Att överleva.
Ser att tråden är gammal och att den spretar åt massor av håll...
Men om man nu pratar överlevnad i termen: att utan samhällets hjälp klara sig ute i naturen för att man hamnat där ofrivilligt...
Så är det den mentala biten som är viktigast. Vatten klarar man sig utan i 3 dagar, helt utan mat i allafall 10 dagar(om man räknar med lite arbete och vedermödor).
jooones(tror det var han) skrev:
"Tillämpad överlevnadsövning som Marja skriver om är nog väldigt lärorikt för att få prova på den mentala biten även om rädslan, paniken och ensamheten nog inte blir så stark om man gör det i en grupp under kontrollerade former.
Att så få vill prova på det är nog för att det är en så jobbig och kanske skrämmande upplevelse. Där risken att fasaden man har utåt sätts på hårt prov. Man kanske inte är så hård och tuff som man vill vara eller vill ge sken av. I mörkret i skogen kommer nog det lilla rädda barnet inom oss närmare ytan.
Det kanske också är med och bidrar till att man så sällan träffar på överlevnadstränande i skogen. Dom kanske väljer en plats där man inte möter dem. Dels för att de vill vara ensamma för att uppleva just ensamheten och för att dom inte vill bli konfronterade av nyfikna människor då de är i mental obalans."
Och jag håller med.
Min erfarenhet är att genom att "testa på " så är man bättre rustad om det nån gång skulle bli verklighet. Just genom att man ser sin mentala kapacitet. Och även en avbruten övning kan bli lyckad, om man vågar och vill reflektera över varför man misslyckades. Alla har olika saker som kommer att poppa upp i huvudet när man är trött, hungrig, frusen och ensam. Och ger man de tankarna plats är det bara som en nedåtgående spiral. Det viktiga är att lära sig att bryta de tankarna och känna igen tecknen på att de kommer.
En annan viktig sak är att inte sätta upp ett mål som kan nås, utan ett där jag är i säkerhet. Alltså inte där jag säger: på måndag hoppas jag att jag är hemma.... besvikelsen över att inte blivit räddad efter den dagen kan knäcka många. Utan målet kan istället vara att krama om sina barn eller att kunna bjuda alla vännerna på grillkväll. Då har man också en chans att fantisera om hur det skulle vara utan att bli besviken.
En bra film som visar just på den aspekten är "Cast away", han skulle leverera det där paketet.
Han hade en låtsaskompis och gav aldrig upp hoppet.
Öva alltid överlevnad under kontrollerade former, med nån som övervakar och som äter och håller koll. Man vill aldrig hamna i ett"skarpt" läge egentligen. Men om man har övat några gånger så har man det i bakhuvudet att man grejat det en gång, då borde man ju kunna göra det igen.
Jag tror också att om man utforskat de sidorna av sig själv , så står man bättre rustad i andra krissituationer i livet.
Ett minimum på en övning bör vara 3 nätter, gärna 4 eller 5.
Tyvär fokuserar många på ätliga växter, och de roligaste varianterna är när man ska föreslå att man ska t e x hitta och koka nässlor(smakar som spenat ungefär).
Var växer nässlor? jo nästan alltid där människor finns. Och då är du ju räddad
Lite tankar och egna erfarenheter.
