Ny badfilm med ensamuppstigning inspelad!

Intressant filmsekvens men den snarare ökar längtan efter mer. Det är fortfalande lite som att gå i kyrkan på medeltiden. Jag skulle önska att vi snart kommer till upplysningstiden. Jag tänker mig en "vetenskapligt" upplagd instruktiv film. Isar exakt uppmätta till låt säga 30, 35, 40, 45 mm uppstigningstestas av försökspersoner som är invägda i olika viktklasser, ( i pannbandet sticks ett papper som visar viktklassen, på isen står en skylt som visar mm i fin ny kärnis. Kanske skulle man också ha en idelning i man / kvinna med häsyn till fysionomi och styrka och också en klass för modernt utrustade med icke vattenuppsugande klädsel. Försökspersonerna skall ha vana och instruerats att agera uniformt med senast bästa kända teknik för uppstigning. De kliver ner i färdiguppsågade hål via en planka och försöker ta sig upp (kommer de inte upp för de kämpa till de inte orkar mer, och då halas in- det ger en fingervisning om hur långt från land man max kan åka) - de skall även vägas omedelbart efter för att kolla viktökningen.
Efter alla år på isen vet jag ungefär vad som håller för mig, men om jag ändå skulle gå igenom vet jag ännu inte exakt vad jag behöver i mm för att komma upp. Självklart är det skillnad beroende på iskvalitet, men oftast är det ju vid ny sötis i början av säsongen då gränserna tvingas bli testade. Har lovat mig själv att försöka göra en sådan seriös test för mig själv i början av nästa säsong på säker plats. Finns det händelsevis någon annan entusiast som gjort liknande och kan dela med sig?. Svar med exakt mm, vikt, kön klädseltyp. En ide kunde vara att utflyktsgruppens andreman, second, navigatör, köman eller vad det kallas har som särskild uppgift att medan ombyte pågår analysera isentjockleken, kvaliten och notera den plurrades vikt, kön, klädsel, alltså inte bara där plurret ägde rum, utan också där det till slut bar. Denne person bör då vara i flugviktsklass och gått särskild förberedande utbildning i isanalys. Resultatet rapporteras standardiserat in på respektive färdrapport.
 
Hästar studsades för i Finland

Jyrki Hari, medlem i Finlands Långfärdsskrinnare, har nyligen gett ut en bok: "Jäitä pitkin" ("På isar"), ISBN: 951-664-159-8. I den beskriver han hur man förr fick upp hästar som hade gått ner sig i isen. Man satte en snara runt halsen, tryckte ner hästen i vattnet. När sedan hästen studadse upp drog man i snaran och fick upp hästen på det viset.

Ralf Simonsson
Finland
 
Re: Re: Tjockleken betyder kanske inte allt

usilfver; sa:
pby; sa:
Bäst vore att ligga på en luftmadrass. Jag har funderat på att ta med termarest för rännpassager och vakräddning. Vet ej om det funkar?

Vid en rast strax s. Erikssund framsköts förra söndagen förslaget att återanvända gamla krock-kuddar. Lägg en krock-kudde i byxbaken. Vid behov, dra i snöret och vips - du är uppe!

PRV har ett brev att vänta...

Den idén är gammal. Jag har skrivit om den vid flera tillfällen senaste 10 åren. Min variant var dessutom att ha krockkudden framtill så att man hamnar i en gummibåtsliknande historia och inte blir blöt och inte slår sig och faktiskt inte plurrar heller...

Thure
 
Mera data

http://www.abssystem.com/

Detta var nytt för mig. Det verkar som science fiction men är nog inte helt fel ute. Vikten motsvarar spade, sond och tranciever. Spaden kan ja användas även till annat än räddning.

Är det vettigt? Ingen aning det lär visa sig lite mera under de kommande åren. Det finns filmsekvenser och en hel del annat i länken ovan.

