Peter verkar ha en hel del olle skämt så det kanske krävs en överlevare för att så att säga överleva.

Anledningen att jag ställde frågan från början var att det är en hel del jagharsettbeargillsallafilmer killar här på forumet som ska ut och överleva allt från några dagar med polare till något år alldeles ensam för att slippa samhällets hököga.
Jag skulle bli riktigt imponerad av om någon av dem skulle klara en vecka i skogen själva. Fast jag önskar att de nappar på de förslag om kurser de fått för jag tror att dessa killa (för det är bara killar lustigt nog) löper en stor risk att skada sig själva om inte någon visar dem vägen.
 
Peter verkar ha en hel del olle skämt så det kanske krävs en överlevare för att så att säga överleva.

Anledningen att jag ställde frågan från början var att det är en hel del jagharsettbeargillsallafilmer killar här på forumet som ska ut och överleva allt från några dagar med polare till något år alldeles ensam för att slippa samhällets hököga.
Jag skulle bli riktigt imponerad av om någon av dem skulle klara en vecka i skogen själva. Fast jag önskar att de nappar på de förslag om kurser de fått för jag tror att dessa killa (för det är bara killar lustigt nog) löper en stor risk att skada sig själva om inte någon visar dem vägen.

Jag anorndar en del kurser och skrämmande nog så får man en hel del mail om folk som vill lära sig "Extrem Överlevnad". Hur förklarar man för tv-tittande människor att det överlevnad är och vildmarksliv är långt ifrån det som visas på tv.

Det är dessvärre inte bara killar som tittar på Bear Grylls, enligt vissa tjejer så är han visst jäkligt snygg med bar överkropp. Så för tjejer är det ren smygporr ;-)
 
konstig nog så ser man inte dom där unga killarn på grundkurser nu för tiden, utan dom som går hos oss (sös)är nästan utesslutande vanliga friluftintresserad människor som vill lära sig hur man kan klara sig med lite utrustning i naturen. dom senaste fyra åren så har det max varit 2 st som har haft en romantiserad tv bild av överlevnad.
angående tv serierna så tror jag ingen av dom som jag har sett a svält utan dom äter . efter 8 dygns överlevnad brukar det ta ca 2-3 månader innan min muskelmassa har återstälts. så det skulle vara förödande för min kropp om jag skullle var ute och svälta som tv profilerna gör.(om dom nu svälter)
 
De erfarenheter jag har av att utöva överlevnad på kurs och med andra människor och även ensam i storskogen och från andra sammanhang. Har man humor och kan ta saker med en klackspark så klarar man sig alltid. Har spenderat så kallad överlevand där man hungrig, trött och grining har suttit och berättat roliga historier och hitta på massa roligt jäkelskap att intruktörer varit irriterade för att man har skrattat och haft kul när det borde varit jobbigt och plågsamt. Även under ensamam nätter i storskogen när saker har gått helt fel så har jag suttit och skrattat åt mitt egna elände och tänkt att det här blir en kul historia när man kommer hem igen.

Har även sett folk i under Nijmegen marsche med kroppar som skriker av smärta och tårar ögonen dra till med skämt och andra finurligheter. Det är de man vet kommer klara sig, det är de som överlever. Folk som pratar om pannben, positiv inställning och en massa annan skit de brukar bli väldigt själviska och allting är jobbigt för dem och de skulle inte jag klassa som överlevare. Men med tanke på dina Olle skämt Peter så skulle jag med glädje överleva med dig, det skulle vara riktigt kul och ett rent nöje =)

Sen finns det alltid det, man måste ha något att leva för, något att komma tillbaka till. En familj, ett hem, ett liv, drömmar som ska uppfyllas, att inte missa senaste avsnttet av såpan som går på tv. Alla har vi olika anledningar men bäst är islänningen som jobbade på en fiske båt och när han frågade kaptenen vad han skulle gör om båten sjönk. Ta ett djupt andetag och sjönk sa kaptenen till honom. Men så hände det att båten sjönk men islänningen vägrade att dö, han simmade på och simmade ända tills han nådde land. Där fann han lite fårfoder som gav honom tillräckligt med energi att ta sig till bebyggelse. När han senare på sjukhuset fick frågan om vad som gjort att han kämpat så för att överleva sa han "Jag är sån att jag alltid betalar mina räkningar och sen ska jag oc min syster åka till New York til våren och den resan har jag alltid drömt om". det behver inte vara mer än så.

Ett jättebra boktips är Deep survival som går lite djupare i ämnet om den mentala biten.

Det vore en ära att få mötas, jag brukar dra historier för mina nuvarande utevänner, men tänker mig för noga, och känner av om de vill höra, det är jättejobbigt när någon drar historier och man inte är i rätt stämning, för det ska man va.

Jag har överlevt på jobbet mycket ochså tack vare humor, jag har ritat av händelser på en bit papper och visat jobbarkompisarna, det blev mycket uppskattat, men en gång så hamnade en
teckning jag gjort av en som nyss fått sparken av sin chef, han hade jobbat många år hos oss, men på senare år tagit sig friheter, såsom att kopiera Biltemagrejor på jobbet, åkt hem, åkt och handlat, mekat med bilen, bytt vinterhjul, etc, allt på arbetstid, så till slut var det väl den där berömda "någon" som finns på alla jobb som skvallrat en längre tid.

Min teckning som föreställde honom byta hjul samtidigt som chefen kom dragandes på en sparkstötting som han skulle ge honom, hamnade hos just den chefen som "gett honom sparken, men han ringde mig, och sa : är det du som sitter och ritar en massa teckningar om saker som sker på jobbet ???

Mjaaa sa jag lite skraj, tänkte att det här kan gå åt helvete, men han sa : fortsätt med det, det var en jävligt kul teckning, vi behöver ha lite roligt på jobbet, inte bara tråkigt allvarsamma personer
som aldrig kan skämta.
Jag ritar gärna i paint numera, då jag sparar alla de teckningarna, de pappersteckningarna jag ritat
i alla år är borta.

Det du sa om att humorisera i skogen, det har jag nog gjort sedan jag började med uteliv, det faller sig så naturligt att göra det, det var "någon" som sa att
"om människorna sjunger vid lägerelden, kan man slå sig ned, onda människor sjunger inte".

Hoppas någon, förutom Johan vill slå sig ner vid min eld, trots att jag inte sjunger, jag drar historier istället....;)
Ska leta reda på boken du Johan tipsade om genast .
Hursomhelst är ni välkomna !
 
Det är väl just den mentala biten som brukar komma på tapeten ganska snabbt i överlevnadstrådarna. Att det är tappat omdöme och panik som är de största farorna, inte svält.

Hela problemet är ju att "överlevnad" är ett ord som används helt fel. Överlevnad ägnar vi oss åt varje dag när vi undviker att dö (i trafiken, av svält, av hypotermi etc).

Men det väldigt många menar när de säger "överlevnad" är istället "att överleva i skogen med bristfällig utrustning".
 
konstig nog så ser man inte dom där unga killarn på grundkurser nu för tiden, utan dom som går hos oss (sös)är nästan utesslutande vanliga friluftintresserad människor som vill lära sig hur man kan klara sig med lite utrustning i naturen. dom senaste fyra åren så har det max varit 2 st som har haft en romantiserad tv bild av överlevnad.
angående tv serierna så tror jag ingen av dom som jag har sett a svält utan dom äter . efter 8 dygns överlevnad brukar det ta ca 2-3 månader innan min muskelmassa har återstälts. så det skulle vara förödande för min kropp om jag skullle var ute och svälta som tv profilerna gör.(om dom nu svälter)

De d är unga killarna ser du titt som tätt här då de ska på överelvnadsexpedition och söker råd. Är dock väldigt sällan man hör om att de varit ute. Dock vet jag att många ger upp efter något dygn och åker hem och tar en pizza istället. Är man på kurs så finns inte det alternativet så många föredrar att drömma och hänga på internetforum och fråga vilka prylar de tror sig behöva.
 
På kursen Människa Teknik Natur i Sveg såg vi med bävan fram emot extremdagarna: ute i Härjedalsskogen utan någon sk utrustning ett par dygn. Luft och vatten saknades inte. Minns att vi plundrade kottar och tuggade kåda. En upplevelse att minnas.
 
Att överleva.

Ser att tråden är gammal och att den spretar åt massor av håll...
Men om man nu pratar överlevnad i termen: att utan samhällets hjälp klara sig ute i naturen för att man hamnat där ofrivilligt...
Så är det den mentala biten som är viktigast. Vatten klarar man sig utan i 3 dagar, helt utan mat i allafall 10 dagar(om man räknar med lite arbete och vedermödor).
jooones(tror det var han) skrev:
"Tillämpad överlevnadsövning som Marja skriver om är nog väldigt lärorikt för att få prova på den mentala biten även om rädslan, paniken och ensamheten nog inte blir så stark om man gör det i en grupp under kontrollerade former.

Att så få vill prova på det är nog för att det är en så jobbig och kanske skrämmande upplevelse. Där risken att fasaden man har utåt sätts på hårt prov. Man kanske inte är så hård och tuff som man vill vara eller vill ge sken av. I mörkret i skogen kommer nog det lilla rädda barnet inom oss närmare ytan.

