rädd för rovdjur... finns det knep?

Många är ju rädda eller tycker att det känns obehagligt att gå ut i skog och mark om det finns björn eller varg (eller lo) i området.
Jag studerar på Designhögskolan i Umeå och håller på med mitt ex-jobb (10 veckor) där jag angriper problemet ovan. Målet med mitt projekt är att utforma en produkt som gör att man kan känna sig tryggare ute i naturen. Det vanligaste är kanske att man för något oväsen (bjällror, pratar...) för att inte behöva överraska nåt djur, men det finns kanske andra knep..?
Bl a genom att ta in synpunkter från de som är rädda och osäkra men oxå från de som känner sig hemma och trygga i skogen hoppas jag kunna nå en så bra lösning som möjligt..

Tacksam för synpunkter.

Anders
 
Björnspray

Björnpray är väldigt populärt här i Canada. Har inget själv men har en polare som inte går en meter utan sitt spray...
 
Vid lindrig symptom på björnfrossa drar jag till med "röda stugor tåga vi förbi", så blir det aldrig någon riktig frossa. Kanske ett litet inplastat sånghäfte vore något?;-)

Raskesven
 
Oavsett vad du designar för pryl så vore det inte fel med en liten informationsfolder som beskriver djuren och deras beteende, hur man skall uppträda och röra sig i skog o mark om man är rädd för att träffa på djur etc.
Du bör oxå varna för älg i foldern.
 
Något som säkert skulle göra en björn bindgalen vore om jag gick och "sjöng".

Håller med tidigare inlägg, information och så mer information.
 
En pinne + en rejäl tall

Jag och min kompis blev för 25 år sedan jagade av en folkilsken älgko (hästar är små) när vi var i skogen och tränade terränglöpning. Carl Lewis skulle ha varit avundsjuk om han sett mig springa (400 m med flygande start). Ett för alla okänt världsrekord i terränglöpning ;)

Nu blev det så att älgkon sprang efter min kompis (som har ett förflutet på FJS) när vi skiljes åt, och när jag inte orkade springa lägre och sökte jag mig tillbaka, och då håll min kompis på att försöka slå älgkon i huvudet med en pinne, fast dom hade en rejäl tall emellan varandra.

Så en pinne + en rejäl tall ;)

För närvarade är jag mest rädd för vildsvin när jag är ute i skog och mark. Om detta sedan är rationellt vet jag inte.

Per Brune
 
Det finns ju bra terapiformer mot många sorters fobier (till skillnad från de flesta psykiska åkommor som kräver lång terapi och ofta tillägg av mediciner), t o m såna där det räcker med en enda terapiträff. Och då menar jag inte de spektakulära "konfrontationsterapier" som man brukar köra på TV och visa hur "fåniga" fobikerna är som springer skrikande undan t ex en liten spindel. Kanske nåt sån't?

Konfrontationsvarianterna är ju ändå dömda att misslyckas, det är ju lögn i helsike att få se nåt större än en ekorre i skogen! (nä nu ljög jag lite, sprang faktiskt på fyra rådjur förra veckan, som lät mig komma på 5-6 meters håll. Terränglöpning istheshit.com!)
 
Strykarräven; sa:
Det finns ju bra terapiformer mot många sorters fobier

Enig!

Statistiken viser at hvis man ikke har våben eller løs hund med - så er det helt sikkert at være ute i skandinavien!

At forsøge at overbevise nogen om at man skal medbringe noget til forsvar eller for at skramme er dumt.
 
Ursäkta ett sent inlägg, men själv blir jag bara glad om jag lyckas få se något större än en ekorre.
I vildare vildmarker har jag gått undan för björn, buffel och lejon, leopard och babianer skall man se upp med, men de är ju inte särskilt frekventa här.
Det farligaste vi har lär vara fästingen.
Så gå ut njut och gläd dig åt vad vi har måste bli slutsatsen. (Spar miljön och skogen)
 
Är själv aldrig rädd för att stöta på något vilt "farligt" djur och skulle gjärna stå öga mot öga med en björn på 15-20m avstånd. Två gånger har jag varit riktigt nära stora vilda djur i skogen och båda gångerna har varit fantastiska upplevelser som jag inte skulle vilja vara utan.
Första gången sprang jag nästan in i en älgko som hoppade rakt ut ur snåren. Vi tittade förvånat på varandra i 2sek på armlängds avstånd innan den lufsade vidare.
Andra gången cyklade jag förbi ett vildsvin som stod vid sidan av skogsvägen. Jag stannade 10m längre fram och vi tittade på varandra i ca 5sek innan det grymtande sprang in i skogen. Då jag stannade i nerförsbacke känndes det som att jag skulle kunna cykla ifrån om det attackerade.

Något som ger ljud ifrån sig skrämmer inte bara de "farliga" djuren utan även alla andra djur plus att det irriterar andra människor. har vandrat i grupp med "björnpinglor" och det är inte roligt. Man är ju i naturen för att uppleva saker man inte kan i stan/byn. Barnsäkrar man naturen allt för mycket så tappar den snart sin dragningskraft.

En lätt och liten pryl som gjör att man skulle kunna undkomma fort vid behov hade kanske varit intressant eller något som skulle hindra/stoppa djuret vid ev attack.
 
andepande; sa:
Många är ju rädda eller tycker att det känns obehagligt att gå ut i skog och mark om det finns björn eller varg (eller lo) i området.
Anders

Vad har du för stöd till dessa uppgifter????

Jag vet om och känner flera som har fobier och inte vågar gå i skog eller t o m högt gräs p g a rädsla för fästingar och ormar. Men jag har inte hört talas om att det skulle vara vanligt med rädsla för rovdjur? Jag tror att man först borde kontrollera vilka fobier som är vanligast och sedan se om man kan hjälpa människor med någon produkt.

Men jag är pessimistisk när det gäller fobier. Folk som har fobier mot ormar, vågar ju inte gå i terrängen även om de har höga stövlar på sig. Det går knappast att hjälpa personer med fobier med prylar, om inte prylen påverkar psyket på något sätt!
 

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg