Offerplatser

[grodanbolle]

Silverdörren, en klippformation nära Tarrakaisestugan i Tarradalen, lär ha varit en offerplats (konstigt om den inte varit det)

Visa bilaga 205
Flygfoto av Silverdörren


Ha de' ///Claes
Nygårdhs irrfärder i Fjällen

Den där har jag sett bild på förut och den verkade bra och den där bilden är kanon då det andra bildern jag sett inte gav en överblick.

 

[cnygardh]

Den där har jag sett bild på förut och den verkade bra men den där bilden är kanon då det andra bildern jag sett inte gav en överblick.

Klicka på tumnageln nedanför
och öppna originalbilden så
får du ännu mera överblick:


Offerplatsen ligger på sydvästsidan av fjället med det osedliga namnet Runkatjåkkå (som det hette på äldre kartor) eller som det egentligen heter Ruńgatjåhkkå.

MVH ///Claes

 

[grodanbolle]

Klicka på tumnageln nedanför
och öppna originalbilden så
får du ännu mera överblick:


Offerplatsen ligger på sydvästsidan av fjället med det osedliga namnet Runkatjåkkå (som det hette på äldre kartor) eller som det egentligen heter Ruńgatjåhkkå.

MVH ///Claes

ha ha

Då förstår man var Runga Spejaren fått sitt namn ifrån.

 

[Staffan Andersson]

ha ha

Då förstår man var Runga Spejaren fått sitt namn ifrån.

Eller är det berget som...

 

[Toffs.]

Kan ju tipsa om boken "mytisk landskap" av Arvid sveen. Såna stenringar (å mycke annat) finns iallafall i Finnmark, Norge. Men om man ser "tydligt" att det varit offerplatser kan ju diskuteras...

 

[brigas]

Passåjska vid Tarrasjön hade för länge sen tydligen mängder av stora renhorn som låg som offergåvor,men de försvann som souvenirer.
På väg upp under Skierfe är ju också ett offerställe,tror vi nån gång lämnat nån liten metall där(men jag tror inte jag skulle hitta dit igen,gick med en bekant som hittade bra).
Norr om Skierfe vid nå små sjöar finns stora fina stenblock som också väl varit nå heliga platser.
Tyvärr har allt begagnats som latrin,med skit+papper +flatstenar omsorgsfull staplade runt hela stenen.
Religion eller inte.lite hyfs kan man väl iaktta,+ att såna stora stenblock ju dessutom erbjuder utmärkt skydd mot väder och vind,men knappast är inbjudande när folk skitit runtomkring in mot stenen.

 

[bananmannen]

Det låter inte rätt för mig om det ska krävas någon sorts särskild "upphöjdhet" för att få besöka eller vara nyfiken på en offerplats vare sig den är samisk eller någon annans. Att man visar respekt för andras tro (eller icketro) är däremot självklar.

Jag var var med att bygga en trappa upp till en offerplats under min tid som arbetslös. Inte en samisk, men en skånsk. Själva stenen är en platt en, stor som ett bord i den storleken. Där finns runda gropar formade av roterande stenar under någon istidsfas. Vissa av groparna har "förbättrats" till fotavtryck. Stenens funktion är okänd, sannolikt något religiöst. Daterad till 2700 år sedan. Jag vet inte vad jag tycker om dessa människors tro, vilka huggit ut fotavtrycken. Huvudsakligen för att jag inte vet vad de trodde. Så jag vet inte ens om jag respekterar den. Om där skedde människooffer respekterar jag definitivt inte deras tro, tex. Men känslan av att stå där, och veta att för nästan tre tusen år sedan höll mina förfäder på med något suspekt vid den stenen är smått overklig. Bara det är värt ett besök.

I övrigt vill jag tilägga att det är ok att arkeologer plundrar offerplatser man hittar. Om inte de gör det så görs det av turister eller ännu värre kriminella, och då försvinner fynden för evigt.

 

[edgepal]

Visst kan man besöka offerplatser i fjällen om man visar respekt för vad de representerar, alltså, en religiös plats som människor har besökt och där utövat sin religion under en betydligt längre tid än vad den kristna kyrkan har existerat.

Det finns bra böcker om offerplatser, se Ernst Manker / Acta Laponica, Ett av verken beskriver offerplatser mycket bra.

Vistas man i fjällen under lång tid hittar man saker och ting som tillhör Samekulturen och dess historia. Detta innebär gravar, gamla boplatser, offerplatser o.s.v. Man skall förhålla sig till dessa på samma sätt som vi förhåller oss till runstenar, gravhögar, o.s.v. Det är ok att försiktigt besöka och titta – men rör ingenting.

Man bör också inse en mycket viktig sak i samband med ovanstående. Vad är det som säger att offerplatser är gamla och övergivna och att de inte används idag?

På samma sätt som vi i vår religion har alla grader av religiositet, från dem som bara tror lite – till fanatiker, så finns samma skala i andra religioner. Så även inom Shamanismen. Besök alltså offerplatser med respekt.

Thomas

 

[avslutat medlemskap1105]

Jag gick förbi Ruńgatjåhkkå på Padjelantaleden i somras. Borde naturligtvis ha tagit en bild men just då hade makterna skickat en enorm mängd mygg och knott efter mig hela dagen så jag ville bara ner till båtbryggan och Kvikkjokk så fort som möjligt. Det är absolut en häftig formation, det skulle vara kul att se den på närmre håll.

 

[Bieggelomáj]

samiska offerplatser

när det gäller samiska offerplatser så finns dessa överallt i naturen där samer genom århundranden vistats. Idag är alla kända samiska offerplatser skyddade av fornlämningslagen och har även ett skydd från FN. Vilket innebär att man får vara på platsen, men inte ändra eller på annat sätt förvanska platsens ursprung. Man får alltså inte ta med sig någonting därifrån.

Samerna däremot anser offerplatserna liksom alla andra heliga platser i naturen vara en del av skaparens och förfädernas själ. Däför anser de samer som fortfarande bär på den ursprungliga tron att allt som finns i naturen har liv och är en del av skaparens livscykel.
Det är också skillnad på en renodlad offerplats, helig plats och plats dit man offrade för "småfolket", Saivofolket.

På en offerplats lik den vid Basseuoksa och Unna Saiva så offrade man till gudarna för större ting, som oftast hade med själva överlevnaden att göra, medan en helig plats är ett berg, sjö, underlig klippformation, träd eller dylikt. Den platsen räknades som en markering för att detta var en hemvist för de döda samer som hade fått gå vidare till Saivo - spegelvärlden. Dessa platser är oftast kraftplatser därifrån vägen till Saivo är nära för dem som har kunskapen att prata med förfäderna och resa mellan världarna. Det är vid sådana här platser som underliga och övernaturliga saker skett och visat sig för människor genom åren, där berättelserna i princip återger samma sak.

Gemensamt för dessa två kategorier av platser är att här var det nåjden, dvs den andlige vägvisaren, som besökte och utförde de ceremoniella ritualerna medan vanligt folk "samer" höll sig så långt borta som möjligt från dessa platser. Sedan fanns det vardagliga offerplatser som låg nära vistet och där samerna offrade för vardagliga ting och beskydd. Dessa platser finns överallt där samer vistats och även idag vistas.

Trots att många samer idag lämnat den gamla tron för andra religioner så fortsätter man ändå att offra till naturen och naturens makter utan att man reflekterar eller är medveten om det. Matavfall, fiskrens, benrester och dylikt som lämnas på en gemensam plats i naturen är vad man skulle kunna kalla offerplats därför att man lämnar dessa rester till de vilda djuren. Enligt den samiska tron så är varje djur en länk till gudarna och de utgör det man med andra ord i vardagsspråk kallar för totem. Hur många är det egentligen som medvetet lämnar matrester och annat matavfall kvar i naturen för att som man säger: "Ge djuren lite att äta."

Att det är en offringsrit enligt den urgamla naturtro som samerna och andra urfolk har haft och ännu i denna dag har är det inte många som är medvetna om.

Sedan till ordet Runga som några debatterat om så är det ett samiskt ord, som egentligen stavas Rúngka och som betyder korp på nordsamiska. Och som många kanske vet så har alltid korpen varit ett heligt och sägenomspunnet djur för det samiska folket. Det finns ett samiskt talesätt som säger: "Den som bär på (Rúngka edge) korpens sten, den bär på visdomens sten."

// Bieggelomaj

 

[Staffan Andersson]

Hur många är det egentligen som medvetet lämnar matrester och annat matavfall kvar i naturen för att som man säger: "Ge djuren lite att äta."

Att det är en offringsrit enligt den urgamla naturtro som samerna och andra urfolk har haft och ännu i denna dag har är det inte många som är medvetna om.

Det är ju rent pragmatiska skäl också likväl som andliga, som gör att man lämnar matrester som offer... eller? Vad ska man annars göra med det? För det är ju inte särskilt trevligt att bära med sig matavfallet, fiskresterna etc?

När jag rensar en fisk så lämnar jag ju resterna, ofta med en tanke att: sådärja, nu fick rävarna lite att äta också. Är jag andlig nu?

 

[avslutat medlemskap1105]

Lite halvrelaterad fråga: Är det någon som vet om det finns en sejt någonstans i Säjtvágge öster om Iggesjávrre? Jag passerade genom dalen sommaren 2004 men visste inte vad namnet betydde då.