Thure
 
Re: I backen heter det ABS

Mats R; sa:
Titta på vad lavinåkarna använder! De har luftkuddar klara i ryggsäck:

Ser man på! När jag paddlar har jag en urgammal(70-tal)dykväst med kolsyrepatron. Västen är helt platt i normalskick, man märker den inte ens. Patronen är obetydligt större än den man använder i sodasifoner. Visserligen måste man vara vid någorlunda medvetande för att dra i snöret, det finns för övrigt också en slang så man kan blåsa upp västen själv under lugna förhållanden.

Vad jag fortfarande inte förstår är varför ryggsäcken i skridskosvärlden skall betraktas som säkerhetsdetalj när det inom andra sammanhang finns så många smarta lösningar på samma problem. Jag har jobbat offshore, där har man flytjackor. Kajakpaddlare har smidiga flytvästar. Dykare har uppblåsbara västar. (Och offpiståkare tydligen uppblåsbara ryggsäckar!) Men skridskoåkare ska kånka på för uppgiften ej avsedda ryggsäckar, om de så ska ta en runda på någon av våra tusentals småsjöar. Märklig dogmatik här...
 
Re: Re: I backen heter det ABS

usilfver; sa:
Vad jag fortfarande inte förstår är varför ryggsäcken i skridskosvärlden skall betraktas som säkerhetsdetalj när det inom andra sammanhang finns så många smarta lösningar på samma problem. Jag har jobbat offshore, där har man flytjackor. Kajakpaddlare har smidiga flytvästar. Dykare har uppblåsbara västar. (Och offpiståkare tydligen uppblåsbara ryggsäckar!) Men skridskoåkare ska kånka på för uppgiften ej avsedda ryggsäckar, om de så ska ta en runda på någon av våra tusentals småsjöar. Märklig dogmatik här...

Flytväst är inte så dumt men den bör fungera även om bäraren slås medvetslös eller groggy i samband med plurrningen.

Mannen som omkom på Kottlasjön för en månad sedan (se tidigare tråd) kanske skulle levt idag om han haft flythjälp. Knappast dock om han haft din gamla dykväst.

Ryggsäcken är inte bara flythjälp den används ju till en massa saker på dagstur bland annat fäste för räddningslina matsäck vätske och ombytesbehållare etc. Dessutom erbjuder den vattentät förvaring för sådana prylar som kamera, bilnycklar etc.

Ryggsäck som kan funka har många redan innan de börjar åka skridskor.

Thure
 
Re: Re: I backen heter det ABS

usilfver; sa:
Mats R; sa:
Titta på vad lavinåkarna använder! De har luftkuddar klara i ryggsäck:

Ser man på! När jag paddlar har jag en urgammal(70-tal)dykväst med kolsyrepatron. Västen är helt platt i normalskick, man märker den inte ens. Patronen är obetydligt större än den man använder i sodasifoner. Visserligen måste man vara vid någorlunda medvetande för att dra i snöret, det finns för övrigt också en slang så man kan blåsa upp västen själv under lugna förhållanden.

Vad jag fortfarande inte förstår är varför ryggsäcken i skridskosvärlden skall betraktas som säkerhetsdetalj när det inom andra sammanhang finns så många smarta lösningar på samma problem. Jag har jobbat offshore, där har man flytjackor. Kajakpaddlare har smidiga flytvästar. Dykare har uppblåsbara västar. (Och offpiståkare tydligen uppblåsbara ryggsäckar!) Men skridskoåkare ska kånka på för uppgiften ej avsedda ryggsäckar, om de så ska ta en runda på någon av våra tusentals småsjöar. Märklig dogmatik här...

I lumpen hade vi såna "Dolly Parton västar" dom löste själva ut när dom blev genomblöta, men byttes snart ut mot såna man själv måste dra i eftersom stridshinderbanan krävde att man vadade upp till hakan i vatten. Lösningen finns redan om du är intresserad av att ha en sån väst med självutlösning...
 
Mannen i Kottlasjön - ja därom vet vi intet. Men med min paddelväst hade han ju bara ryckt i snöret - och flytit som en kork med huvudet ovanför ytan. (Men jag har västen när jag paddlar - det är en annan sak.)

