Att lägga extra prylar i ryggsäcken enbart för att den ska bli tyngre under fjällvandringen kan ju inte vara så vanligt förekommande…..
Att fylla ryggan med prylar bara för att få den att väga mer är något jag enbart gör under träningsperioden inför säsongen. Att fylla ryggan med prylar för att jag tycker att jag vill ha dem med mig gör jag däremot konstant när jag ska ut och vandra.
Och vi måste vara medvetna om att vi har olika syften med våra vandringar, att vi vandrar på olika sätt, att vi därigenom kan tycka att packvikten är olika viktigt. Självfallet inser jag att en lättare packning medför en mindre fysisk påfrestning, men det är inte alltid det är viktigt.
Jag lufsar fram i sakta mak på fjället. Lägger mycket liten tankeverksamhet på att få ryggan så lätt som möjligt. Av den enkla anledningen att för mig, och nu pratar jag enbart om mig själv (och till viss del även för min vandringskamrat som tänker ungefär lika som jag) så spelar ryggans vikt ingen egentlig roll. Ska vi tälta tre nätter så väger våra ryggsäckar 18-20 kilo styck. Vi har båda ganska rejäla ryggor, min 85L Kajka klockar väl in på 3,5kg, Min kamrats Alaska med sjuttitre packväskor ligger inte långt efter. Det tält vi oftast har med oss är ett 10 år gammalt Fjällräven på 3,5kg med rejäl absid så vi har plats om det skulle regna. Vi kör ett hederligt Trangia gas-kök (och ja, vi har kaffekannan, alla kastruller samt stekpannan med oss och en extra gastub just in case). Våra kläder är funktionella, och tilltagna så vi inte fryser.
Och så har vi förstås rikligt med mat och dryck med oss. Gärna så det räcker till en ”slå-upp-lägret-öl” och en ”titta-på-stjärnhimmel-öl” per person och dag med tillhörande tilltugg. Och så är vi uppe i 18kg. Per person. För tre dagar. Inga lättviktsprylar så långt ögat kan nå. Idiotiskt, jag vet.
Men jag trivs som fisken i vattnet där jag vandrar genom landskapet. När kvällen kommer har jag kanske rört mig 10 km, eller 25 km, och det spelar ingen roll. Upplevelsen för mig skulle inte vara större eller bättre om jag hade orkat gå några kilometer till, eller haft mat med mig för att tälta ytterligare några nätter, eller haft mindre vikt på ryggen. Jag har inget önskemål att gå upp på så många toppar som möjligt. Och eftersom jag varken går långt eller länge så spelar, faktiskt, i mitt fall, vikten ingen större roll. Och det finns i princip inget i min packning som jag är villig att ge avkall på bara för att lätta på vikten. Jag har de grejer jag har, och jag gillar att använda dem.
Däremot är det självklart så att om någon utrustning skulle behöva bytas ut eller uppgraderas så är det inget självändamål att köpa så tunga grejer som möjligt. Finns det lättare med bibehållen funktion och kvalitet så vore det ju dumdristigt att inte köpa en sådan variant, förutsatt att inte priset blir för högt i jämförelse. Men att byta ut fullt fungerande prylar bara för att lätta på vikten är för mig helt uteslutet.
Om jag var inriktad på att vara ute och tälta många nätter, eller ville ta många toppbestigningar, eller vandra långt i jobbig terräng så skulle jag förstås packa annorlunda för att slippa gå och lägga mig hungrig och för att orka mer. Antalet öl skulle minskas, extratröjan skulle lämnas hemma, och stekpannan som aldrig används är ju helt onödig att släpa med sig. Och lite mer smått o gott skulle antagligen också få vara hemma. Men så länge jag inte gör det så har jag inget behov att ändra min standardpackning.
Det kan nog anses som självspäkning att frivilligt bära tungt. Men att, som någon annan skrev i tråden (skämtsamt?), medvetet använda kroppens egna depåer som ”bränsle” till vandringen och därigenom kunna minska mängden mat som ska tas med och kallt räkna med att gå ned i kroppsvikt under vandringen…. Det är i min värld ett extremt utslag av självspäkning. Jag har aldrig kommit hem och vägt mindre än när jag gick ut. Och då kan vi ändå anta att jag, med den tunga packningen, bränner en hel del kalorier under resans gång.
Och tung och tung förresten. Jag väger in på 100 pannor. Min rygga är därmed 18% av min kroppsvikt. För någon som är "Normaltung", dvs runt 80 kg skulle det motsvara 14kg. En tjej på 50 kg når, procentuellt, samma belastning som jag redan vid 9kg packning. Nu vet jag att massa, belastning och fysisk kapacitet inte följer enklaprocent-regler baserat på kroppsvikt, men det är ändock en faktor att ta hänsyn till. 18kg på min rygg är troligen inte lika tungt för mig som 18kg skulle vara på någon som är hälften så stor som jag. De fysiska förutsättningarna är olika.
Vi kan väl återigen konstatera att det finns inget absolut rätt eller fel i detta. Forum-medlemmarna kommer aldrig nå konsensus i denna fråga. Gör som passar dig själv bäst, hitta dina egna vägar och lösningar. Låt de som jagar gram göra det, och låt de som inte lägger så mycket möda vid packvikten få fortsätta vara packåsnor. Båda lägren kan ändå njuta av upplevelsen lika mycket, på sitt eget vis.
Och glöm inte, som Roy och Roger sjunger: Det ska va gött o leva, annars kan det kvitta!
Vad jag menade var att många aktivt väljer UL baspackning just för att kunna utföra något specialintresse. Klätterutrustning, tubkikare, långa teleobjektiv, fiskeutrustning osv. 
