukade i regel bli nervösa av vår närvaro och hålla sig framför oss ett tag tills de fattade mod och tog en stor sväng runt så de hamnade bakom oss. En ren följde dock inte mönstret. När han hade tröttnat på att irra omkring framför oss bestämde han sig för att springa genom oss! Han tog sats och galloperade (eller vad nu renar har för gångart) mot oss i full karriär. Min hjärna la av totalt så jag stod bara och glodde. Erik hade sinnesnärvaro nog att kränga av sig ryggsäcken och då vaknade jag och började göra detsamma. Lyckligtvis nöjde sig renen med att skrämmas så han väjde i sista stund. Puh!
Tråkigt när man stör djur man möter, men vad ska man göra?

/Karin

 

[Almgren]

I Nissunvagge i somras så slog vi läger, och då vi satt utanför tälten och lagade middag så vi tre järvar ca 200 meter bort som sprang bortåt. Stor uppståndelse och en stor naturupplevelse.

Vi lagade sen klart middagen och min far satt och tittade ut över nejden, och fällde kommentaren "MAn vet ju att det inte kommer fler men man kan ju inte låta bli att titta"

5 minuter senare tittade en fjärde järv fram på andra sidan jokken, ca 100 meter bort, och sprang sen bortåt.

Det var en naturupplevelse av stora slag för oss.

mvh Christian

 

[Swedish Berman]

Den fula ankungen

Det var en gång för många veckor sedan två små nybörjarvandrare som bestämde sig att prova det hära med vandring, eftersom man då bor i Stockholm så kändes SÖRMLANDSLEDEN perfekto! Nåja, sena kvällstimman kom vi fram och ockuperade oss vid vindskyddet som låg alldeles intill en liiten fin sjö..
Nybörjare som vi som sagt var hade vi mat med oss som RÄCKTE mer än väl...
ost, renkött, korv, köttbullar *host* bröd, cola, vatten osv osv....... Efter ngra mackor blidde det stopp i magen och vi gick för att tömma blåsan (ja, båda två) När vi kom tillbaks så såg vi en ytterst liten ankunge nyfiket kika på vår 12 rätters middag, HELT orädd fortsatte den att skåda mat eftr mat, oss brydde den sig inte det minsta om! Vi satt bredvid och åt tillsammans med denna ankunge en hel kväll, den satt ALLDELES bredvid oss, tyckte det var trevligt med lite sällskap, tömde vår kakburk (jajamensan sånt hade vi också)och gick sedan till sovsäcken och kurade ihop sig!!!! Sedan kom även grodorna på besök, men det e en annan saga...
(ankungen försvann ngn gång under natten.....

DET NI!

Micke

 

[ceciliaw]

Vild möter tam

Mina bästa djurminnen är nog från alla turerna i skogen med min hund. Kommer aldrig glömma när jag och Sasha kom gåendes längs den lilla grusvägen som går genom skogen där vi har vår stuga. Vi kom fram till några gamla betesmarker, och vad står inte där? Tre rådjur, bara några få meter från vägen! Jag stannade och gav Sasha handtecken för att stanna, vilket hon gjorde. Naturligtvis såg rådjuren oss efter en stund, och skuttade iväg över de gamla ängarna...

Har även varit med om att en hare har sprungit upp och flytt iväg över fälten när man varit ute och gått med hunden. Jag blir så stolt varje gång eftersom Sasha (min hund) bara tittar på mig för att säga "vad fin den var" och travar sedan glatt vidare.

 

[Avslmedl]

Grymt fint

Är ofta ute och vandrar och stöter på djur. Något som särskilt har satt sig som ett roligt minne för mig är fyra vildsvinskultingar som höll på att böka mitt på en smal halvt igenväxta skogsväg i en granskog i mellersta Skåne. Dolda av det höga gräset på mittremsan höll de på att rota och böka i ett hål som en skogsmaskin någon gång i tiden hade kört upp. En efter en visade sig de randiga en halv meter långa kultingarna innan de sprang in i skogen. De var nog för små för att vara ensamma, så tanken slog mig – vad ska jag göra om suggan plötsligt dyker upp för att skydda sina små. Men henne fick jag aldrig syn på. Den natten var jag glad för att jag slapp sova direkt på marken i skogen.
På eftermiddagen den dagen stöter jag på en trevlig friluftskille som bor i trakten och är ute i skogen så gott som var dag. Han berättar att han aldrig har lyckats få syn på vildsvinen där. Då känner man sig lyckligt lottad att ha varit med om en sådan upplevelse.

/g

 

[Partys]

Duvhök

Jag var ute på jakt och hade riggat några duvbulvaner.
Jag hade börjat misströsta och kikarspanade en del efter rådjur eller en och annan räv, när det small till i en av bulvanerna och en duvök hade bokstavligen slagit klorna i den.
Den fick ej bort den utan flög lågsniffande över en stor äng med mina hundar vilt skällande efter sig.
Försöken att sätta sig i en björk misslyckades med bulvanen i klorna.
Den drog iväg in i skogen och kom som tur var ut, en minut senare utan bulvan.

Har inte sett den bulvanen sen dess.

Det var en sådan liten jakttur som oftast blir resultatlös, men om jag inte åkt ut hade jag aldrig fått se detta.

 

[Raskesven]

Under en vandring i Vindelfjällen förr-förra sommaren var vi på väg uppför en björkklädd kulle, när jag plötsligt hörde hur det liksom väste. Stannade till och försökte lokalisera ljudet, trodde det var typ fågelungar i någon buske eller träd, medan min polare höll på att skratta sig fördärvad. När jag tittade ner såg jag att kängan var under attack, av en aggressiv lämmel.

 

[björner]

Varg

Ett skojigt minne är när jag körde på E4 mellan Hudiksvall och Söderhamn och passerade Kungsgården, och såg en varg utanför ett hus i den lilla byn. Hade inte tid att stanna, men när jag passerade nästa gång, sent samma eftermiddag, svängde jag upp til huset, som visade sej innehålla en liten presentbutik. Jag gick in genom dörren, och där låg vargen behagligt utsträckt på golvet! Jag sa nåt i stil med "fint djur, det där" till kvinnan i butiken. "Ja, det är en korsning, hälften vinthund en fjärdedel Siberian Huskie...(och ngt mer)...och tänk häromdan var det en hel skolklass som passerade förbi i buss, och trodde det var en varg, och ringde polisen (eller om det var lokaltidningen)".
Jag mumlade nåt i stil med :"Ja det var väl dråpligt".

Ett annat minne är från 1:a maj 2001 kl 07 när en järv plötsligt lufsar förbi 25 m framför mej, det var under en tur till Högtuva, ett berg strax norr om Mo i Rana. Järven tittar upp ett ögonblick, utan att stanna, som om den vill säja "Jag har sett dej, är inte rädd, och jag har förresten viktigare saker för mej"