Extensiv renskötsel finns det INGA praktiska alternativ till, och renen har alltid funnits inom dessa områden. Om än tidigare som vildren. Den extensiva boskaps skötseln försvann redan på 50-talet i Sverige, Norge KOMMER att avskaffa den också men konservativa opinioner har lett till staligt stöd som bevarat den. Extensiv fårskötsel är inte bra för fåren heller, många dör vid dåligt väder eller genom olyckor. De bästa vore lite mul- och klöv- sjuka så att de fick slakta av alla fåren. Ett norskt medlemskap i EU skulle också leda till stopp av dessa jordbrukssubventioner. Någon kanske såg TV programmet om den norska fjällbonden som levererade smöret med båt sommartid och vintertid med skoter? Mejeriet sålde sedan hennes smör som djurfoder eftersom det inte uppfyllde hygienkraven. Hur realistiskt är det att sådan TERAPIVERKSAMHET kommer att får fortsätta?
Du använder en föråldrig webbläsare. Det får inte visa dessa eller andra webbplatser korrekt.
Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Du bör uppgradera eller använda en alternativ webbläsare .
Påverkas du negativt av ulvjakten (-slakten) i Norge?
- Trådstartare Svartkjelen
- Start datum
Finns det inga alternativ till extensiv renskötsel? Konstigt då att många samer tidigare utövade intensiv renskötsel i Sverige. För övrigt är väl i så fall också renskötseln att betrakta som terapiverksamhet.
Du anser kanske inte att det finns något värde i att man upprätthåller mänskliga kulturtraditioner.
Landsbygdsbefolkningen är väl överflödig?
BOS
Du anser kanske inte att det finns något värde i att man upprätthåller mänskliga kulturtraditioner.
Landsbygdsbefolkningen är väl överflödig?
BOS
Hmmm
Om du är jägare Bengt-Olof så borde du känna till problematiken med drevjakten där årligen skadesjuts ett större antal hundar en var vargen totalt tar (officiell statistik). Mörkertalet är även stort då många avlivar själva. Avlivning med gevär räknar jag inte som skadesjutning!!! Problemet beror till stor del på jaktformen i sig, men även många fritidsjägares enbarmliga förmåga att hantera sitt vapen (mera tid på sjutbanan tack!!). Som före detta sportskytt så har instruerat lokala jaktlag och jag kan inte säga dig att det var någon vacker syn!
Själv skulle jag aldrig använda mina hundar i en sådan riskfull hantering, knappast till jakt överhuvudtaget men det är en personlig värdering. Vad jag vill säga är att det ären risk jägaren får ta om han vill ägna sig åt drevjakt - alltså att skadesjuta hunden, få den trafikdödad eller dödad vid rovdjurskontakt. Är man inte beredd att ta de riskerna så får man ägna sig åt någon jaktform som inte använder sig av frisläppta drivande hundar!
Om du är jägare Bengt-Olof så borde du känna till problematiken med drevjakten där årligen skadesjuts ett större antal hundar en var vargen totalt tar (officiell statistik). Mörkertalet är även stort då många avlivar själva. Avlivning med gevär räknar jag inte som skadesjutning!!! Problemet beror till stor del på jaktformen i sig, men även många fritidsjägares enbarmliga förmåga att hantera sitt vapen (mera tid på sjutbanan tack!!). Som före detta sportskytt så har instruerat lokala jaktlag och jag kan inte säga dig att det var någon vacker syn!
Själv skulle jag aldrig använda mina hundar i en sådan riskfull hantering, knappast till jakt överhuvudtaget men det är en personlig värdering. Vad jag vill säga är att det ären risk jägaren får ta om han vill ägna sig åt drevjakt - alltså att skadesjuta hunden, få den trafikdödad eller dödad vid rovdjurskontakt. Är man inte beredd att ta de riskerna så får man ägna sig åt någon jaktform som inte använder sig av frisläppta drivande hundar!
Till Josef
Jag jagar med stående fågelhund, en jaktform där antagligen både hundar och medjägare utsätts för de största riskerna, eftersom hunden alltid befinner sig mellan jägaren och villebrådet vid skottillfället. Jag har emellertid aldrig varit med om någon skadskjuten hund (på 30 års jakt). Det gäller att hålla inne på skotten om man inte har rent skottfält. Jag har alltid tidigare alltid tyckt att vi skulle kunna ha varg i Sverige, men jag börjar bli mer och mer kluven i mina åsikter, sedan jag har läst om vargdödade hundar. Jag har alltid jagat i vargfria områden (Härjedalen), och jag tycker nog mer och mer att folk som bor i de områden där det finns varg, ska få ha stort inflytande i dessa frågor.
BOS
Jag jagar med stående fågelhund, en jaktform där antagligen både hundar och medjägare utsätts för de största riskerna, eftersom hunden alltid befinner sig mellan jägaren och villebrådet vid skottillfället. Jag har emellertid aldrig varit med om någon skadskjuten hund (på 30 års jakt). Det gäller att hålla inne på skotten om man inte har rent skottfält. Jag har alltid tidigare alltid tyckt att vi skulle kunna ha varg i Sverige, men jag börjar bli mer och mer kluven i mina åsikter, sedan jag har läst om vargdödade hundar. Jag har alltid jagat i vargfria områden (Härjedalen), och jag tycker nog mer och mer att folk som bor i de områden där det finns varg, ska få ha stort inflytande i dessa frågor.
BOS
På dig verkar du som du är en aktiv och kunnig jägare. Men tyvärr har alla inte samma kunskap och vett att hålla inne med skott. Det är inte heller lätt då många inte får möjligt att jaga så ofta som de borde, kanske endast 3-4 ggr om året.
Jakt är och kommer alltid vara en hantering på liv och död. Man spelar helt enkelt med sig själv, sin ev. medjägare och sin hund som insats. Alla jägarkulturer har vetat att naturen både tar och ger och för att få måste man vara beredd att förlora sin insats (läs hund). Givetvis så ska man jobba för att för att minimera detta så mycket. Men att utrota en djurart för detta tycker jag är lite väl magstarkt. Istället för att naturen ska rätta sig efter människan så får människan rätta sig efter naturen d.v.s. försöka förändra jaktformen så att den passar ett livkraftigt rovdjursbestånd.
Jakt är och kommer alltid vara en hantering på liv och död. Man spelar helt enkelt med sig själv, sin ev. medjägare och sin hund som insats. Alla jägarkulturer har vetat att naturen både tar och ger och för att få måste man vara beredd att förlora sin insats (läs hund). Givetvis så ska man jobba för att för att minimera detta så mycket. Men att utrota en djurart för detta tycker jag är lite väl magstarkt. Istället för att naturen ska rätta sig efter människan så får människan rätta sig efter naturen d.v.s. försöka förändra jaktformen så att den passar ett livkraftigt rovdjursbestånd.
Josef
Om det vore så att jag när jag jagar spelar med mitt eget, mina medjägares och mina hundars liv som insats, så skulle jag inte jaga. Har man den inställningen är man snett ute. Visst, det finns ingen verksamhet som är helt riskfri, men de största riskerna vid jakt, är nog bilresan till och från jakten. Om det vore som du säger, skulle vi nog få läsa om mycket mera vådaskjutningar vid älgjakten, när så många människor går ut i skogen med livsfarliga vapen. Som det nu är, hör jaktolyckor till ovanligheterna.
Återigen: detta är fel forum för denna diskussion.
BOS
Om det vore så att jag när jag jagar spelar med mitt eget, mina medjägares och mina hundars liv som insats, så skulle jag inte jaga. Har man den inställningen är man snett ute. Visst, det finns ingen verksamhet som är helt riskfri, men de största riskerna vid jakt, är nog bilresan till och från jakten. Om det vore som du säger, skulle vi nog få läsa om mycket mera vådaskjutningar vid älgjakten, när så många människor går ut i skogen med livsfarliga vapen. Som det nu är, hör jaktolyckor till ovanligheterna.
Återigen: detta är fel forum för denna diskussion.
BOS
Förvisso riktigt, ...
... att debatten som den svängt nu, inte har något med fjällvandring att göra. Det var inte heller dessa meningar jag var ute efter då jag startade debatten med frågan om folk/fjällvandrare hade påverkats negativt av Norges hantering av vargarna i Østerdalen, och därför nu valt bort Norge som mål för den kommende sommarens turist- och fjällturer.
Det har emellertid i alla fall varit intressant att följa med i olika yttranden och tyckanden från svenskt håll, och det är inte säkert att debatten hade blivit lika "intensiv" om den förts i någon av de andra - mindre frekventerade - kanalerna.
Så för min del kan ni gärna fortsätta här på vandringsforum. Det är både intressant och underhållande att sitta på sidolinjen och bara följa med.
En aspekt som kan vara aktuell, är väl huruvida vandringsfolk drar sig för att bege sig ut i terräng där de vet att det finns varg, och vad är i så fall skillnaden, mot att bege sg ut i skogen där vi vet att det finns björn?
Tycker/tror vi att 800 björnar är ofarligare och snällare än 800 vargar i Skandinavien?
Mvh. "Svartkjelen".
... att debatten som den svängt nu, inte har något med fjällvandring att göra. Det var inte heller dessa meningar jag var ute efter då jag startade debatten med frågan om folk/fjällvandrare hade påverkats negativt av Norges hantering av vargarna i Østerdalen, och därför nu valt bort Norge som mål för den kommende sommarens turist- och fjällturer.
Det har emellertid i alla fall varit intressant att följa med i olika yttranden och tyckanden från svenskt håll, och det är inte säkert att debatten hade blivit lika "intensiv" om den förts i någon av de andra - mindre frekventerade - kanalerna.
Så för min del kan ni gärna fortsätta här på vandringsforum. Det är både intressant och underhållande att sitta på sidolinjen och bara följa med.
