Överlevnad

[Polarnatt]

Vad vill du ha sagt med detta då? Ingen tvingar dig att kommentera min fråga på denna tråd.

Så skaffa dig en cigarettändare och gå ut och elda...
Den förberedde överlever och den oförberedde ställer till problem för andra!

Så om du bara vill mästra och göra dig löjlig över min fråga så betackar jag mig för vidare inlägg.

Vänligt (utan ironi) men bestämt

Be careful out there /Joel

PS. Kommentaren om flinta och grönsten däremot ligger närmare det jag är ute efter .

 

[Avslutatmedlemskapx]

Trist att du ser mina inlägg som påhopp på din person, det är ju din aktion här på forat jag bemöter.
Men tåkänslighetsfaktorn varierar.....
Att inte nyttja 100 000-tals års erfarenheter verkar i mina ögon mycket suspekt. Själv dricker jag inte burkläsk och käkar sällan toblerone och så sällan som solen lyser här lär jag få vänta på att det blir varmt i brännpunkten....
Men det experimentet utan kunskap och rätt prylar har genomförts flera gånger förut med kända dåliga resultat för de inblandade.
Vissa delar är mycket svåra att improvisera över och fnöske och bågdrill är ett dylikt för hur gör man fnöske utan att kunna koka sin lut? Och hur gör man lut utan eld? Så tändare är en bra grej, vida bättre än eldstål som kräver mycket mera av operatören. Men bäst är att vara hel och gå mot närmaste fungerande telefon...

Go tur

 

[Joones]

Som jag sagt tidigare din tanke är intressant.

En civil överlevnadssituation kan man ju faktiskt hamna i utan att spetsa till det som tappad utrusning på fjäller och kapsejsade båtar. Det beror nog bara på hur man definierar ordet överlevnadssituation. ”Gränsen mellan en oväntad situation i vardagen och en på grund av felaktig bedömning, mycket förvärrad kanske rent av nödsituation med nära dödlig eller i värsta fall rent av dödlig utgång”. I vissa fall kan gränsen vara hårfin och den gränsen kan kanske kallas för ”civil överlevnadssituation”. Ofta behövs varken tändare eller kniv för att klara att fatta rätt beslut ofta krävs ”bibehållet lugn och sunt förnuft” (precis vad som lärs ut i litteratur och på diverse kurser (även om många hänger upp sig på ”nödasken”, som nämns på kanske två tre sidor av två hundra sidor).

Ett mycket relevant scenario att hamna i en civil överlevnadssituation är någon vid svamp och bärplockning råkar ha gott lite för långt in i skogen då mörkret faller. Även om hon/han då kanske inte är vilse så kanske denne någon bedömer att hon/han inte hinner tillbaka innan det är helt mörkt. (Risken för att hamna vilse då man går i skymning och mörker är ju större än i dagsljus även om man i normala fall hittar i terrängen man befinner sig). Med andra ord man (STANNAR), (TÄNKER)"hinner jag tillbaka innan det blir mörkt?" (ORIENTERAR) "hur långt är det till bilen hittar jag tillbaka?" (Planerar) "Jag stannar för natten medan jag vet vart jag är och så går jag vidare i morgon då det är ljust då jag säkert kan ta mig tillbaka utan att gå vilse eller skada mig".

På så sätt så har man genom denna mycket enkla regel som lärs ut i överlevnads litteratur och på överlevnadskurser (STOP), lyckats förhindra att man hamnar i en "Nödsituation".

Dvs. man stannar kvar på rätt sidan av den hårfina gränsen Det är nog lite vad överlevnadskunskap handlar om. Nämligen att undvika att förvärra en situation då man exempelvis grips av panik.
Det är inte ovanligt att det regnar och att temperaturen sjunker till bara några plusgrader på höstnätterna. Lyckas man bygga sig ett skydd och fixa en eld så kan man ju göra natten lite drägligare. Det finns ju även en risk att frysa ihjäl redan vid plusgrader även om de flesta friska människor överlever en höstnatt under bar himmel i alla fall om man håller sig någorlunda rörlig.

Det finns dom som har med sig åtminstone en kniv och kanske till och med både elddon och kompass då de går ut för att plocka svamp utan att för den skull planera att hamna i en överlevnadssituation.

