Jag tar seriöst på skador, medan du verkar ha en lite konstig syn. Jag vill undvika alla typer av inflammationer eller skador på knän, att tro att man enbart ska se till kroppen när "benen faller av" tycker jag är en märklig typ av argumentation. Jag tycker inte att det "hör till" att ha både löparknä eller benhinneinflammation bara för att man löper, det vill jag undvika. Svara seriöst eller svara inte alls.
Även jag tycker att Noob har svarat högst seriöst. Löpning är ingen exakt vetenskap, och det är omöjligt att innan du börjar veta hur det kommer att gå, eller fördenskull veta vilka (gym-)övningar du ska göra för att hålla dig skadefri. Om nu ett sådant begrepp som skadefri ens är relevant.
I min värld, och jag antar att det är det Noob syftar på, så är skador och obehag en del av motionen. Det vet du säkert från gymmet också; lite värk i leder mm är inte ovanligt men knappast heller farligt, det gäller bara att skilja ut när det hela blir värre och värre och signalerar en underliggande skada. Vem som efter 30-60 års aktivitet utvecklar förslitningar, vet vi inte ännu. Antagligen ligger mycket i generna, och under vår väg mot ålderdom och allmän skröplighet får vi väl se till att ha roligt och sluta i tid när kroppen säger ifrån, som Noob mfl skrivit om.
Vi här på forumet vet inte hur du kommer att springa, vilket löpsteg du kommer att ha, hur din kropp klarar stress och belastningar etc etc, kort sagt: Vi vet inte hur det kommer att gå för just dig. Därför faller ansvaret på dig att, som skrivits tidigare i tråden, lyssna på din kropp så att det inte går galet längs vägen. För vissa blir det bara trassel och trubbel med löpning (eller andra idrotter för den delen), medan för andra går det hur fint som helst, trots våldsamt ökad träningsdos och riktigt fula löpsteg och/eller risiga skor.
Att bålträning, deep-squats eller annat skulle förebygga skador har jag inte hört, men så kan det säkert vara, liksom en miljon andra övningar man kan göra som på nåt sätt gör skillnad i marginalen. Börja spring istället, kontrollera steget efterhand och lär in en bra teknik. Det är inte så svårt. Själv har jag provat det mesta mot benhinneinflammation, men blev salig på excentrisk vadpress. Vad ger ni för det? Jag har inte tänkt säga åt alla presumtiva vardagsjoggare att stå och pressa vad för det.
Eftersom det inte finns någon vidare fine-tuning att göra innan du börjar träna (om du oroar dig för skador mm när du börjar springa: Ta med någon van löpare ut och lyssna på honom/henne!), så blir råden på ett forum rätt generella och svepande. Jag instämmer i kören som säger:
-Bra skor (men ingen point i att lägga en förmögenhet), gå till en seriös skobutik och be dem prova ut ett par skor som passar din vikt och ditt steg (en 60-kiloslöpare sliter förstås mindre på sina knän etc än en 100+are.) Fram till 80-talet sprang alla i svintunna skor utan dämpning och det gick bra, för de som klarade skorna. De moderna skorna har öppnat för många fler att springa, och jag tycker du ska utnyttja det teknikförsprånget.
-Börja inte med en massa backar, du får motion även av plana underlag. Backar tar hårt på ovana leder både utför och uppför.
-Mjukt underlag om det går, gärna löpspår. Med bra skor bör nog inte asfalt heller vara någotsomhelst problem.
-Start low, go slow. Det är kanon att du promenerar mycket, där har du mycket av förarbetet gjort. Men börja ändå försiktigt, felet de flesta gör är att de är för ivriga (det är roligt att springa och man vill se resultat snabbt!) och drar på sig skador. Blanda jogg och gång i början, och respektera kroppens signaler. Det är det enskilt viktigaste.
-Ha kul! Om du är orolig för skador och/eller inte gillar löpning så blir det sällan bra. Då kanske du ska hitta en annan motionsform. Vissa blir elitcyklister eller elitsimmare men hatar att springa. Eller vice versa.
/Anders, som satsar på ännu en bergsmara i sommar.
