Packa ryggan med tunga saker högt upp - varför?

Varje gång man läser om hur man bör packa ryggsäcken ser man samma råd: Packa tunga saker nära ryggen och högt upp, på vintertur eller om man går i ojämn terräng bör man ha tunga saker nära ryggen och långt ner för att få en bättre balans.

Jag lurar på om det finns någon bra motivering för den delen av råden som anger att det är bra att ha vikten högt upp under vissa turer. Personligen tycker jag ALLTID att det är bra att bära mycket med höfterna och ha så låg tyngdpunkt och bra balans som möjligt oavsett terräng eller årstid.
Finns det NÅGON fördel med att ha en packning som ger sämre balans och längre hävstång i kroppen vilket ökar risk för att stuka eller rent av bryta något ben i fötter/underben? Eller är detta bara ett råd som någon kommit på för längesedan och som existerar bara på grund av att detta är gammal klokskap och därför sant, på grund av ålder, snarare än på grund av någon fysisk eller logisk grund?
 
Det gäller att få det tunga i ryggsäcken att ha en fallinje genom bäckenet så att vikten kommer på benen och inte ryggraden tror jag.

När jag går vill jag ha hög tungdpunkt och skidar eller åker jag skridskor vill jag ha en lägre tyngdpunkt.

Både skidåkning och skridskoåkning sker med lägre ställning.

En mycket lätt ryggsäck gör att jag går nästan som utan och då går det fort och jag kommer fram fräsch.

go tur
 
Precis!

Jag har gjort samma konstaterande som du! Att packa tunga saker närmast ryggen är helt klart men inte längst upp. Ska man exempelvis över ett vattendrag genom att hoppa på stenar och ska stanna upp så blir det som om någon knuffar mig framåt med tyngdpunkten längst upp. Nä, Packa lätta saker längst upp och de tyngre nere.
 
Jag vill ha tyngdpunkten mellan skulderbladen nära ryggen vikten kan ändå justeras mellen höft och axlar högre tyngdpunkt än så ger instabilitet.
 
Har också gått och funderat på i alla fall den första delen. Rådet att packa tunga saker långt ner vid vintertur eller ojämn terräng har jag faktiskt aldrig hört eller läst; Men då är jag i och för sig inte särskilt intresserad av vinterturer.
Fjällvandring kan ju väldigt ofta klassas som ojämn terräng, även längs led. Intressant då att det är det första rådet man brukar se i det sammanhanget.
För egen del packar jag i huvudsak efter vad jag behöver komma åt under dagen. Det får till följd att det tunga hamnar längts ner.
 
Balansmässigt när man tassar över en bäck är det så klart ingen höjdare att ha all vikt i toppen, men ergonomiskt är det svårt att argumentera mot att det blir viktigare och viktigare ju tyngre säck man har.

Tänk dig att du står rätt upp och ned med god hållning utan ryggsäck. Axlarna rakt över höften, huvudet rakt över axlarna.

Hänger du sen på en ryggsäck på 25kg kommer din hållning förändras i att du kommer luta dig framåt i höften för att inte tippa bakåt.

Att packa "nära ryggen" är så klart ett sätt att säga att man bör ha vikten så nära sin egen tyngdpunkt som möjligt, och vilken del av ryggsäcken hamnar närmast din tyngdpunkt när du lutar överkroppen svagt framåt? Toppen.

Packar man lägre och längre ifrån ryggen så kommer man behöva luta sig mer framåt för att få balans och framsidan av axlarna får betala då tyngden sitter på mer av en hävarm som drar bakåt. En högt packad ryggsäck med tyngden rakt över mittpunkten kan istället vilas mot höften då kraften i större grad är riktad rakt nedåt.
 
Senast ändrad:
Om man har provat att packa en och samma ryggsäck med hög respektive låg tyngdpunkt så märker man snabbt skillnaden.

Jag har låttit våra scouter prova. Jag och en annan ledare tog med våra stora Alaska och en massa filtar. Säckarna packades i princip identiskt, med skillnaden att den ena säcken hade 10 liter vattendunk upptill och den andra hade det nertill.

Säcken med hög tyngdpunkt är mycket lättare att bära, genom att luta sig lite lite grann framåt så placerar man tyngdpunkten ovanför höfterna och man kan i princip lossa axelremmarna utan att nåt händer (ryggsäcken "lutar sig" lätt mot ryggen). Man bär alltså utan problem 100% av vikten på höfterna. Däremot är den svår att få på sig, svårt att hålla balansen innan man lyckats stabilisera den.

Säcken med låg tungdpunkt är lättare att ta på sig, men där har man hela tiden "bakvikt" på packningen om man inte nästan viker sig dubbel framåt. Det går inte att lossa axelremmarna för då viker sig hela ryggsäcken bakåt.

Jag tror att de som inte upplever hög tyngdpunkt som bättre inte har provat med ordentlig skillnad.

Vid skidåkning stämmer det att låg tyngdpunkt är bättre, eftersom skidorna glider framåt/bakåt är det svårare att hålla balansen på skidor och hög tyngdpunkt gör det hela värre. (Jag har egen erfarenhet av att spänna på mig skidor med säcken packad för vandring, jag trillade hela tiden. Dagen efter packade jag om med lägre tyngdpunkt och då gick det bättre.)
 