Ett annat scenario kan vara att få motorstopp eller bensinstopp på bilen då man är ute och kör i ödemarken och tvingas gå en lång strecka för att komma till bebyggelse eller mobiltäckning är det sent på natten eller vintertid kanske det är bättre att stanna vid bilen och vänta på en förbipasserande bil, vilket kan dröja på vissa platser i landet, kanske har det rent av fallit ned ett träd över vägen längre bort som gör att ingen bil kommer dit innan träden är bortröjt (Ett ganska aktuellt läge just nu) Ett eller två dygn är nog ingen orimlighet att bli tvungen att tillbringa i skogen utan att vara vilse om man rör sig i ”obyggd”.

Några fullt möjliga scenarier som man med rätt kunskap att förhindra att de blir "värre". Det har sagts förut här på forumet och jag har läst det i många böcker. "Den bästa nödsatsen är den du har mellan öronen" (jag vet en floskel) Vet du med dig att du har svårt att göra upp eld med flinta, kvarts och grönsten, se till att alltid ha en någon form av elddon i jackfickan (som du själv sa ” naken går man knappast” . Om du dessutom tränar några gånger på hur du ska tända en eld med ditt elddon, ja då har du ju faktiskt gjort den första om än enkla ”överlevnadsutbildning”.

Har du gett dig den på att tändaren och kniven är tabu så får du väl slå två kvartsstenar mot varandra. Någon gnista nog få fram även om det kommer att krävas många försök eller mycket träning innan man lyckas få eld på något. Lite strumpludd går kanske att få fyr på men en liten gnista.

"Edit"
(Glöm strumpluddet och kvartsstenarna se till att alltid ha ett relevant elddon med dig eller förbered dig på att frysa)


[Ändrat av Joones 2007-01-15 kl 21:34]

 

[nermander]

Överlevnad handlar om att klara sig om en nödsituation uppstår. De flesta grejer som i media kännetecknas som "överlevnads-nånting" är väl egentligen "bushcraft-nånting".

Överlevnad handlar om att överleva. Undvika att dö av hypotermi, svält eller skador.

Överlevnad handlar alltså inte om att kunna göra upp eld, överlevnad handlar om att undvika nedkylning. Överlevnad utgår inte från utrustningen, den utgår från dig som människa. Det är du som skall överleva.

All den överlevnadsträning som finns syftar till att man skall lära sig hur ens kropp och sinne fungerar i en nödsituation, att man skall få en känsla av "jag KAN".

För den moderna människan är risken att svälta ihjäl i skogen antagligen försumbar jämfört med risken att bli ihjältrampad i en panikslagen folksamling. Jag vet hur man klarar sig i bägge dessa situationer.

 

[sajberjohan]

Några tips som underlättar, och so msagts tidigare den föreberedde överlever.

Färdmeddelande
Kan var allt från en skrive utförlig färdplan till ett telefonsamtal till kompisen att man är ute i svampskogen och plockar svamp. Detta underlättar eftersökningen av dig de någoon kommer skana dig och de vet vart de ska leta.

Går du vilse så är det bara STOP regeln som gäller, stanna och drick en kopp kaffe fundera på nästa steg. Det sämsta du kan göra är att börja rusa iväg i den riktning du tror är rätt, du sriskerar bara att hamna mer vilse eller springa ihjäl dig.

Skulle du vara skadad eller inte kan ta dig från platsen, en enkel bivack som skyddar dig från väder och vind, en eld som håller dig varm och tallbarste att dricka för att hålla uppe vätskebalansen. Sen underlättar det att ha någon typ av signal ett färgglatt klädesplagg som signal funkar och bär man en visselpipa med sig slipper man skrika sig hes.

Den som inte tror det händer, så försvinner det i Västra Götaland c:a 7-10 personer varje år som går under kategorin jägare/fiskare, bär- svampplockare och vandrare. Antalet är säkert högre norrut i landet men det har jag tyvärr inga siffror på.

Sen det här med att göra upp eld av naturens egna material är inte lätt, är nog inte många som lyckas göra en bågdrill blöt, trött och hungrig. Då är man glad för de elddon man tagit med sig. Kanske inte lika häftigt, men man slipper frysa.

 

[teoek]

Överlevnadsaskar i all ära, men hur ofta bär man dem med sig på en svamptur? Själv tänker jag så här. Oftast så har man samma kläder när man är ute så låt ett bälte med en kniv sitta permanent i favoritbyxorna. Jag brukar även förvara en vanlig cigarettändare i fickan på de tröjor och jackor som jag vanligtvis använder i skogen. En liten kompass på nyckelknippan är inte heller så dumt, jag har även kompass inbyggd i min mobiltelefon. På det viset får man lätt med sig "det viktigaste" utan att egentligen behöva tänka på det.

