Så fort man talar om orättvisor mot samer vill många se detta som något som tillhör historien. Det är inte ett historiskt fenomen det sker än i dag. Senast när regeringen ändrade i renäringförordningen 19 maj 1993. En lagändring måste måste ske genom riksdagen.
"En förändring i rennäringsförordningens utfärdades den 19 maj 1993 och i 3 § stadgades att: Rätt till småviltsjakt och handredskapsfiske på statens mark ovanför odlingsgränsen och på renbetesfjällen skall upplåtas om olägenhet av betydelse inte uppkommer för rennäringen och om det inte möter något hinder enligt bestämmelserna i 32 § rennäringslagen (1971:437)"
Information om Jakt- och fiskerättsutredningen - SSR
Ingen kan komma och påstå att detta var ett beslut som utökade Samernas rätt till nyttjande av mark och vatten som det traditionellt innehar.
ILO Convention No. 169 Article 14.1.
The rights of ownership and possession of the peoples concerned over the lands which they traditionally occupy shall be recognised. In addition, measures shall be taken in appropriate cases to safeguard the right of the peoples concerned to use lands not exclusively occupied by them, but to which they have traditionally had access for their subsistence and traditional activities. Particular attention shall be paid to the situation of nomadic peoples and shifting cultivators in this
respect.
ILO 169 - Land Rights PDF
Att Sverige inte har ratificerat ILO 169 beror inte bara på rätten till land och vatten. Läser man konventionen finns det mycket som staten inte kan uppfylla.
Detta handlar inte om positiv särbehandling. Det handlar om att ge ett folk som levt och bott i sitt land längre tid än människan kan minnas rätten till att åtminstone bestämma över hur landet skall nyttjas inom ramverket i den stat där de bor.
ILO handlar inte om att skapa nya stater i staten utan att erkänna urbefolkningarnas rättigheter inom staterna. Skulle ILO ratificeras i stället för att utredas i oändlighet skulle man trygga både kulturen och näringen för samerna eftersom detta skulle öppna möjligheten att bedriva binäringar till renskötseln. En långsiktig följd av detta torde kunna bli att befolkningen i samebyarna skulle öka om man blev fri från den styrning som sker genom rennäringslagen. Men det är en diskussion för Samerna. Det viktigaste är att stärka deras rättigheter genom att ratificera ILO 169
Det nomadsamhälle jag talar om har inte samma "urminnes hävd" som bondesamhället. Det visar ju domarna i Härjedalen där böndernas "urminnes hävd" gick före samernas.
Att de renskötande samerna lever som nomader än i dag är välkänt - eftersom renen vandrar än i dag måste de flytta med renarna. De har flera bostäder från kust till fjäll. Att Samer har lämnat härken och akjan och använder bil, skoter och kopter kanske inte något som förvånar. Bonden har ju bytt Brunte mon John Deere. Att renen får åka lastbil i stället för att vandra är också känt. Detta beror oftast på att det saknas bete eller att flyttlederna är förstörda.
Att regeringen 1993 beslutade om den lilla ändringen i rennäringsförordningen 1993 berodde på lobbyverksamhet från Svenska Jägareförbundet och LRF. Det senaste beslutet beror på att turisföretag med Björn Helamb i täten överklagat länstyrelsena beslut till kommerskolegiet. Det är nog de som drar in storkovan och exploatrar när skjutglada eurostinna jägare flyger in för att jaga ripa. Kanske faller någon cent i börsen hos någon same som är kvar i fjällen på hösten.
Eftersom denna diskussion inte berör min härkomst eller mina intressen ser jag inget skäl till att redovisa dessa i detta forum.