Om man har provat att packa en och samma ryggsäck med hög respektive låg tyngdpunkt så märker man snabbt skillnaden.

Jag har låttit våra scouter prova. Jag och en annan ledare tog med våra stora Alaska och en massa filtar. Säckarna packades i princip identiskt, med skillnaden att den ena säcken hade 10 liter vattendunk upptill och den andra hade det nertill.

Säcken med hög tyngdpunkt är mycket lättare att bära, genom att luta sig lite lite grann framåt så placerar man tyngdpunkten ovanför höfterna och man kan i princip lossa axelremmarna utan att nåt händer (ryggsäcken "lutar sig" lätt mot ryggen). Man bär alltså utan problem 100% av vikten på höfterna. Däremot är den svår att få på sig, svårt att hålla balansen innan man lyckats stabilisera den.

Säcken med låg tungdpunkt är lättare att ta på sig, men där har man hela tiden "bakvikt" på packningen om man inte nästan viker sig dubbel framåt. Det går inte att lossa axelremmarna för då viker sig hela ryggsäcken bakåt.

Jag tror att de som inte upplever hög tyngdpunkt som bättre inte har provat med ordentlig skillnad.

Vid skidåkning stämmer det att låg tyngdpunkt är bättre, eftersom skidorna glider framåt/bakåt är det svårare att hålla balansen på skidor och hög tyngdpunkt gör det hela värre. (Jag har egen erfarenhet av att spänna på mig skidor med säcken packad för vandring, jag trillade hela tiden. Dagen efter packade jag om med lägre tyngdpunkt och då gick det bättre.)

Det var ett bra exempel på att den filosofiska ramsan stämmer...
Teorins högsta kriterium är praktiken. 😊
Ett pedagogiskt och lärorikt sätt att testa den gamla kunskapen.
 
Var på väg att skriva svar på detta men pallade inte på tåget. Nu är jag hemma och kan skriva, men flera andra har hunnit före mig med liknande funderingar.

Jag packar oftast tungt högt, men det finns undantag. Om jag ska gå mycket nerför t.ex.

Att kunna förflytta tyngdpunkten enkelt med mindre rörelser i höften är väldigt smidigt och lätt när man har bra fotfäste, och rör sig kontrollerat. Man klarar mycket längre pass utan att bli trött i benen upplever jag.

Däremot, om man ska navigera oberäknelig terräng kan det vara bättre att inte behöva räta upp en topp-tung säck om man tappar balansen. I nedförsbacke med dåligt grepp är det skönt att vara baktung. Man kan lättare få stopp om man slinter till, och den hukande ställning som säcken manar till gör det lätt att nästan bara sätta sig ner om man börjar tappa balansen.
 
Det handlar kanske lite om bålstyrka där, hög tyngdpunkt i svår terräng gör att man får jobba mer med bålmusklerna.

Men sen är det kanske stor "skillnad på skillnaden" beroende på hur tung packningen är och exakt vilken höjd tyngdpunkten hamnar på.

Det är ju inte så att tyngdpunkten på packningen hamnar antingen vid höfterna eller strax ovanför axlarna, den kan ju hamna var som helst på vägen mellan där.

Är man ovan att gå med packning så har man antagligen lättare att balansera en tyngdpunkt som sitter i ryggslutet än en som sitter vid skulderbladen.

Och 10 kg packning kanske man kan ha vilken tyngdpunkt som helst på, men 30 kg packning med låg tyngdpunkt så lär i alla fall jag trilla baklänges (väger man 80+ kanske man klarar den låga tyngdpunkten bättre).
 
Jag upptäckte själv först hur mycket lättare det var att bära en tung ryggsäck med tyngsta högt för många år sedan och fick efteråt klart för mig att det var en vedertagen sanning. Så visst stämmer det i praktiken. Det har dock varit med stabila ramryggsäckar som klarar att helt överföra en tung och hög last till avbärarbältet. Kan tänka mig att upplevelsen är helt annorlunda med en ryggsäck som inte klarar lasten.
Nuförtiden försöker jag dock undvika tunga ryggsäckar helt och hållet...
 
På vårarna har jag försökt gå en del med packning för att vänja kroppen vid denna typ av börda. För att få ihop ex.vis 13 kg har jag tagit hjälp av viktskivor (jag har ju ingen mat att packa ned), och något skrymmande, t ex en otroligt tung och stor syntetsovsäck. Hur jag än gör glider viktskivorna ned i botten, och det är verkligen inte angenämt att bära en sådan packning. Samma har jag noterat när jag gjort tåhävningar (mot hopparknä), med ryggsäck+ vikter på ryggen - tyngden hamnar för långt ned.

När jag vandrar på riktigt försöker jag maximera viken på ryggen till 14 kg. Nu har ju ingen detalj sådan densitet som viktskivorna och jag packar enbart så som är mest praktiskt. Kameran i bältet, vattenflaskan på ena axelremmen, tältet i ficka och fäste på sidan, madrassen i remmarna under säcken, vattentät påse med sovsäck och nattkläder stående i botten, kök, reparatur och sjukvård vid sidan om denna och mat högst upp. Det fungerar för mig.
 
Liknande trådar

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg