btd; sa:Ibland är det också lämpligt att ha den åtkomlig - t ex för att torka av saltstänk, eller för att tillfälligt plocka bort den om man skulle drabbas av det tvivelaktiga nöjet att tömma en vattenfylld skottlös motionskajak över sitt fördäck.
OK, jag förstår en del argument för att ha kompassen nära - men en av finesserna med att ha den långt bort är just att den inte är ivägen för kartor, kamraternas tvivelaktiga kajaker osv. Och lite salt på glaset får man bort med ett stänk med paddeln!
Sedan har vi ju det där problemet med att kompasserna blir suddigare med åren. Har ni också märkt det? Man tycker ju att en marinkompass borde tåla vatten, men icke sade Nicke. Kompasserna är helt klart suddigare nu än de var för 30 år sedan, det måste vara fukten som löser upp siffrorna och linjerna. Så jag får väl anpassa mig och flytta mina närmare sittbrunnen efterhand...
(Det är inte bara kompasserna som blir suddigare. Samma märkliga fenomen drabbar sjömärken, träd på avstånd osv. Min käresta retar mig för att jag i somras såg en get på ett skär - det visade sig vid närmare betraktande vara en get-formad enbuske. Lurigt, lurigt.)
hälsningar
Jens