Vad är en överlevare?
En höst för drygt ett år sedan deltog jag i ett eftersök efter en försvunnen man i 60års åldern. Han hade diabetes och en relativt nydiagnostiserad demens som enligt anhöriga bland annat innebar att han hade svårt att kommunicera med hjälp av tal. Mannen i fråga hade under större delen av sitt liv varit aktiv inom föreningsliv och enligt uppgift har han sysslat med orientering och friluftsliv i olika former. Han var ofta ute och promenerade i skog och mark. Man kan nog anta att han hade bättre friluftsvana än vad "medelsvensson" har.
Nu hade han av någon anledning försvunnit i samband med en promenad. Han var relativ varmt klädd. Men det var regningt och på nätterna sjönk temperaturen till ca +5grader. Enligt uppgift hade han inte regnkläder.
Senast någon kunde bekräfta att de sett honom befann han sig i närheten av kyrkan mitt inne i centrum. Han hade en mobiltelefon med sig för att kunna kommunicera med anhöriga men den hade han stängt av avsiktligt eller oavsiktligt vet man förståss inte. Men mobiloperatören kunde bekräfta att telefonen blivit avstängt med power of knappen inte på grund av dåligt batteri.
Det pågick sökande efter honom med helikopter, hundar polis och hemvärn både i centrum och i skogen i flera dagar dock utan framgång. Några veckor senare när löven var borta hittades han död i en buske några hundra meter från polisstationen. Jag vet inget om dödsorsaken men troligen hade det med hans nedsatta hälsa och orfömågan att kommunicera att göra. Kanske i kombination med andra olyckliga omständigheter.
Om han hade överlevt hade han varit en överlevare som han hittills varit i hela sitt liv. Men nu vet vi att han inte längre är en överlevare.
Det är kanske inget vi kan lära oss av detta mera än att överlevare möter man inte bara ute i skogen. Dom möter man varje dag runt om kring sig i staden på jobbet i skogen i affären. Det är just överlevarna man möter. Dom som inte är överlevare möter man inte lika ofta även om man säkert kommer i kontakt med dem någon gång i sitt liv.
Överlevare är alla dom som lyckas undvika det vissa kallar en överlevnadssituation. Man kanske borde kalla det nära döden upplevelse.
Man kan ibland läsa här inne. Att "Risken för att man ska hamna i en "överlevnadssituation" är nog obefintligt.", "Det är aldrig längre än si och så många mil till närmaste väg så man klarar sig med en chokladkaka och en mobiltelefon som "överlevnadsutrusning". (det senaste hade kanske funkat för mannen vi letade efter. Lågt blodsocker och den avslagna mobilen var kanske vad som satte käpparna i hjulet för mannen).
Detta var bara en lite reflektion över begreppet överlevnad. Flera här inne har ju påpekat att det rätta namnet för vad många av oss sysslar med är "bushcraft" och inget annat. Tekniker att upprätthålla basbehoven för överlevnad med lite okonversionella medel. (egenhändigt byggda skydd för väder och vind, värme och vatten och i bland till och med något att äta som de flesta inte skulle komma på att stoppa i munnen).
Med överlevnadssituation menar man oftast raka motsatsen dvs en situation där vi är nära att dö. Som någon också påpekat så pågår det också militär överlevnad i Gaza. Det vill säga risken att dö i krig är överhängande. Dom militära överlevarna sover kanske i hus eller i tält och äter relativt normal mat. Troligen kommer de varken svälta eller frysa ihjäl. Dom har nog inte gått vilse utan har exakt koll på var de befinner sig. Militär överlevnad gå ut på att inte bli skjuten eller att befinna sig på annan plats, kanske fly till ett annat land. Inte på att bygga vindskydd och göra upp eld med bågdrillning eller äta myror. Gatabakåt och blixtlåshöger är militär överlevnadsteknik.
(får man verkligen skriva så här eller gör man sig ovänn med någon).
Jonas !, skärp dig !
Du får skriva och undra vad som helst inom forumets regler !
Ovänn med någon....ja kanske inte ovän, men en del tycker en jäkla massa saker, tex. att man
inte är välkommen i forumet för att i det här forumet så ska bara experter, väldigt kunniga uttala sig, det är inget att bry sig om, dom brukar tryckas till av andra på forumet, så kör på du !
Överlevare, det är man ju varje gång man vaknar, när åren går och man lever fortfarande, man har då psyket i behåll så att man klarar sig hyfsat undan alla krav samhället ställer på oss,
och det är inte lite krav det...., en del tröttnar, blir besvikna, känner sig inte älskade, känner att de inget har att ge, är inte intresserade av något, gläds inte av det vi andra gläds av, och vad det beror på finns det lika många svar som de som väljer att inte finnas kvar här bland oss,ca 1500
personer per år.
Jag har haft två utekompisar som inte orkade, och jag har sedan dess undrat, det fanns lösningar, du hade alla "verktyg" runt om dig, allt, men tydligen inte lusten längre, då hjälper det inte med eldstål, uppskov från fogden, nya kvinnor,etc., så är det.
Men för att hålla mig till överlevnad i naturen, så har jag funnit att man får många smarta knep, hur man fixar skydd, fixar värme, göra upp eld, fixar mat,fixar så att man hittar hem osv.
MEN, måste skriva med stort MEN för att det jag saknar, är den mentala biten som jag anser är nog den svåraste saken att hantera för många, jag önskar mer tips,metoder,ideer om hur
man ska hålla huvudet i skick så att man gör det där skyddet, ordnar eld, letar reda på maten, orkar orientera sig.
Överlevnadsberättelser går det en röd tråd i, man både läser och hör hur dom tänkte under händelsen, det kan vara : jag ville hem till/ återse barnen/ familjen/ partnern, hunden, katten, till varje pris, eller :
jag ville inte ge upp, jag ville inte att det skulle sluta så här, etc.
Måste nämna att tankarna på om någon/några letar efter mig/oss fanns hela tiden.
Ett "hårdvarutips vill jag flagga för : socker är bra för hjärnan att tänka klarare, då den halten sjunker drastiskt i dessa situationer.
Så återigen : den
mentala biten saknar jag mera disskutioner om.
-----------------------------------------------------------------------------------------