Planera vandring eller inte?

[JonathanSv]

Hej. Det verkar som dem flesta planerar sina rutter när man ska vandra i fjällen. Rätt så detaljerat och även lämna en färdplanering till någon där hemma så dem vet vart man är.
Jag förstår så klart att detta är bra för säkerheten. Och vissa misstänker jag ser ett nöje i själva planerandet av sin rutt.
Jag tillhör dock dem som inte alls planerar min vandring. Senast när jag och min kompis skulle vandra i Sarek så bestämde vi vår utgångpunkt först när vi va i Gällivare med tåget. Vi valde Ritsem för att de va den bussen som gick först. Vi hade några platser på kartan markerade som vi ville se, men utöver det vandrade vi som vi kände för och slutade i kvikkjokk.
För mig är detta betydligt skönare och känns mer avkopplande än att hålla sig till en speciel tidsplan och rutt.

Så vad är era åsikter, är det värt risken att vandra som man känner för eller är det korkat?
Hur noga planerar ni era rutter?

 

[avslutad210712]

Jag planerar alltid mina rutter "på ett ungefär" dvs jag gör upp en rutt som jag vill gå men jag planerar aldrig för att dag 1 skall jag hinna dit, dag 2 skall jag hinna dit etc etc. Att jag sedan många gånger inte alls följer rutten kan bero på många saker.

En gång var det alldeles för varmt för att gå i skogen från Abisko så då gick vi direkt upp på fjället vid tältlägret istället för att fortsätta upp till Unna Allakas som det var meningen.

En gång kom jag fram till den första av broarna på norska sidan (räknat från Katterat) och eftersom jag då hade problem med axeln kändes det inte så skoj att kanske ramla ner från den så då vek jag va och gick över på svenska sidan istället för att fortsätta på den norska.

I fjol kom vi fram till Njabbejåkka som var alldeles för fylld med vatten för att försöka vada och när vi kommit upp där det hade gått att vada kändes som att vi hade gått för länge så vi lade om hela vandringen.

Tror att fjällen är alldeles för full av människor som planerat sin vandring in i minsta detalj och sen tvingar sig att följa den planen "till vilket pris som helst".

Självklart är det bra att lämna en färdplan hemma ifall fjällräddningen måste göra ett eftersök men ärligt talat så hur många av ställena vi besöker i fjällen är så ödsliga att man aldrig ser en människa som man kan be om hjälp?

Så eftersom jag är nästan säker på att jag inte kommer att följa en färdplan så lämnar jag aldrig någon hemma utan jag säger var jag skall börja så kan fjällräddningen i alla fall kolla om bilen står där om jag åkt bil upp och sen antal dagar jag planerar att vara borta. Blir jag borta längre än de planerade dagarna så försöker jag alltid meddela hem (eller till Polisen) att jag blivit försenad.

 

[herbert.m]

Brukar planera lite grovt ungefär men olika omständigheter brukar ALLTID ändra den planerade rutten.
Att planera en vandring är en väldigt trevlig del av det hela, men även bra att vara flexibel.

Har haft väldigt mkt beslutsångest i år samt ingen tid över att planera, åker om tre dagar och har inte ens bestämt mig i vilket område jag ska vandra, Inte det optimala men kanske ett impulsbeslut leder till nåt bra hehe

 

[edgepal]

Det är som med bilkörning, det brukar ju gå bra. Problem uppstår först när det inte går så bra.

Thomas.

 

[anle]

Det är inte så avkopplande att inte boka hela transportsträckan i förväg när tåget blir försenat så att man missar bussen och sitter där utan resplusbiljett.

 

[joanna]

(...) För mig är detta betydligt skönare och känns mer avkopplande än att hålla sig till en speciel tidsplan och rutt.
Så vad är era åsikter, är det värt risken att vandra som man känner för eller är det korkat?
Hur noga planerar ni era rutter?

Korkat? Att vara öppen för det oförutsedda är för mig vandrandets (och livets) kärna, jag skulle aldrig kunna vara utan. Det gäller både bergsvandringar, vanliga resor och vardagliga möten med människor. Visst fantiserar jag gärna över en karta, tar reda på fakta och grovskissar, men precis som jag aldrig i mitt liv lyckats hålla mig till ett recept när jag lagar mat, har jag aldrig heller lyckats hålla mig helt till en "planerad" rutt.

Visst, jag bokar nuförtiden också billiga flygbiljetter etc i förväg, men försöker se till att det finns rätt vida marginaler inom de ramarna. Men mitt skönaste sätt att resa motoriserat är fortfarande att ställa sig vid vägkanten med tummen i vädret .