En aspekt som kan vara aktuell, är väl huruvida vandringsfolk drar sig för att bege sig ut i terräng där de vet att det finns varg, och vad är i så fall skillnaden, mot att bege sg ut i skogen där vi vet att det finns björn?
Tycker/tror vi att 800 björnar är ofarligare och snällare än 800 vargar i Skandinavien?
Mvh. "Svartkjelen".
När jag är ute och går i skog och fjäll, har jag så gott som alltid hund med. När det inte är jakttid håller jag hundarna kopplade. Beträffande björnar, så ser jag det inte som någon risk med en kopplad hund. Björnen går undan långt innan jag har en aning om den.
Med lös hund finns alltid risken att hunden retar björnen, och sedan springer till husse med björnen i hälarna. Jag har aldrig råkat ut för detta trots att jag vistas mycket i Härjedalen, där det finns mycket björn, men sådana incidenter inträffar.
Beträffande varg är det en annan sak. Vad händer om jag går med en kopplad hund i närheten av en varg?
Hunden ser vargen som en annan hund, och vargen ser hunden som en annan varg, och då kan revirstrider kanske uppstå. Jag vet inte, men det verkar inte särskilt trevligt. Jag har dock hittills tvekat att gå ut i markerna pga rovdjur.
BOS
Med lös hund finns alltid risken att hunden retar björnen, och sedan springer till husse med björnen i hälarna. Jag har aldrig råkat ut för detta trots att jag vistas mycket i Härjedalen, där det finns mycket björn, men sådana incidenter inträffar.
Beträffande varg är det en annan sak. Vad händer om jag går med en kopplad hund i närheten av en varg?
Hunden ser vargen som en annan hund, och vargen ser hunden som en annan varg, och då kan revirstrider kanske uppstå. Jag vet inte, men det verkar inte särskilt trevligt. Jag har dock hittills tvekat att gå ut i markerna pga rovdjur.
BOS
Vargen ser hunden som konkurent i reviret
Där har är du inne på något, mht att gå med hund i vargterräng. I sista nr av norska tidsskriften "Villmarksliv" uttalde sig en vargexpert om just detta. Enligt honom så ser vargen på hunden som en konkurent i det revir den betraktar som sitt eget. Och speciellt utsatta blir skällande hundar, eftersom vargen - som de flesta inte tror kan skälla - endast tar till skall som sitt allra starkaste uttryckssätt för att markera sitt revir.
När en jakthund som då, inte bara kommer innanför reviret, utan i tillägg också, på det - för en varg - starkaste tänkbara sätt hävdar att det är hans revir, blir attakerad och dödad, är väl då inte så mycket att bli förundrad över.
Det är många skogsvandrare som går med hund, och menar att det inte bara är ett trvligt sällskap, utan att det också gör att de känner sig tryggare. Men egentligen, så borde det väl vara det rakt motsatta både med tanke på björn och varg.
Där har är du inne på något, mht att gå med hund i vargterräng. I sista nr av norska tidsskriften "Villmarksliv" uttalde sig en vargexpert om just detta. Enligt honom så ser vargen på hunden som en konkurent i det revir den betraktar som sitt eget. Och speciellt utsatta blir skällande hundar, eftersom vargen - som de flesta inte tror kan skälla - endast tar till skall som sitt allra starkaste uttryckssätt för att markera sitt revir.
När en jakthund som då, inte bara kommer innanför reviret, utan i tillägg också, på det - för en varg - starkaste tänkbara sätt hävdar att det är hans revir, blir attakerad och dödad, är väl då inte så mycket att bli förundrad över.
Det är många skogsvandrare som går med hund, och menar att det inte bara är ett trvligt sällskap, utan att det också gör att de känner sig tryggare. Men egentligen, så borde det väl vara det rakt motsatta både med tanke på björn och varg.
Jag tror inte heller att det på något vis är tryggare att gå i skogen med hund. Det är nog i stället i samhällena där vi träffar på det farligaste rovdjuren (på 2 ben) som hunden kan vara något skydd.
Beträffande varg och hund tror jag även att det inte behöver vara vargen som tar initiativet till revirstriden, utan det kan mycket väl vara hunden. Min erfarenhet av hundar säger mig att storleken inte har någon betydelse. Hunden fattar inte att den är svagare än vargen. Men oberoende av vem som börjar anser jag att jag måste ha rätt att försvara mig och min hund mot rovdjursangrepp, utan att bli straffad för det.
BOS
Beträffande varg och hund tror jag även att det inte behöver vara vargen som tar initiativet till revirstriden, utan det kan mycket väl vara hunden. Min erfarenhet av hundar säger mig att storleken inte har någon betydelse. Hunden fattar inte att den är svagare än vargen. Men oberoende av vem som börjar anser jag att jag måste ha rätt att försvara mig och min hund mot rovdjursangrepp, utan att bli straffad för det.
BOS
Liknande trådar
Trådstartare | Titel | Forum | Svar | Datum |
---|---|---|---|---|
Varmt i fjällen - hur påverkas myggen? | Fjällvandring | 12 |
Liknande trådar
Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!
Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg