Jag var med och borrade, och ställer mig bakom bultningen och besluten även om jag naturligtvis inte för Bultkommitténs talan.
De olika åtgärderna föregicks av en ganska ingående diskussion. Man ska nog komma ihåg att Häggsta är ett berg fullt av "klassiska" leder, där de flesta är naturligt säkrade.
Redan tidigt - eller snarare särskilt i klättringens början - har dock säkring med hjälp av slagna bultar förekommit. Dessa har i många fall blivit in-situ-säkringar och av den anledningen förekommer ju många leder som i huvudsak är naturligt säkrade - men med fasta slagna bultar i en salig mix.
(Det här känner förstås alla som klättrar på Häggsta till, men eftersom nu tråden läses av andra också...)
Det vilda i min bur har däremot länge haft borrbultar. De flesta har nog betraktat leden som en lite bristfälligt bultad sportled. På leden finns en hel del sprickor - varav en del är ganska bra med Häggsta-mått, och en del ganska typiskt dåliga på Häggstavis.
Utifrån detta, är leden en av ganska många lite pirriga (eller riskabla om man så tycker) leder, utan att vara unik i det avseendet. Ovanligt är däremot det relativt stora antalet borrbultar. Som framkommit ovan så är det en led som gränsar till att vara sportled, men bultad i glesaste laget.
Utan att i detalj diskutera placeringar, så kan man nog konstatera att många klättrat leden och förvånats lite över hur den är säkrad - eller i vissa fall inte säkrad.
Tittar man närmare på befintliga bultar så finns det sådana från flera tidpunkter. På något ställe satt redan en tredje bult som ersättning för tidigare utdömda bultar, på flera ställen fanns en gammal selfdrill-hylsa, och en nyare syrafast expander.
På andra ställen finns bara en modernare bult, vilket ganska tydligt visar att leden inte på senare år heller varit i ett skick som liknar det vid förstabestigningen.
Utfirån detta fanns väl tre alterantiv:
1. Byt kvarvarande "selfdrills" och komplettera ankaret och låt resten vara.
2. Gör 1. men komplettera till anständig nivå utan krav på egna placeringar.
3. Ta bort de bultar som verkar vara av senare datum, så att leden blir "ursprunglig" och så att det blir uppenbart att man måste ha "fullt rack".
Av dessa alternativ tyckte även jag att alternativ två var det bästa.
Jag är övertygad om att många kommer att vara glada över att det nu är en fin sporttur - men det får man kanske ändå se som en ren bonus.
Jag tänkte personligen lägga lite ytterligare tid på att snygga till leden där det rensats gamla bultar utan att man lagt igen hålen osv. En kraftig selfdrill återstår också att byta. Jag avvaktar gärna med detta om det skulle vara så att reaktionen mot "tilltagen" är sådana att kommittén ändå beslutar om andra åtgärder.
De olika åtgärderna föregicks av en ganska ingående diskussion. Man ska nog komma ihåg att Häggsta är ett berg fullt av "klassiska" leder, där de flesta är naturligt säkrade.
Redan tidigt - eller snarare särskilt i klättringens början - har dock säkring med hjälp av slagna bultar förekommit. Dessa har i många fall blivit in-situ-säkringar och av den anledningen förekommer ju många leder som i huvudsak är naturligt säkrade - men med fasta slagna bultar i en salig mix.
(Det här känner förstås alla som klättrar på Häggsta till, men eftersom nu tråden läses av andra också...)
Det vilda i min bur har däremot länge haft borrbultar. De flesta har nog betraktat leden som en lite bristfälligt bultad sportled. På leden finns en hel del sprickor - varav en del är ganska bra med Häggsta-mått, och en del ganska typiskt dåliga på Häggstavis.
Utifrån detta, är leden en av ganska många lite pirriga (eller riskabla om man så tycker) leder, utan att vara unik i det avseendet. Ovanligt är däremot det relativt stora antalet borrbultar. Som framkommit ovan så är det en led som gränsar till att vara sportled, men bultad i glesaste laget.
Utan att i detalj diskutera placeringar, så kan man nog konstatera att många klättrat leden och förvånats lite över hur den är säkrad - eller i vissa fall inte säkrad.
Tittar man närmare på befintliga bultar så finns det sådana från flera tidpunkter. På något ställe satt redan en tredje bult som ersättning för tidigare utdömda bultar, på flera ställen fanns en gammal selfdrill-hylsa, och en nyare syrafast expander.
På andra ställen finns bara en modernare bult, vilket ganska tydligt visar att leden inte på senare år heller varit i ett skick som liknar det vid förstabestigningen.
Utfirån detta fanns väl tre alterantiv:
1. Byt kvarvarande "selfdrills" och komplettera ankaret och låt resten vara.
2. Gör 1. men komplettera till anständig nivå utan krav på egna placeringar.
3. Ta bort de bultar som verkar vara av senare datum, så att leden blir "ursprunglig" och så att det blir uppenbart att man måste ha "fullt rack".
Av dessa alternativ tyckte även jag att alternativ två var det bästa.
Jag är övertygad om att många kommer att vara glada över att det nu är en fin sporttur - men det får man kanske ändå se som en ren bonus.
Jag tänkte personligen lägga lite ytterligare tid på att snygga till leden där det rensats gamla bultar utan att man lagt igen hålen osv. En kraftig selfdrill återstår också att byta. Jag avvaktar gärna med detta om det skulle vara så att reaktionen mot "tilltagen" är sådana att kommittén ändå beslutar om andra åtgärder.