 

[Brauer]

Har inte vandrat i fjällen, men när vi går på låglandsled så är planeringen mest orientering för mig och lite förberedelse. Om jag kikat på turen i förväg och har några hållpunkter så blir det enkelt att improvisera när jag väl är ute. Då vet jag vilka marginaler jag har och var jag kan ge och ta
Funkat bra hittills, funkar kanske i fjällen också.

 

[GustavOh]

En plan är en plan. Någonstans behövs den, om inte annat så för att ha lite hum om hur mycket semester du behöver ta ut, eller om någon måste vattna dina blommor eller vad nu omvärlden ställer för krav.

Det låter som en kliché, men jag tycker att det är lättare att vara spontan om det finns en plan A i bakgrunden att förhålla sig till. Sedan kan man ju förkasta den helt och hållet på plats när humöret, vädret eller något annat får styra.

 

[veni]

Jag planerar mina vandringar och även andra resor rätt så noga, läser om området jag ska till och samlar information. Jag är nog lite av en kontrollfreak och avviker helst inte av den satta planen. Men jag planerar in lite marginaler och en plan B. Jag trivs bra med det.
Mvh. Veni

 

[avslutad210712]

Jag planerar mina vandringar och även andra resor rätt så noga, läser om området jag ska till och samlar information. Jag är nog lite av en kontrollfreak och avviker helst inte av den satta planen. Men jag planerar in lite marginaler och en plan B. Jag trivs bra med det.
Mvh. Veni

Självklart försöker jag läsa in mig så mycket som möjligt på det planerade området men även så mycket som möjligt i områdena runt omkring ifall jag måste lägga om vandringen. Vad som är speciellt viktigt att läsa in mig på är vad.

 

[camoscio]

Ja, nog har jag i regel en idé för turen, men detaljplaner, nej, knappast. Det går inte när man går så pass långa sträckor som jag. Och man kan tvingas till avbrott; t ex avbröt jag nyss en tur i Sydalperna eftersom snöläget var sämre än jag kalkylerat - jag har chansat ett par gånger förut och chansningen har gått hem, denna gång inte.

År 2003 gjorde jag en tur som skulle börja i Colmars les Alpes (tror jag det var), söka sig mot italienska gränsen och sen gå vidare norrut. Det var allt jag planerat. Planen fick ändras redan första dagen, eftersom en viss busstur ännu inte börjat gå.

2006 skulle jag börja i Varzo nära Simplontunnelns italienska mynning, och följa GTA ned mot Gran Paradiso. Det fanns ingen övernattning, så jag improviserade mig med buss till
Domodossola och vidare norrut till Ponte Formazza,
vilket gav ett par etapper extra. I Alagna, en söndag, var guidebyrån öppen, och även affärerna. Jag gick in och frågade om snöförhållandena på Aostadalens Alta Via 1 - de var perfekta. I en affär hittade jag lämpliga kartor. De icke förutsedda etapperna blev turens bästa.

Men det har sina risker att resa utan returbiljett. När jag skulle hem från Nice fick jag sista platsen i ett 18 vagnar långt tåg till Paris. Den dagen var nattförbindelsen Paris-Hamburg fullbokad så jag stannade en natt i Paris. Det var nog mest tur att jag fick plats nästa natt.

På min kommande fjälltur i Norge ska jag kanske ha hemresan klar; det är skitknöligt att boka tågresor på plats i Norge. Då får jag ha reservplaner för jag vill verkligen inte bli sittande i någon liten norsk håla flera dagar utan något att göra.

Senast jag reste med returbiljett var 2002, när jag gick GR20. Då hade jag returbiljett på båten mellan Nice och Korsika.

 

[tiddelipom]

Jag planerar alltid mina vandringsturer. Däremot tror jag aldrig att jag någonsin har genomfört någon tur precis som jag har planerat den. Planeringen är för mig både ett sätt att förbereda mig på detaljer som t.ex. eventuella svåra vad, och samtidigt ett sätt att helt enkelt njuta, gotta mig i och drömma om den kommande vandringen.
Vanligtvis börjar jag med att kolla lite olika alternativ för att sedan tratta mig ner till ett huvudspår i planeringen. Vartefter planeringen fortskrider ökas den sedan ut med allt fler olika alternativa vägar igen.
Att inte veta säkert vad som händer och vart jag kommer att ta mig och låta väder, vind och terräng utanför min egen påverkan tillsammans med mina egna känslor avgöra vad det i slutändan blir är stor del i tjusningen med att vara ute och vandra för mig.

Snart dags för Sarek!! Planerat ... men precis så kommer det inte att bli!