Överlevnadsscenario - tänkbara avstånd?

[Cremytos]

Nu kommer sommaren igen, och med den åter igen lite fri tid att disponera. Jag känner mig lite inspirerad av SÖS:s övning 'Från krogen till skogen' (men tänker skippa alkoholperspektivet) och tänker mig följande start:

Du har varit på middag hos bekanta och på vägen måste du väja för en älg och kör i diket. Du glömde ladda batteriet på mobilen på morgonen och det tog slut under ett samtal innan på dagen.

Det enda som finns av värde i bilen är en liten ficklampa, en tändare och en pet-flaska med dricka. I övrigt så är det vanliga kläder för en middag typ vanliga skor, jeans, skjorta och en vardagsjacka.

Med dessa förutsättningar är nu det logiska valet att gå och hämta hjälp. Min fråga är då: Hur långt kan det vara till hjälp i en skogsterräng av svensk typ? Kan man tänka sig områden i norrland där det är uppåt 10 mil till åretruntboende, eller skall man justera scenariot att man exempelvis är på arbete i ryssland någonstans? Vad ser ni som ett realistiskt överlevnadsscenario?

 

[DanielO]

Du kanske slog i huvudet vid kraschen, blev förvirrad och gick rakt in i skogen istället för att följa vägen. Ditt vänstra ben kanske är något kortare än det högra så du går i cirklar. osv

Det går väl att göra hur komplicerat som helst. Bara det finns en väg ut.

 

[granbom]

För att det inte ska finnas passerande trafik så bör det vara en enslig väg som slutar i en återvändsgränd. Worst case är då att du krashar mitt mellan din vän och närmaste större väg.

Jag kan inte tänka mej någon plats där det är mer än 10 mil till antingen bebyggelse eller en väg där minst 1 bil/dygn passerar.

/M

 

[nermander]

Som sagt var, är det en väg där man kan förvänta sig nån trafik de kommande dygnen så är det vettigast att stanna i bilen.

Påståenden "Det enda som finns av värde i bilen är en liten ficklampa, en tändare och en pet-flaska med dricka." tycker jag är falskt. Det finns massor med andra saker i bilen som kan utnyttjas. Läs gärna den gamla boken från ICA Förlag: Rädda livet. Den beskriver en massa "icke skogs-överlevnad".

Frågan är ju också: Om man får stopp längs en väg, är inte det mest logiska alternativet att följa vägen (framåt eller tillbaka)?


Så jag tror att du ska försöka skippa det här med att hitta på en verklighetstrogen bakgrundsstory... överlevnadssituationer av den typ du vill träna är så oerhört sällsynta att det mest får ses som kuriosa. Och då behöver man ingen trovärdig bakgrundsstory.

 

[seobserver]

Lite pannben och en chokladkaka för motivatonen om man skall gå ut till civilisationen, i Sverige.
Längs en väg, det kommer någon annan trafikant förr eller senare. Och sannorlikast före nya snöpinnar skall i backen.
Krångla inte till det. Ha säkerhetskontrollant med dig. KISS gäller alltid.
Förbered dig genom att klä dig lämplgt och ha bagen bra att ha med dig i bilen.
go tur

 

[gro]

På gränsen till lajvare nu va?

 

[Cremytos]

överlevnadssituationer av den typ du vill träna är så oerhört sällsynta att det mest får ses som kuriosa.

Såg precis filmen Wrecked. Det ger verkligen inspiration. Överlevnadssituationer är sällsynta, så är också hjärtstopp. Och chansen att bli begravd i en lavin.

Bör vi därför sluta att träna för dem eller är det viktigt att hitta realistiska scenarion för att just hitta nya vinklar? Jag tycker det är betydligt lättare att tänka på de där extra detaljerna och svårigheterna med lite hederligt gammalt "lajv" / manus / improviserad teater eller vad man nu skall kalla det.

Wrecked var god inspiration. Nästa överlevnadsövning genomförs med ett ben spjälat eller en arm i hårt bunden mitella

 

[UAO]

Jag tycker många förväxlar buschcraft / skogscamping med överlevnadssituation.
Hamnar man i en överlevnadssituation är väl målsättningen att snarast möjligt ta sig till civilisationen eller kontakta räddning om möjligt. I större delen av Sverige borde det inte vara så dramatiskt.
Vinter och ev skada vid tillfället är vad som kan göra det mer svårhanterligt.

 

[seobserver]

Det som skrämmer är att alla tror att de kan genomföra allt solo och då finns ju risken att de blir så runda i knoppen att de istället för att gå ut ur situationen går djupare in i den för varje ny cirkel.

Vi som gjort det här under längre tid vet att vissa var svåra på att få att gå i rätt riktning, trots inriktning från kontrollanterna. De som blir så svaga av sin dåliga mage måste bäras alternativt stödjas ut. Vem gör det om försökspersonen är solo?

En enkel övning som snabbt kan övergå i verklighet. En hållbar förklaring från mina instruktörer.

Tänk efter före, så svårt är det inte att organisera ett förkläde, fördelen förutom säkerhetstänket är att vid utvärderingen kan man få två sidor. Fyra ögon brukar se mer.

 

[zzeezz]

Mental förberedelse

Det finns något som bruka kalas mental förberedelse vilket innebär att man säter sig in i en situation som eventuellt kan hända och tänker sig igenom hur man skulle ha reagerat.
Sen tar man reda på det bästa sättet att reagera i samma situation och kanske går igenom del för del i hur man ska agera.
På så vis är man betydligt mer förberedd om någon skulle hända.

Jag tycker det är en bra frågeställning som många skulle behöva sätta sig in i.
Vad skulle jag göra?

 

[andersmossing]

Nog kan man hamna i osannolika överlevnadssituationer

När jag läser din fråga kommer jag att tänka på den amerikanska familj, ett yngre par med en bebis, som förrirrade sig i en nationalpark som stängt för vintern. De tvingades stanna sin pickup i mörkret pga snöstorm och dålig sikt, och vaknade nästa dag upp till ett öde snötäckt landskap med flera mil till närmsta, snöröjda väg. Utan mat och dryck tvingades de ge sig i väg men pulsade åt fel håll. Det slutade med att kvinnan och bebisen tog skydd i en grotta medans mannen kämpade sig till vägen. har för mig att alltihop tog 4-5 dygn.

Såg detta i en amerikansk dokumentär (ni vet en sån med superdramatisk berättarröst) som sändes för något år sedan. Gripande när man själv har småtting.

//Anders

 

[Karolina P]

När jag läser din fråga kommer jag att tänka på den amerikanska familj, ett yngre par med en bebis, som förrirrade sig i en nationalpark som stängt för vintern. De tvingades stanna sin pickup i mörkret pga snöstorm och dålig sikt, och vaknade nästa dag upp till ett öde snötäckt landskap med flera mil till närmsta, snöröjda väg. Utan mat och dryck tvingades de ge sig i väg men pulsade åt fel håll. Det slutade med att kvinnan och bebisen tog skydd i en grotta medans mannen kämpade sig till vägen. har för mig att alltihop tog 4-5 dygn.

Såg detta i en amerikansk dokumentär (ni vet en sån med superdramatisk berättarröst) som sändes för något år sedan. Gripande när man själv har småtting.

//Anders

Ja men, du kan ju inte sluta där! Hur gick det för dem? Överlevde alla tre? (kanske det mest troliga för att det var ett amerikanskt program

Ska man absolut göra sådant här solo så kanske man ska fästa en sådan där "jakthunds-GPS" på sig själv och avtala med en kamrat att söka upp en en gång per dygn. Kompisen behöver ju inte ta kontakt om allt verkar bra...

Jag tror att det kan bli svårt att övertyga sig själv om scenariot -iaf förrän det blir allvar pga vätske-/näringsbrist/skador