Men när det gäller att maximera anliggningsytan så är det dels så att detta inte alltid är det viktigaste, samt att jag i och för sig misstänker att det inte är riktigt det man alltid menar - trots att det är ett vanligt argument.
Men om man mer förenklat och generellt säger att kilen ska passa formen på sprickan så bra som möjligt så är det väl så att sprickor ser lite olika ut, och jag är osäker på om det finns nån anledning till varför sprickorna ska ha uppstått med vissa vinklar - eller om vinklarna i sprickorna är fullkomligt stokastiskt fördelade. Jag har väl en rätt tydlig känsla i alla fall av att vissa klippor har en viss typ av sprickor, medan andra har andra typer.
Enligt det resonemanget är inte offsets ELLER "vanliga" kilar bättre eller sämre generellt, utan den ena typen kilar passar bättre ibland och den andra passar bättre vid andra tillfällen. En rätt tråkig och kanske inte särskilt provokativ slutsats.
Personligen har jag offsets i mässing, men av de större storlekarna, dvs offsets av större mikrokilstorlek kanske man kan säga.
Mindre kilar tycker jag är i minsta laget överhuvudtaget, och när det funkar med större finns det ofta lägen i sprickan som passar antingen offsets eller vanliga kilar. Kanske inte en klockren förklaring, men just nu känns det som att den stämmer för mig, men jag räknar väl med att kunna ändra mig i framtiden när jag klättrat mer, och annat än vad jag klättrat hittills. Vore ju synd om man hade allting klart för sig...