Ofast så har jag med en liten ryggsäck med liten yxa och kaffepanna bara för att det är så trevligt att sitta och koka kaffe, inte utifall jag går vilse. Skulle jag komma vill så kan jag vara glad att jag tog med mig dem, en kaffepanna är klart mer användbar än en termos. Och om man ändå har ryggan med så varför inte stoppa ner första förband (har kompletterat mitt med en sån där alu-filt, dasspapper i en plastpåse (superbra tände när allt annat är blött) och en karta. Om man har allt detta är det nästan så man blir sugen att stanna ute i skogen en ruggig oktobernatt.

Har man ingen karta med sig så kan det vara bra att titta på kartan innan och lägga på minnet i vilket vädersträck närmsta väg finns och åt vilket håll man ska följa för att komma till bebyggelse. Sen är det bara att följa myrstackar och tallgrenar tills man kommer rätt.

Självklart är det nyttigt (och mycket roligt) att veta hur man får eld genom att gnugga en grankotte och en lavskrika mot varndra i fem timmar, men jag satsar på att inte komma i det läget att jag på allvar måste använda de kunskaperna. Jag har en tändare i fickan i stället.

-Den förberedde överlever.

 

[Avslutatmedlemskapx]

Roligt att se att fler än jag knappast tror att man är utan utrustning ute. Det mesta bär jag till vardags utan att det stör.
Men jag har engång behövt planera en tur genom på mer än 500 km öken i en polisstat, det var en skarp överlevnadssituation, som löstes med en lämplig muta på rätt ställe så att jag kunde flyga ut istället....mycket bekvämare och säkrare.
En gång för ca 25 år sen gick jag vilse i skogen med kompass men utan karta, det tog ett par timmar att komma rätt vilket jag gjorde då soldaterna brassade mat på ett gärde och vinden förde kaffedoften till mig.
Som barn gick min mor med mig in i lingonskogen och plockade lingon, tills hinkarna var fulla, när vi fikat berättade hon att hon inte visste var vi var. Det var lite spännande, men som uppmärksamt barn gick jag baklänges i våra spår och fick min mor att plocka ett par bärkassar till med lingon innan vi fann skogsvägen och vedtraven där min far lämnat av oss på morgonen, vi fikade en gång till och sen kom han. Det var inget särskilt med det.
En gång i ynglingatiden kom det in dimma när vi var ute och åkte skidor på nattgammal nysnö. Allt blev bara så stickande vitt, vi visste inte var vi var då alla landmärken var borta. Vi stannade och gjorde lappkast samt spårade våra egna spår tillbaka till fjällstugan. Dagen efter hade vi fortfarande ont i ögonen när en av våra vänner berättade att han följt våra spår upp till ett brant stup där vi gjort lappkast och åkt tillbaka.

Fastnar man med bilen ute i snön och kylan har man både bensin och en cigarettändare, ved kan man bryta av mellan två träd, eller spara energin och elda en makeld.
Koja är lättare att bygga med hjälp av en pressening i bagagerummet, snöskyffel och varm sovsäck kan lätt åka med.
När jag bodde i Minnesota hade de flesta av mina kollegor en rejäl vinteröverlevnadssats med i sina bilar för att pendla mellan jobbet i stan och bostaden några mil ute på landet. Det var standard där.
I skogarna i centalamerika hade de bofasta vare sig en massa pengar eller utrustning men de hade en manchete och något att göra upp eld med nästan jämt och de som arbetade ute på fälten hade en plastdunk med snöre i med sig för att bära vatten i.
Uppe i Alaska följde jag engång med en trapper på en fångstrunda han hade över 400 fällor på en fyrmilatur och han gick den varje dygn. I ryggsäcken hade han en US-poncho från Vietnamtiden, en kaffepanna, en stekpanna, en mugg och en sked samt lite tände och några patroner till sitt gevär, en påse med kaffe och socker slutligen en liten yxa. I bältet hade han två knivar och en liten fickkniv i skjortans bröstficka, han hade en kompass i klockan. När vi gick fanns bär och en hel del ätliga växter var mogna. Vi behövde inte bli hungriga. Vatten fans vid årstiden i bäckar, han påstod sig veta vilka som var bäverfria. Jag blev inte sjuk....
De här 400 fällorna gav honom mellan tio och tjugo byten, päls att sälja sen, kött att torka och äta färskt, ibland tog korparna allt.
I sjön hade han nät, hans fru odlade lite potatis och morötter i den sandiga marken nära deras hus.
Han hade gått vilse i dimman som följdes av en höstsnöstorm, en gång. Sen dess bar han poncho och kompass. Han kunde sitt värv.

Det finns orsaker till att de olika överlevnadsskolorna hänger upp sig på den mentala biten, för vare sig man kraschar ute i vildmarken eller mister båten ute på havet så handlar överlevnad om att man gör och vad man gör. Rätt så går det bra så långt, gör man fel visar det sig också. Boken Deep survival borde läsas av fler och noggrant.

STOP och gå ut ur vildmarken in i i civilisationen är aldrig fel!

Go tur

 

[norpan_]

Hur gör man upp eld om man inte i förväg har planerat en överlevnadssituation, och därför saknar alla typer av elddon, utan man har bara det som finns i naturen att tillgå?

Det är som ni säger kunskapen och inställningen som avgör, så varför skulle kunskap kring att göra upp eld utan tändare/eldstål vara till skada? Detta var också min ursprungliga fråga.

Be careful out there /Joel

Det går att göra upp eld med eldborr utan några skärverktyg. Det tar lite längre tid och förutsätter att det varit hyfsat väder de senaste dagarna. Man får använda sig av sten helt enkelt när man saknar kniv.

/mattias

 

[sajberjohan]

Roligt att se att fler än jag knappast tror att man är utan utrustning ute. Det mesta bär jag till vardags utan att det stör.
Men jag har engång behövt planera en tur genom på mer än 500 km öken i en polisstat, det var en skarp överlevnadssituation, som löstes med en lämplig muta på rätt ställe så att jag kunde flyga ut istället....mycket bekvämare och säkrare.
En gång för ca 25 år sen gick jag vilse i skogen med kompass men utan karta, det tog ett par timmar att komma rätt vilket jag gjorde då soldaterna brassade mat på ett gärde och vinden förde kaffedoften till mig.
Som barn gick min mor med mig in i lingonskogen och plockade lingon, tills hinkarna var fulla, när vi fikat berättade hon att hon inte visste var vi var. Det var lite spännande, men som uppmärksamt barn gick jag baklänges i våra spår och fick min mor att plocka ett par bärkassar till med lingon innan vi fann skogsvägen och vedtraven där min far lämnat av oss på morgonen, vi fikade en gång till och sen kom han. Det var inget särskilt med det.
En gång i ynglingatiden kom det in dimma när vi var ute och åkte skidor på nattgammal nysnö. Allt blev bara så stickande vitt, vi visste inte var vi var då alla landmärken var borta. Vi stannade och gjorde lappkast samt spårade våra egna spår tillbaka till fjällstugan. Dagen efter hade vi fortfarande ont i ögonen när en av våra vänner berättade att han följt våra spår upp till ett brant stup där vi gjort lappkast och åkt tillbaka.

Fastnar man med bilen ute i snön och kylan har man både bensin och en cigarettändare, ved kan man bryta av mellan två träd, eller spara energin och elda en makeld.
Koja är lättare att bygga med hjälp av en pressening i bagagerummet, snöskyffel och varm sovsäck kan lätt åka med.
När jag bodde i Minnesota hade de flesta av mina kollegor en rejäl vinteröverlevnadssats med i sina bilar för att pendla mellan jobbet i stan och bostaden några mil ute på landet. Det var standard där.
I skogarna i centalamerika hade de bofasta vare sig en massa pengar eller utrustning men de hade en manchete och något att göra upp eld med nästan jämt och de som arbetade ute på fälten hade en plastdunk med snöre i med sig för att bära vatten i.
Uppe i Alaska följde jag engång med en trapper på en fångstrunda han hade över 400 fällor på en fyrmilatur och han gick den varje dygn. I ryggsäcken hade han en US-poncho från Vietnamtiden, en kaffepanna, en stekpanna, en mugg och en sked samt lite tände och några patroner till sitt gevär, en påse med kaffe och socker slutligen en liten yxa. I bältet hade han två knivar och en liten fickkniv i skjortans bröstficka, han hade en kompass i klockan. När vi gick fanns bär och en hel del ätliga växter var mogna. Vi behövde inte bli hungriga. Vatten fans vid årstiden i bäckar, han påstod sig veta vilka som var bäverfria. Jag blev inte sjuk....
De här 400 fällorna gav honom mellan tio och tjugo byten, päls att sälja sen, kött att torka och äta färskt, ibland tog korparna allt.
I sjön hade han nät, hans fru odlade lite potatis och morötter i den sandiga marken nära deras hus.
Han hade gått vilse i dimman som följdes av en höstsnöstorm, en gång. Sen dess bar han poncho och kompass. Han kunde sitt värv.

