(...) Något som förvånar mig är att förespråkarna för pyramidtältet menar att dom är bland de mest vindtåliga konstruktionerna som finns. Som jag minns det ansågs det precis tvärtom för inte såååå länge sedan.
Visst är det så att pyramidformen ger en relativt liten yta exponerad mot vinden men ryktet om dålig vindtålighet måste väl ha uppstått på något sätt?
Svår jämförelse, eftersom storleken också är en faktor. De helt kvadratiska pyramidtälten är åtminstone lika vindtåliga i alla riktningar, vilket ju är skönt om vinden vänder. De längre tunneltälten - men inte så mycket små enbågstält - har en mer vindkänslig långsida.
Samtidigt behöver ett pyramidtält vara större, med betydligt längre fria tygsjok för vinden att ta tag i, för att åstadkomma lika stor användbar innervolym i periferin, som tunneltält.
Ovanpå detta utsätts tyget i "stavtält" huvudsakligen för punktlast(er), till skillnad från linjelasterna i ett bågtält.
I det teoretiska idealfallet vore ett flackt, litet pyramidtält mycket vindtåligt. Men de är ju ineffektiva vad gäller relationen mellan footprint och användbar volym, och behöver därför vara relativt sett större och högre i mitten än bågtält för samma kapacitet - vilket genast drar ner vindtåligheten p g a högre höjd, större punktlast(er) och längre ej understödda tygfält.
Många modeller försöker dessutom trolla bort olägenheten av en mittstång med diverse excentriska stavplaceringar och/eller asymmetrisk volym, vilket genast försvagar konstruktionen och vindtåligheten.
Pyramidtält, särskilt i DCF, är också svårare att få riktigt jämnt uppspända - den stora footprinten kräver stor jämn markplätt som inte alltid finns, och DCF-tyget är oeftergivligt. Med veckig/ojämn uppsättning försämras genast vindtåligheten.
En annan aspekt är att ett pyramidtält kan vara svårt att få upp stången i, om man är ensam i hård vind.
(...) Förr i tiden var avbrutna mittstänger något man pratade om, är vandringsstavar så mycket starkare än dåtidens tältstänger? /QUOTE]
Det är de säkert, de utsätts ju för stora belastningar, inkl. excentriska, om man verkligen använder dem som stöd i knepig terräng. Men visst hör man talas om stångbrott även med dessa, särskilt kolfibervarianten (som jag aldrig skulle våga välja; hellre deformation än brott vid överskriden gränslast).
Sedan är väl pyramidkonstruktionen i sig mer beronde av att man har bra fästpunkter i hörnen än tex ett kupol eller tunneltält?
I praktiken ja, p g a den längre periferin för samma volym - jfr ovan. Delvis också därför att stången, till skillnad från bågar, inte medverkar i lastfördelningen längs kanten utan varje pinne måste arbeta "för sig" med större tygsjok på sin lott, men det är lite mer komplicerat att förklara mitt i naten
. Detta går ju förstås att motarbeta mer ett större antal markpinnar.
Kan det vara så att iochmed nya material kan man komma runt en del problem som 80-talets tält hade?
Ja. Det blir som sagt höga punktlaster, men DCF är ju starkare än silikonbelagda vävar.
Men det är lite som med kolfiberstängerna: silnylon töjer sig lite vid gränslast som då kan omfördelas, medan DCF håller för högre last, men är "sprött" och deformeras permanent, eller havererar helt med fortlöpande revor, om/när den väl överskrids. DCF har dessutom den lite pirriga egenskapen att vara olika hållfast i olika riktningar, vilket kräver kunskap av tältkonstruktören.
Att DCF inte töjer sig av fukt gör att man kanske slipper efterspänna tältet om de börjar regna mitt i natten, men pyramidtält med sina långa tygsjok behöver å andra sidan efterspännas mer än bågtält.
Eller är det som så att det är personer i en subkultur som spenderat rejält med pengar på sin utrustning och därför måste framhålla dess överlägsenhet på alla fronter? (Det skulle ju aldrig hända HB-användare…)
Vad säger forumet?
Jag kan bara tala för mig själv
Går man med stavar, uppskattar den höga höjden i mitten, är stark nog att få upp stången i stormvind och oftast slår upp tältet på jämn mark, så kommer väl pyramidtält mer till sin rätt. Och det är mer motiverat (fast dyrt) med DCF i pyramidtält, där dess styrka gör nytta.
Jag går inte med stavar. Jag vill ha ett litet tält. Jag behöver inte någon större höjd i mitten, men uppskattar användbar höjd i periferin. Jag vill ha ett tält med minimerad footprint i relation till volymen, som går att slå upp på små klipphyllor. Jag vandrar ensam och vill ha en idiotsäker uppsättning. Allt detta talar ju för ett bågtält. Och då behöver jag inte heller DCF.s fördelar - det blir små fria tygfält, tyget behöver inte ta några punktlaster och tältet blir lättare att spänna jämnt med silnylon.
Med tanke att DCF dessutom kostar (fler)dubbelt, håller halva livslängden, är känsligt för stickskador, måste vikas/rullar försiktigt och upptar betydligt större packvolym än silnylon, är valet av mitt tälttyg också givet.
Men produktutveckling sker hela tiden och ala sanningar är temporära
(och ursäkta yrkesskadan)