puckade?

[Teknikern]

Ja, med tanke på att det tycks vara ännu meckigare att lära sig säkerheten (med alla kurser, prylar och övningar det innebär) kring långfärdsskridsko, så tror jag att jag står över att skaffa såna grejer ännu en säsong.

Istället åker jag skidor. Spåret här i stan löper parallellt med det plogade långfärdsskridskospåret.

Äsch, inte behöver man en massa utrustning inte, det är väl bara att skrinna på. Man märker när det inte gick längre.

Onsdagens skridsko och badutflykt.

Glöm inte den viktigaste utrustningen, nämligen fikat.

*och så fick jag fortsätta propagera för andas-torrdräktens förträfflighet*

 

[Strykarräven]

Anders kanske det inte behöver bli så krångligt. Du har kanske bara för avsikt att åka på plogade banor på Storsjön vid Östersund?

Bra skor och sidoinställningsmöjlighet på skridskorna borde räcka rätt bra. Förstår inte varför du skulle behöva stavar...

Thure

Nä, stavarna använder jag bara för skidåkningen, varför krångla till det när man åker skridskor?

Nä, jag menar bara att man lätt får intrycket att LF-skridsko skulle vara nåt slags livsfarlig sport men där riskerna kan elimineras genom välorganiserad utbildning och rigorös säkerhetsutrustning. När jag utgår från mig själv så känns det varken lockande att genomgå en massa säkerhetsarbete eller att vara ständigt rädd (eller fördenskull invaggad i "falsk" säkerhet). Har bekanta som inte fått vara med och åka i grupper för att de inte genomgått (läs: betalat för och genomgått) två-tre(!) kurser, och samma sak när de velat hyra utrustning.

Jag förstår varför. LF har blivit populärt på kort tid och det har medfört en del olyckor, vissa med dödlig utgång. Medieintresset har varit stort. Detta möter man (precis som t ex under kriget mot terrorn, vilket paradoxalt blivit en terror i sig!) med säkerhetskrav och mer utrustning. Gå med i en klubb, åk med andra i klubben, klubben har fasta regler på beteende och utrustning etc etc. Det är begripligt i någon mån.

Jag är själv inget fan av risktagande (är svinrädd för en massa saker och har rätt stor respekt för is), men om jag utgår från mig själv så låter ovanstående rätt, well, meckigt. När jag en dag provar LF-skridskor (har åkt runt på sjöarna på hockeyrör en del, men det är väl ungefär som att köra MTB på landsväg?) så kommer jag att göra det där jag på goda grunder tror isen är säker. Jag kommer inte fråga en käft om lov, och det kommer att gå bra. Med minimal utrustning. Precis som när jag provade off-piståkning (fan, d var väl på trälagg på nåt hygge med 10 graders lutning...). Inga laviner där inte.

Precis därför drog jag parallellen med skidor på isen. Ingen skulle få för sig att organisera upp det på samma sätt, eftersom det inte har kameraljuset på sig på samma vis som skrinnandet. Och tack och lov för det.

Sunt förnuft... Det låter så tråkigt. Och osäkert, om man jämför med snusförnuftiga regler för ditten och datten och en massa specialutrustning. Antar att det var samma som Martin Fjäderlätt menade ovan, att de med barnvagn eller bandyklubba på isen troligen håller sig där det är flera decimeter is.

Jag förstår varför det blivit som det blivit, men jag vill fästa uppmärksamheten på att det riskerar att skrämma bort presumtiva utövare. Ungefär som att man inte skulle kunna åka utför utan två-tre lavinkurser, lavinsond, Recco och sån där airbag-ryggsäck. Ingen är väl så tokig att den påstår det? Men drar man ut på orörd lössnö i lavinfarliga branter så ska man överväga det. Eller att stanna hemma.

 

[thureb]

Det finns

flera skäl att vara med i långfärdsskridskogrupp/klubb/telefonnätverk.

Socialt.

Isinformation.

Råd om ditten och datten t ex utrustning och hur den används bäst, bra startplatser, isbedömning, svaga partier.

Framför allt att man får ändan ur vagnen när det är bra förhållanden.

Att det är säkrare att inte vara ensam säger sig kanske självt.

Thure

 

[MonicaKa]

Vad trevligt att du så precist fattade vad jag syftade på. För en gröngöling så ter det sig onekligen lite skrämmande att långfärdsskridsko tycks innebära antingen
a) Dödsfara (för ensamma lycksökare utan certifierad utrustning och dito vett) eller
b) Kurser med Friluftsfrämjandet, utrustningsgenomgång, plurrträning på fasta tider, teknikträning på fasta tider mm mm mm för det sedan aningen tvivelaktiga nöjet att åka som nummer nio i ett tjugomannaled av vajande pikar, stavar, kastlinor, torrdräkter, ryggsäckar med grenrem och visselpipa, hermetiskt förpackade ombyten mm mm mm.

Klart jag överdriver, men för tydlighetens skull.

Jamen precis. Du gör massor av saker som är svårare och farligare! Utan att för den skull bortse från att man måste ha respekt för is. Men man har ju respekt för att gena över en bilväg, tömma sin bikupa om man är biodlare, ..., jaduvet, etc.

Såhär tycker jag det är:
a) Som mycket annat friluftsmässigt, ett schysst kamouflage för att vara ute i trevligt sällskap och fika på mysiga ställen (och lite motion, även om jag inte kallar det "ren träning" de flesta gånger jag är ute på tur)!
b) Jag är inte intresserad av att åka organiserat för egen del, men det passar för somliga. Tur att man kan/får välja! Men såklart bra att det finns organisationer och information, och att man kan använda så mycket som man själv väljer (eller tillåts, rörande viss information och en del regler för deltagande, helt OK att det finns förbehåll från klubbar/organisationer).
Sen är det viss utrustning som krävs såklart, men det är det ju även för en löprunda. Men man kommer långt (definitivt för att prova om man gillar aktiviteten) med enkla skridskor (som kanske till och med passar några kängor du redan har), "lagom stor" ryggsäck äger säkert de flesta. Att köpa till blir då isdubbar, pik, lina och kanske några typer av vattentät förvaring (om man inte gör egna lösningar för ombyte och mobil).
c) Bor man dessutom så att det finns plogade banor? Då skulle det väl kännas rätt OK att åka som träningsform också, särskilt när man utan att tveka kan åka skidor på exakt samma underlag utan att tycka att det är läskigt eller bli idiotförklarad.
d) "Sunt förnuft"? Det tror jag att du har enligt hur du beskriver ditt riskanalyserande, taskigt för dig om det låter tråkigt... hihi!

Summerat: grattis till att bo på ett bra ställe med lång is-säsong! *avundsjuk*

(Jag känner mig till och med nästan förberedd på att bli Utsidan-sågad för min inställning till långfärdsskridsko, men OK: Go ahead! Make my day, punk...)

 

[Christian_swe]

Enkelt...

Det är ganska enkelt. Ju roligare isar, desto större behov av riskmedvetenhet och utrustning.

Plogad bana på Edsviken - räcker med skenor under fötterna och (för principens skull) isdubbar runt halsen.

Nylagd is i ytterskärgården - kunskap, rätt utrustning och (helst) sällskap

Därmed inte sagt att det ena är "roligare" eller "bättre" en det andra. Det beror på hur länge man åkt och vad man är i för sinnesstämning för stunden.