Det finns orsaker till att de olika överlevnadsskolorna hänger upp sig på den mentala biten, för vare sig man kraschar ute i vildmarken eller mister båten ute på havet så handlar överlevnad om att man gör och vad man gör. Rätt så går det bra så långt, gör man fel visar det sig också. Boken Deep survival borde läsas av fler och noggrant.

STOP och gå ut ur vildmarken in i i civilisationen är aldrig fel!

Go tur

Du har inte fundera på att skriva en bok om dina äventyr...?

 

[Avslutatmedlemskapx]

Du har inte fundera på att skriva en bok om dina äventyr...?

Vi får se vad vi hinner med framledes, men det är vida roligare ute i skogen och vid havet än framför datorn.

Go tur

 

[Avslutatmedlemskapx]

Utan att vilja bli tjatig, civil överlevnad handlar om att bli funnen...

Helt korrekt (förstås).

Allt det där med metkrokar och hur man äter ormar tar upp för mycket av tankarna om överlevnad.

Men, det finns en sak som missas även i de moderna skolorna om överlevnad (som handlar om att man blir funnen efter 72 timmar), nämligen hur man gör med barn och sjuka.

Man förutsätter ofta att den som hamnar i skogen är en frisk människa som kan klara några dygn utan mat, så länge psyket är på plats.
Men om jag hamnar i höstskogen med mina fyra små barn, då vill jag gärna kunna göra eld för att värma dem. Och en diabetiker som har två dygn till ”räddningen” där är det tufft att klara sig med bara stark vilja.
Det går, men en dag utan mat motsvarar troligen fem dygn utan mat för en ickediabetiker, med snurrig hjärna och svårighet att hantera motoriken.

Eller inte, allt beror på dagsformen och annat.

Det är ju så att den som kan tar kontakt med räddningen som sen hittar tillbaka och då finner vad den finner. För några år sen gick ett par barn med dålig skogsvana ut i vinterskogen och försvann. De hittades döda ett 1/4 år senare.
En kamrat till mig fann en äldre man ute i skogen sittande mot ett träd och helt förvirrad och visade det sig nerkyld. Kamraten gick till en fri plats där hans mobil fungerade och fick fatt i en ambulans. Efter en 40 minuter var de på plats och tog mannen till värme och vård.
Vid tåguspårningar har jag varit med om att dumbommar ville leka förbandsplats på platsen, när det gäller att sortera i döda, skadade och de som skall bort från skadeplatsen pga av inblandning och chock.
Vid trafikolycker har jag sett chockade som tog hela showen medan de som var skadade låg tysta i diket och höll på att blöda till döds....
I en skarp situation gäller det att välja det som fungerar, helst för flest, men framförallt för dig och de dina, annars kommer du nog inte att sova gott om natten.
Jag talade en gång med en fd förare som stridit och badat i samband med slaget vid Midway, han låg i vattnet i 22 h där flera av de förlista sjömännen och badande aviatörerna blev uppätna av hajar. Han blev återinsatt i flygtjänst 3 dagar efter badet och sa att så rädd för vatten hade han aldrig varit förut. Jag har full förståelse för det.
Om vi fungerar när det gäller? Regler och utbildningar. En israelisk officer jag talade med, berättade om alla förfärliga krig han varit med om, och sen det senast när han plötsligt bara gick från allt för att han hade fått nog.
Han satte sig under en stenbro och där satt några fd fiender och tillsammans väntande de ut att bli uppplockade, de blev det efter eldupphöret. För det visade sig att han gått åt "fel" håll. Så han blev förklarad hjälte ännu en gång.....
Dagsformen och turen är nog de minst påverkbar men änd viktigaste delarna.
Själv med min medicinlåda kan jag inte avråda sjuka från att gå ut i skogen, på fjället eller kusten. Med lite framtänksamhet går det bra och målet är alltid att komma hem, inte att besegra naturen, den vinner alltid.

Go tur

 

[Erik F]

Efter att sett Les Stroud göra upp eld utan tändstickor/eldstål så är jag övertygad om att det bästa är att alltid ta med sig något att tända med, särskillt om man inte har särskillt stor erfarenhelt/utbildning i området...


http://www.exn.ca/OneWeek/watch/
Tisdags avsnitter tror jag det är...