Så intressant diskussion på gång att jag känner mig lockad att delta. 
Av de olika räddningsmetoderna för ensampaddlare verkar sidouppstigning (där man stiger upp vid sittbrunnen, sätter sig och tar båda benen in från samma sida) aningen instabilt, lika så rodeoräddningen som börjar från aktern (där kroppstyngden lätt får fören att stiga och kajaken att välta).
Själv har jag tränat rodeoräddning som är en mellanvariant av dessa två, dvs att jag sparkar upp mig på akterdäck, kastar ena benet över till andra sidan och fortsätter som vanlig rodeoräddning. (Precis samma teknik som Gordon Brown visar i sin nyaste video.)
Den klassiska flottörräddningen med flottören som utriggare anser jag vara rätt värdelös då det gäller... oavsett all den extra tid som går åt så fungerar den för mig mycket mindre pålitligt än rodeoräddningen och samtidigt använder jag mer krafter som kunde komma till nytta senare. I träningssammanhang har jag oftare misslyckats med flottörräddning än rodeoräddning.
Orsakerna till att jag ändå alltid har flottören med mig är två: 1) Lyckas inte rodeoräddningen kan "re-entry and roll" fungera, men är man trött och utan bombsäker roll så fungerar flottören som ett utmärkt hjälpmedel. Man behöver inte blåsa flottören full, rätt liten mängd luft räcker till att tvinga paddelbladet i rätt vinkel och startläge för en C2C roll och lite mer luft ger mer bärkraft om man inte riktigt har "hip flick" i sync med paddeldraget. Blåser man inte flottören full kan man i nödfall även paddla några paddeltag med flottören monterad, och flottören får man också loss och stuvad utan att tömma den. 2) En uppblåsbar flottör fungerar utmärkt som dyna i campingsammanhang, förutsatt att man har hållit den torr. (Jag förvarar min i sittbrunnen där den i regel hålls torr.)
Av de olika räddningsmetoderna för ensampaddlare verkar sidouppstigning (där man stiger upp vid sittbrunnen, sätter sig och tar båda benen in från samma sida) aningen instabilt, lika så rodeoräddningen som börjar från aktern (där kroppstyngden lätt får fören att stiga och kajaken att välta).
Själv har jag tränat rodeoräddning som är en mellanvariant av dessa två, dvs att jag sparkar upp mig på akterdäck, kastar ena benet över till andra sidan och fortsätter som vanlig rodeoräddning. (Precis samma teknik som Gordon Brown visar i sin nyaste video.)
Den klassiska flottörräddningen med flottören som utriggare anser jag vara rätt värdelös då det gäller... oavsett all den extra tid som går åt så fungerar den för mig mycket mindre pålitligt än rodeoräddningen och samtidigt använder jag mer krafter som kunde komma till nytta senare. I träningssammanhang har jag oftare misslyckats med flottörräddning än rodeoräddning.
Orsakerna till att jag ändå alltid har flottören med mig är två: 1) Lyckas inte rodeoräddningen kan "re-entry and roll" fungera, men är man trött och utan bombsäker roll så fungerar flottören som ett utmärkt hjälpmedel. Man behöver inte blåsa flottören full, rätt liten mängd luft räcker till att tvinga paddelbladet i rätt vinkel och startläge för en C2C roll och lite mer luft ger mer bärkraft om man inte riktigt har "hip flick" i sync med paddeldraget. Blåser man inte flottören full kan man i nödfall även paddla några paddeltag med flottören monterad, och flottören får man också loss och stuvad utan att tömma den. 2) En uppblåsbar flottör fungerar utmärkt som dyna i campingsammanhang, förutsatt att man har hållit den torr. (Jag förvarar min i sittbrunnen där den i regel hålls torr.)