Det är vanskligt att spekulera om olika fall. Jag har en vän som är gammal SSSK-veteran. Han var ute på en ensamtur på Orlången, gick igenom å känt ställe, tog sig upp på en gång, gick iland på närmaste plats för att byta - och ramlade och bröt benet. Han fick så småningom hämtas med helikopter. Jag hade hellre åkt till Sundby gård och bytt vid bilen (5 km kanske).

Nog kan en ryggsäck vara bra att ha - men bilnycklar och dricka kan man bära på bättre sätt än i en 45 l ryggsäck.

I senaste numret av tidningen Södermalm körs samma visa. Ryggsäcken är vår flytväst etc. Det verkar som om ju mer nybörjare och ju åksvagare man är, desto tyngre ska man bära. Det visade sig också på Vikingarännet. Ju mer tiden led, desto mer utrustning såg man åkarna kånka på. Färdledare och passionerade åkare åker lätt och anpassat. Amatörer prackas på telemarkpjäxor, 45-literssäckar, båtlinor och dubbelpikar med budskapet att det är bättre ta det säkra för det osäkra. Det är inget fel om man ska på långtur. Men här saknas en nyans - man åker inte alltid på långfärder.
 
usilfver; sa:
Färdledare och passionerade åkare åker lätt och anpassat. Amatörer prackas på telemarkpjäxor, 45-literssäckar, båtlinor och dubbelpikar med budskapet att det är bättre ta det säkra för det osäkra. Det är inget fel om man ska på långtur. Men här saknas en nyans - man åker inte alltid på långfärder.

Flythjälp är nödvändigt. Det är ganska vanligt med skador t ex överarmsbrott urledvridning av axeln och/eller kallvattenchock när man plurrar som gör att man blir oförmögen att dra i något snöre för att utlösa en flytväst. Doppar man ansiktet pga dålig flythjälp så blir risken för kallvattenchock eller skador större.

På Vikingarännet ser jag ingen anledning att ha flythjälp inte heller på plogade banor på andra sjöar men i alla andra sammanhang bör man ha flythjälp.

Att sportbranschen inte hängt med i utvecklingen av bättre utrustning kan jag hålla med om.
Delvis beror det på att långfärdsskridskoåkning fortfarande är en liten sport. Att utveckla t ex nya sko och bindningssystem medför investeringar i mångmiljonklassen.

I och med att de på marknaden befintliga ryggsäckarna är billiga så kommer det knappast att utvecklas så mycket nyheter i och med att det är svårt att sälja specialutrusning i små serier till höga priser.

Vår svenska tradition är att var och en tar ansvar för sin framfart på isen. I Nederländerna och Danmark är det myndigheterna som ger tillstånd när isen betraktas som bärig. Därmed har de inte heller satsat på säkerhetsutrusning och isbedömningsutbildning i de länderna.
För våra svenska förhållanden så tycker jag att vår tradition är vettig.

Ett växande problem är dock de som extrapolerar ett par skridskoåkare på isen till att nu håller isen för mig också.

Thure
 
Mannen i Kottlasjön

"Mannen i Kottlasjön - ja därom vet vi intet."


Enligt mina arbetskamrater som plockade upp mannen så fanns en kraftigare sårskada på huvudet, förmodligen orsakad av fallet mot isen. Och dessutom så saknades flythjälp.
Bara som upplysning!
Mvh! Ehrsa
 
Jag föreslår följande minimiutrustning för kortare turer på sjöar och motionsåkning:

Isdubbar, ispik, flytväst (typ kajakväst), karbinhake, kastlina.

Då har man full rörlighet och ändå är säkerheten tillfredställande.

Angående l å n g f ä r d e r är jag överens; vi har en bra "kultur" i Sverige som bygger på personligt ansvar. De flesta drunkningsolyckor på is handlar om fordon som går igenom, inte skridskoåkare.

Tack för ordet i denna tråd!

/Ulf
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg