ovan bestigare tacksam för tips inför Keb

[avslutad210712]

Re: Re: jaaa..

inte minst konsten att kunna vända när väder eller andra omständigheter talar för det

Men om du har dina tvivel så vara beredd att vända.

För den som har höjdskräck är det oftast värre att gå nedför än uppför.

Per

De två första raderna är något av det allra viktigaste när det gäller friluftsliv (och även resten av livet) och kan aldrig nog poängteras. Det är INTE fegt att vända om man känner att man inte behärskar situationen.

Det är inte bara om man har höjdskräck som det är svårare att gå nerför. Har själv en gång klättrat uppför en liten bergssida "bara på skoj" när jag var och rastade hundarna. Var klart skoj när jag skulle ner och insåg att opppssss. Det var dessutom före mobiltelefonens tid (för mig i alla fall) så jag beredde mig på en lång väntan men till slut tog jag mig ner. Fast vad det har med keb att göra vete tusan *trådurspårning*

 

[Martin Fjäderlätt]

Man eller mammut?

... en god portion fjällvett, inte minst konsten att kunna vända när väder eller andra omständigheter talar för det

Kan som sagt inte nog poängteras!

Vi brukar kalla det "Man eller mammut":
Antingen beter du dig som en vettig man eller så beter du dig som en mammut; stor, stark och hårig men också jävligt död.

Första gången på Kebnekaise vände vi några hundra meter före toppen eftersom sikten var noll och vinden stark. Det som i vackert väder är en promenad i parken kan i dåligt väder bli 200 meter fritt fall. Den som avgör är du.


(*man kan också vara "en riktig kvinna", men eftersom tjejer inte lika ofta har killars barnsliga manbarhetstänkante är det inte ett lika stort problem)

 

[thomalin]

Ta med brorsan!

Känns bra att diskussionen nu har blivit lite mer balanserad...

När jag var iväg 2002 så skulle min sambos 15-åriga lillebror egentligen hängt med, vi tog ut honom på en tre dagars tur på sörmlandsleden med packning osv... han pallade inte riktigt, och han tog själv beslutet att inte följa med.

Om du tror att din bror klarar själva vandringen så tycker jag definitivt att ni skall åka, och på plats göra bedömningen om vilken väg ni skall gå. Vi tog först västra och sen östra på samma vecka... kanske kan vara en idé...(om vädret tillåter) då får ni ju ett hum om huruvida det finns någon risk för svindel/höjdskräck eller inte...

Thomas

 

[avslutad210712]

Re: Man eller mammut?

(*man kan också vara "en riktig kvinna", men eftersom tjejer inte lika ofta har killars barnsliga manbarhetstänkante är det inte ett lika stort problem)

Ler bara ler

 

[thomalin]

Re: Re: höjdskräck?

Det beror nog lite på hur högt det är. börjar vi snacka hundra meters dropp och en känsla av att vara på en smal klippa vet jag nog inte hur han skulle reagera. Får nog kolla med honom, kanske öva nån annanstans innan. Hur högt fritt fall är det som mest?

Fritt fall, högst några meter, om man inte har extrem otur. Uppenbarligen störtade en av stationens guider till döds 2002. Som sagt det är första graden, d v s man råder inte ens helt ovana att säkra in sig och det är nog en bra sak eftersom rep som släpar utlöser stenfall vilket inte är något kul för den som är längre ned.

Per

Sorry ... olyckskorpen är framme och kraxar igen....

... några meter håller jag ju inte riktigt med om... beror på vad man menar... fritt fall (i luften)kanske är några meter, men sen skall du ju hålla dig kvar på berget och inte studsa vidare... Guiden föll drygt 100m totalt... se länk: http://www.utsidan.se/ndb/annat/notis/700.htm
Men jag håller med om att han hade extrem otur och att det sannolikt om man är oförsiktig är större skaderisk att, som någon skrev, cykla på Stockholms gator...
Thomas

 

[perlowdin]

Re: Re: Re: höjdskräck?

... några meter håller jag ju inte riktigt med om... beror på vad man menar... fritt fall (i luften)kanske är några meter, men sen skall du ju hålla dig kvar på berget och inte studsa vidare...

Självklart: Jag förstår din hållning, att bevittna en sådan fruktansvärd olycka sätter naturligtvis djupa spår. Det har jag all respekt för, och jag förstår att reser ragg om man yttrar sig lättvindigt om branten. Får väl ursäkta mig med att det var inte min avsikt att förringa olyckan.

Som sagt Östra leden anses vara första graden och det innebär att det anses tillrådligt även för ovana alpinister att gå osäkrade: givet att förhållandena är goda, sikt, väder, ingn förglasning, etc.

Jag har gått Östra leden två gånger. Första gången var jag på en ensamvandring och kom till Keb. Alla sa, att jag borde gå med den organiserade turen. Men jag tyckte inte att jag riktigt hade råd med det så jag tänkte att jag skulle traska efter dem. Sagt o gjort. Dessvärre rastade de efter en halvtimme, om ens det, så jag beslöt mig för att kila på på egen hand. Kom upp snabbt och kunde konstatera att även i toppdrivan levde insekter, och efter en stunds kontemplation av utsikten rusade jag ned. Vid det laget hade det börjat bli molnigt. Gruppen från station mötte jag vid Björlings glaciär. De hade nått fram till kanten, efter jag vet inte hur många raster, och höll på att göra sig beredda att gå över den. De kan inte ha nått toppen förrän den var helt i moln om de alls kom upp.

Andra gången blev en episk tur. Vi kom från Halspasset över Vargryggen, och det var oerhört jobbigt, en meter blötsnö som vi pulsade genom. Det blev dessutom rejält dimmigt, till den grad att jag missade sydtoppen. Insåg att vi hade gått rakt över den utan att märka det när det kom folk från andra hållet som inte var inrepade. På vägen ner gick allt väl nedför Östra leden, men på andra sidan Björlings glaciär gjorde vi missen att satsa på att gå ned till Keb istället för att med hjälp av kompass orientera oss tillbaka till Tarfalla över glaciärerna (vi hade rep o alla möjliga doningar). Det blev tät tjocka och vi tappade leden helt och blev sittande större delen av natten i en rasbrant ovanför Kittelbäcken. På morgonen gick vi uppåt och det klarnade så vi hittade leden igen. Gick ned och åt en megafrukost innan vi följde den vanliga leden tillbaka till Tarfala. När vi nådde tälten hade vi nog varit ute ett dygn.

Per

 

[thomalin]

TAck...

... för förståelsen... min poäng har aldrig varit att sprida någon sorts skrämselpropaganda... utan bara öka säkerhetstänket hos nybörjare som kanske får för sig att knalla östra själva... Thomas

 

[perlowdin]

Re: Re: Lite svar

de räcken du nämner (fanns inga då...) finns här nu för att skydda ev. snubbelfötter!

Kan ha misstagit mig men som jag minns det fanns det järnräcken på ett eller ett par ställen. Knappast några ledstänger. Snarare (rostig) järnstång (fäst med borr) nära klippan för att man skulle kunna hålla i dem, lite som en via ferrata.

Per

 

[Åke L]

Re: Re: Re: Lite svar

de räcken du nämner (fanns inga då...) finns här nu för att skydda ev. snubbelfötter!

Kan ha misstagit mig men som jag minns det fanns det järnräcken på ett eller ett par ställen. Knappast några ledstänger. Snarare (rostig) järnstång (fäst med borr) nära klippan för att man skulle kunna hålla i dem, lite som en via ferrata.

Per

När du säger det så; undrar om det inte satt en del gammalt järnskrot fastsatt i branten där de fasta repen nu sitter. (tionde bilden nedåt från den du klippte från Staffan.)

 

[callespang]

Lägger till samma här som i den andra tråden där ovanstående fråga finns

Intressanta frågor eftersom jag också skall upp på Keb för första gången någonsin i sommar men då i början på augusti så då tänkte jag ställa ytterligare någon fråga.

Om sommaren varit ordentligt varm (som kanske de två senaste) så kan (enligt vissa berättelser) toppglaciären vara så blank att man inte tar sig upp utan stegjärn eller liknande. Men en av mina arbetskompisar som varit upp ett flertal gånger säger att han aldrig hört talas om det. Och om så är fallet kan man då hyra stegjärn på fjällstationen eller måste man köpa. Inte så skoj att lägga ut så pass mycket pengar om man inte annars springer omkring på glaciärer. Eller finns det något annat knep som stighud (för skidorna) under skorna *L*.

Förra sommaren (2003) fanns ingen snö på toppglaciären när jag var där. Vi fick sparka steg med kängorna i den mjuka glaciärisen. Det gick bra, men det var halt och läskigt att sitta gränsle över iskammen helt osäkrad.

 

[avslutad210712]

Förra sommaren (2003) fanns ingen snö på toppglaciären när jag var där. Vi fick sparka steg med kängorna i den mjuka glaciärisen. Det gick bra, men det var halt och läskigt att sitta gränsle över iskammen helt osäkrad.

Ooppss. Undrar om jag skall visa den bilden för min sambo... Kanske tom skall låtsas att jag aldrig sett den själv... Erkänner att jag tillhör de människor som kanske inte direkt har höjdskräck men som definitivt inte spatserar omkring på taknocken och nynnar på en sång av glädje *L*