Det sämsta jag har är armarna. Dels använder jag dem inte så mycket, dels har jag genom åren försummat dem. Under mina mest aktiva löpår på 70-90-talen (fem halvmaror bl a — ända upp i 50-åren sprang jag en runda på 22 km på söndagarna) tränade jag utom löpning mest bara situps och jägarvila. Min första PT, 2011, tryckte på om armhävningar, och jag nådde hyfsade resultat fram till en fallolycka den 3 oktober: höger arm i kläm mellan överkroppen och marken, luxation, fraktur på tuberculum majus, vilken läkte dåligt. Armen är extremt svag och rörligheten är klart nedsatt. Vänster är klart starkare, men inte så värst — svårt att träna styrka i enbart en arm!
Mitt samarbete med min sista PT gällde fr a rygg-rumpa-lår men vi tog även upp armhävningar där han tydligen uppmärksammade en otillåten genväg och — förhoppningsvis — rättade till. Antingen gör jag fortfarande fel, eller är armarna bara en del av det hela, ty jag får iaf en del gjort. Jag hävdade att skadan inte var något att träna bort; han höll inte med, men av detta blev inget annat än oenigheten, ty vårt huvudärende var ju ett helt annat.
Det tråkiga med det är att åtskilliga övningar verkar förutsätta viss armstyrka, t ex dips och chins. Det sistnämnda testade vi faktiskt, med gummiband, det gröna (näst kraftigaste) — inte ens det lila bandet räckte.
Tänk om PTn hade rätt? Vad kan jag göra för armarna, t ex kan jag vässa armhävningarna? Jag brukar köra 3*12 eller vad jag orkar. Kör jag så många jag klarar i ett set, klarar jag inte mycket efter det. Hur är relationen mellan bröst och armar? Jag sätter händerna nära överkroppen, vad överväger då? (en armhävning börjar i mitt fall i bottenläge, alltså upp först, sen ned.). Genom att superseta armhävningar med kettlebellswing (3*10, 16 kg) får jag tydligare pauser — det är lätt att bli rastlös annars.
En tricepsövning jag försummat på sistone är bench dips, som jag kan vässa med en extra viktskiva på magen. Värd att fortsätta/utveckla? På utegymmet 900 m från mitt hem kör jag emellanåt axelpress, lyfter en bom, med ett däck en bit in.
Mitt samarbete med min sista PT gällde fr a rygg-rumpa-lår men vi tog även upp armhävningar där han tydligen uppmärksammade en otillåten genväg och — förhoppningsvis — rättade till. Antingen gör jag fortfarande fel, eller är armarna bara en del av det hela, ty jag får iaf en del gjort. Jag hävdade att skadan inte var något att träna bort; han höll inte med, men av detta blev inget annat än oenigheten, ty vårt huvudärende var ju ett helt annat.
Det tråkiga med det är att åtskilliga övningar verkar förutsätta viss armstyrka, t ex dips och chins. Det sistnämnda testade vi faktiskt, med gummiband, det gröna (näst kraftigaste) — inte ens det lila bandet räckte.
Tänk om PTn hade rätt? Vad kan jag göra för armarna, t ex kan jag vässa armhävningarna? Jag brukar köra 3*12 eller vad jag orkar. Kör jag så många jag klarar i ett set, klarar jag inte mycket efter det. Hur är relationen mellan bröst och armar? Jag sätter händerna nära överkroppen, vad överväger då? (en armhävning börjar i mitt fall i bottenläge, alltså upp först, sen ned.). Genom att superseta armhävningar med kettlebellswing (3*10, 16 kg) får jag tydligare pauser — det är lätt att bli rastlös annars.
En tricepsövning jag försummat på sistone är bench dips, som jag kan vässa med en extra viktskiva på magen. Värd att fortsätta/utveckla? På utegymmet 900 m från mitt hem kör jag emellanåt axelpress, lyfter en bom, med ett däck en bit in.