Det kanske också är med och bidrar till att man så sällan träffar på överlevnadstränande i skogen. Dom kanske väljer en plats där man inte möter dem. Dels för att de vill vara ensamma för att uppleva just ensamheten och för att dom inte vill bli konfronterade av nyfikna människor då de är i mental obalans."

Och jag håller med.
Min erfarenhet är att genom att "testa på " så är man bättre rustad om det nån gång skulle bli verklighet. Just genom att man ser sin mentala kapacitet. Och även en avbruten övning kan bli lyckad, om man vågar och vill reflektera över varför man misslyckades. Alla har olika saker som kommer att poppa upp i huvudet när man är trött, hungrig, frusen och ensam. Och ger man de tankarna plats är det bara som en nedåtgående spiral. Det viktiga är att lära sig att bryta de tankarna och känna igen tecknen på att de kommer.

En annan viktig sak är att inte sätta upp ett mål som kan nås, utan ett där jag är i säkerhet. Alltså inte där jag säger: på måndag hoppas jag att jag är hemma.... besvikelsen över att inte blivit räddad efter den dagen kan knäcka många. Utan målet kan istället vara att krama om sina barn eller att kunna bjuda alla vännerna på grillkväll. Då har man också en chans att fantisera om hur det skulle vara utan att bli besviken.
En bra film som visar just på den aspekten är "Cast away", han skulle leverera det där paketet.
Han hade en låtsaskompis och gav aldrig upp hoppet.

Öva alltid överlevnad under kontrollerade former, med nån som övervakar och som äter och håller koll. Man vill aldrig hamna i ett"skarpt" läge egentligen. Men om man har övat några gånger så har man det i bakhuvudet att man grejat det en gång, då borde man ju kunna göra det igen.

Jag tror också att om man utforskat de sidorna av sig själv , så står man bättre rustad i andra krissituationer i livet.

Ett minimum på en övning bör vara 3 nätter, gärna 4 eller 5.
Tyvär fokuserar många på ätliga växter, och de roligaste varianterna är när man ska föreslå att man ska t e x hitta och koka nässlor(smakar som spenat ungefär).
Var växer nässlor? jo nästan alltid där människor finns. Och då är du ju räddad:)

Lite tankar och egna erfarenheter.
 
Sös alt försvarsutbildarna

när vi anordnar tilllämpade överlevnadskursers så är det inte specielt måga som är intresserade att genomföra en 8 dagars kurs så att hitta en överlevare i skogen är nog väldigt svårt. folk är inte intresserade att prova på det som dom har lärt sig i böcker och på tv. att prova på överlevnad kan vara jobbigt.

antal på dom senate kurserna med tilllämpad överlevnad ej grundkurser inräknade där sös har varit med
7 dygn vinterstapats 3 st
7 dygn sommarstrapats 4 st
fredag tll söndag från krogen till skogen 12 st
civilförsvarets ungdomsläger med 2 dyng tillämpad 12 st (15-23 år) buren utrustning en värmetröja och en regnrock 1 st kniv och 1 tändstål och en kompas

så att stöta på en överlevare är nog svårare än att se en varg i fjällen.

Troligaste sättet att hitta någon som ägnar sig åt överlevnad i betydelsen att klara sig i naturen med begränsa utrustning är nog på kurs med antingen Svenska överlevnadssällskapet eller försvarsutbildarna:
http://www.overleva.nu/
http://www.forsvarsutbildarna.se/utbildning/centralutbildning/taktikstridsteknik/

Båda är seriösa kursordnare då jag gått kurs för 5-15 år sedan.

Jag har deltagit i SÖS-kurserna Jonas nämner (ibland med Jonas men det är rätt många år dan nu) och visst är det viktigt med kunskaperna om själva hantverket (göra eld, vad man kan äta och dricka, bygga skydd etc) men minst lika viktigt om du frågar mej är egna erfarenheterna om hur man mår efter några dagar utan mat och ont om sömn etc.
En annan sak med överlevndaskunskaper som ovan är att man kan känna en ökad säkerhet vid normalt friluftsliv då man har sin utrustning - jag vet att jag klarar mig utan mat ett eller några dygn bara jag dricker ordentligt med rent vatten och håller mig varm.

Försvarsubildarnas kurser ovan har till stor del samma inslag som SÖS - enda skillnaden är att man under miltär överlevnad, t ex flykt från fångenskap, ibland vill man ju gömma sig då man på flykt för att bara hittas av "rätt" personer. Civilt önskar man normalt att bli hittad av "vem som helst".

/Patrik, som överlevt hitills men som numera sällan tillämpar överlevnad som på kurserna ovan
 
Liknande trådar
Trådstartare Titel Forum Svar Datum
Dan B En överlevare. Överlevnad 0
inch Överlevare Överlevnad 4
JohnnyL Överlevare Överlevnad 5

Liknande trådar


Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg