Övre bilden; "Svarten" väntar på att ja ska komma ut å bjuda på fler goa vildpäron å klia bakom öronen å på pannan, men han ä absolut inte att lita på, den här helsvarta rasen är lynnigare å kvickare än de bruna, som exempelvis Bill - överst på sida 1 -men oavsett ras så kan man aldrig lita helt på en tjur, en tjur är alltid en tjur!! så ja passar mig noga,
Nu bär det äntligen ut!! ...
- Trådstartare Kajsa-Warg
- Start datum
Min vurm för nötkreaturen kan nog för en inbiten storstadsbo te sig halvperverst, men det har en annan bakgrund,
sen ja va spädis tillbringade familjen hela somrarna på ön / 3 månader, å då den enda ytterligare torpstugan som finns på andra sidan ön bara nyttjades nåra veckor, va de bara ja själv i min egen ålder resten av tiden, förutom då de lösgående korna, tjur, stut å -kvigkalvarna, så de blev min såta vänner, dock till min mors förskräckelse!, för ja hängde å klängde å brottades med dem så fort ja kom åt, å en del av dem hade smittsam ringorm (en slags parasit under huden, ungefär som skabb) men märkligt nog blev ja aldrig smittad?!
å fram till dags datum har det varje år gått kreatur på ön som ja kunnat bekanta mig med, å som sagt; "gammal kärlek rostar aldrig"
en intressant observation gjorde jag i 10-års åldern; ja blev speciellt förtjust i en av kalvarna av hankön, Bråkstake har ja för mig att ja kallade honom, för han va riktigt bufflig å busig, med tiden växte han/de så det var tuffa duster oss emellan, så en vacker dag kom farbror-Einar för att kolla om hans kastreringar hade läkt bra, då uppdagades att han missat Bråkstake!! så han va ingen förmodad stut/oxkalv utan en helt vanlig kaxig tjur!!
då blev ja varnad å rädd och omedelbart förändrades vår relation, han kände av min rädsla och blev aggresiv å ville stångas på riktigt,
det sägs att man utsöndrar adrenalin när man blir rädd, och det känner djur av och blir osäkra, rädda och/eller aggresiva,
bild; fördelen med hundar ä att man kan ha dom i knät! (brossans ena gårdshund)
sen ja va spädis tillbringade familjen hela somrarna på ön / 3 månader, å då den enda ytterligare torpstugan som finns på andra sidan ön bara nyttjades nåra veckor, va de bara ja själv i min egen ålder resten av tiden, förutom då de lösgående korna, tjur, stut å -kvigkalvarna, så de blev min såta vänner, dock till min mors förskräckelse!, för ja hängde å klängde å brottades med dem så fort ja kom åt, å en del av dem hade smittsam ringorm (en slags parasit under huden, ungefär som skabb) men märkligt nog blev ja aldrig smittad?!
å fram till dags datum har det varje år gått kreatur på ön som ja kunnat bekanta mig med, å som sagt; "gammal kärlek rostar aldrig"
en intressant observation gjorde jag i 10-års åldern; ja blev speciellt förtjust i en av kalvarna av hankön, Bråkstake har ja för mig att ja kallade honom, för han va riktigt bufflig å busig, med tiden växte han/de så det var tuffa duster oss emellan, så en vacker dag kom farbror-Einar för att kolla om hans kastreringar hade läkt bra, då uppdagades att han missat Bråkstake!! så han va ingen förmodad stut/oxkalv utan en helt vanlig kaxig tjur!!
då blev ja varnad å rädd och omedelbart förändrades vår relation, han kände av min rädsla och blev aggresiv å ville stångas på riktigt,
det sägs att man utsöndrar adrenalin när man blir rädd, och det känner djur av och blir osäkra, rädda och/eller aggresiva,
bild; fördelen med hundar ä att man kan ha dom i knät! (brossans ena gårdshund)
Bilagor
Halaj!
Det är en småmysig blogg du driver här.
Ville bara säga att du kan peta in hur stora bilder som helst. Utsidan.se komprimerar dem själv innan de läggs ut här. Din tjurbild t.ex. är bara drygt 50 KB.
Samtidigt försvinner också EXIF-infot, vilket ju kan vara bra.
//T
tack för tipset angående komprimering! ja både gillar å och ogillar datoriet med alla dess möjligheter, men det har även en inbyggd stressfaktor, det är därför ja är självvalt datorbefriad i skärgårn (även elbefriad) så det är underbart att efter en vecka -10 dagar i stan, lämna alla elektriska apparater å sitt öde å dra ut bland kobbarna,
när man sen återvänder till civilisationen är det görsköj att starta upp datorn å hi-fi-anläggningen å kräma på så grannarna hoppar högt! (fast huset är extremt ljudisolerat, å ja lägger lappar minst en gång per år å ber dom höra av sig om ja stör, å på 15 år har ännu ingen gjort det)
just nu ligger sondotter s 13 år å sussar sött, vi va på harry potterutställnigen igår, å idag ska vi gå på stans stora å välsorterade loppis/myrorna,
kul med "pettsson" kommentaren, det är flera barn som kommer till ön som åxå associerar till honom, men ja va före honom
bilden är skickad okomprimerad! äldste sonen å kamrat bygger en umiak av upphittad armerad byggpresenning och färska hasselslanor,
när man sen återvänder till civilisationen är det görsköj att starta upp datorn å hi-fi-anläggningen å kräma på så grannarna hoppar högt! (fast huset är extremt ljudisolerat, å ja lägger lappar minst en gång per år å ber dom höra av sig om ja stör, å på 15 år har ännu ingen gjort det)
just nu ligger sondotter s 13 år å sussar sött, vi va på harry potterutställnigen igår, å idag ska vi gå på stans stora å välsorterade loppis/myrorna,
kul med "pettsson" kommentaren, det är flera barn som kommer till ön som åxå associerar till honom, men ja va före honom
bilden är skickad okomprimerad! äldste sonen å kamrat bygger en umiak av upphittad armerad byggpresenning och färska hasselslanor,
Bilagor
Funderar på de här med tidig prägling å minnen,
då salig far sjöbuss redan 1944 började arrendera stugan på ön, så ligger mina minnen därifrån parallellt med uppväxten i stan, det intressanta är då att ja har gott om minnen från ön/skärgårn ända från 2-års åldern å uppåt, men inga från stan, de kommer flera år senare och är färre,
ja har aldrig trott på de så kallade experternas uppfattning att man inte kan ha några minnen från tidig ålder (vilket man idag har reviderat)
ett starkt minne ja har ä från 2-2 1/2 års åldern då ja var med morfar-gunnar å rodde i viken med peter pan I, när vi skulle landa på andra sidan (ja tror morfar skulle leta fina stenar som han sen släpade hem till stan) va ja raskt framme å knatade upp på förtoften å lutade mig över relingen, å plums i med huvet före! nåra meter från land,
än idag ser ja klart å tydligt grönt slick å brun tång bölja framför ögonen å minns hur morfar tog ett rejält grabbtag i min overall å drog upp mig, å till skillnad från många vuxna på den tiden så skällde han inte på mig! han sa inte ett ord utan bara kramade mig tills ja blev lugn, och han sa inte ett ord till morsan
nyligen dök minnet upp extra starkt, då gjorde ja en teckning som ja mindes hur det böljade framför ögonen,
då salig far sjöbuss redan 1944 började arrendera stugan på ön, så ligger mina minnen därifrån parallellt med uppväxten i stan, det intressanta är då att ja har gott om minnen från ön/skärgårn ända från 2-års åldern å uppåt, men inga från stan, de kommer flera år senare och är färre,
ja har aldrig trott på de så kallade experternas uppfattning att man inte kan ha några minnen från tidig ålder (vilket man idag har reviderat)
ett starkt minne ja har ä från 2-2 1/2 års åldern då ja var med morfar-gunnar å rodde i viken med peter pan I, när vi skulle landa på andra sidan (ja tror morfar skulle leta fina stenar som han sen släpade hem till stan) va ja raskt framme å knatade upp på förtoften å lutade mig över relingen, å plums i med huvet före! nåra meter från land,
än idag ser ja klart å tydligt grönt slick å brun tång bölja framför ögonen å minns hur morfar tog ett rejält grabbtag i min overall å drog upp mig, å till skillnad från många vuxna på den tiden så skällde han inte på mig! han sa inte ett ord utan bara kramade mig tills ja blev lugn, och han sa inte ett ord till morsan
nyligen dök minnet upp extra starkt, då gjorde ja en teckning som ja mindes hur det böljade framför ögonen,
Bilagor
nyligen ilandfluten från en båttur västervik-linköping ombord å en scanmar 33, återkommer senare med mer fakta, ida bär det ut till öna på nåra dar, behöver bland annat se till va tjurarna ställt till med senaste stölleprovet va att de började käka upp linneduken på en av den pensionerade grönlandskajakerna !!
på återskrivnde
senaste stölleprovet va att de började käka upp linneduken på en av den pensionerade grönlandskajakerna !!på återskrivnde
Bilagor
Helgen 12-14 dennes gastade bror-segelmakare å ja ombord i kamrat bernts scanmar 33, från sommarhamnen i västervik till vinterdito i linköping,
avseglade -för motor -fredag middag i soligt väder, men utomskärs väntade en tjock dimmvägg, så det blev flera timmars gång på gps:en med bara 100-150 meters sikt, å först när vi kom innomskärs klarnade det upp,
natthamn tog vi i fiskeläget flatvarp med sin 100 meter långa betongkaj, där bara en liten fiskesmack låg, men strax skådade mitt norra öga en bedagad skönhet på land; som verkligen gjorde skäl för den gamla beteckningen "märlspik", ett oruffat spjut, en trolig 22qvm skärgårdskryssare på dryga 10 meter å max 1,60 bred, eller snarare smal! tätt spantad på furubord, som kan vara en av de få bevarade, eller kanske den enda öppna 22:an i orginalskick, väl värd att rustas å bevara, har spårat ägaren å kontaktat en kollega i veteranbåtssvängen som renoverar dylika som troligen vill ta hand om henne,
på natten friskade det i från NO å som stod sig då vi på morronen gick vidare för motor ut på kvädöfjärden i mötande grov dyning, väl innomskärs i bokö-björkskärsarkipelagen slapp vi dyningen å vinden mojnade, en fin färd vidare i trånga å vackra passager genom olsösundet (finns ett dito lägre norrut åxå) edshammarsön å upp mot fyrudden-kättilö, passagen förbi väggön om babord är speciell med sin höga branter som stupar rätt ner i sjön, å när vi sen viker in i finnfjärden kan vi äntligen sätta segel!
på min sjömack i lagnöströmmen bunkrar vi diesel å käkar glass till 30% reducerat pris! å färden vidare under bilbron blir spännande då maxhöjden är satt till 15 meter å vår mast ä dryga 15,5! men kapten-bernt har gått här förr å veta att det är runt en meters marginal, så med mindre än 50cm till godo glider vi fint under
vi går farleden genom sundhaken/yxnö över trännöfjärden där vi mot NO kan skönja hemmaudden på hästöö, vidare genom det trånga å förrädiskt strömmande etttersundet mellan ekenön å fastlandet mot stegeborg och dess gamla borgruin å linfärja, in mot göta kanals mynning vid mem där redan 13 segelbåtar å en stor innombordsracer ligger förtöjda inför morgondagens slussningar,
fortsättning följer....
bilder; "flatvarpsspjutet", kapten-bernt å förste gast broder bo-segelmakare, scanmar 33
avseglade -för motor -fredag middag i soligt väder, men utomskärs väntade en tjock dimmvägg, så det blev flera timmars gång på gps:en med bara 100-150 meters sikt, å först när vi kom innomskärs klarnade det upp,
natthamn tog vi i fiskeläget flatvarp med sin 100 meter långa betongkaj, där bara en liten fiskesmack låg, men strax skådade mitt norra öga en bedagad skönhet på land; som verkligen gjorde skäl för den gamla beteckningen "märlspik", ett oruffat spjut, en trolig 22qvm skärgårdskryssare på dryga 10 meter å max 1,60 bred, eller snarare smal! tätt spantad på furubord, som kan vara en av de få bevarade, eller kanske den enda öppna 22:an i orginalskick, väl värd att rustas å bevara, har spårat ägaren å kontaktat en kollega i veteranbåtssvängen som renoverar dylika som troligen vill ta hand om henne,
på natten friskade det i från NO å som stod sig då vi på morronen gick vidare för motor ut på kvädöfjärden i mötande grov dyning, väl innomskärs i bokö-björkskärsarkipelagen slapp vi dyningen å vinden mojnade, en fin färd vidare i trånga å vackra passager genom olsösundet (finns ett dito lägre norrut åxå) edshammarsön å upp mot fyrudden-kättilö, passagen förbi väggön om babord är speciell med sin höga branter som stupar rätt ner i sjön, å när vi sen viker in i finnfjärden kan vi äntligen sätta segel!
på min sjömack i lagnöströmmen bunkrar vi diesel å käkar glass till 30% reducerat pris! å färden vidare under bilbron blir spännande då maxhöjden är satt till 15 meter å vår mast ä dryga 15,5! men kapten-bernt har gått här förr å veta att det är runt en meters marginal, så med mindre än 50cm till godo glider vi fint under
vi går farleden genom sundhaken/yxnö över trännöfjärden där vi mot NO kan skönja hemmaudden på hästöö, vidare genom det trånga å förrädiskt strömmande etttersundet mellan ekenön å fastlandet mot stegeborg och dess gamla borgruin å linfärja, in mot göta kanals mynning vid mem där redan 13 segelbåtar å en stor innombordsracer ligger förtöjda inför morgondagens slussningar,
fortsättning följer....
bilder; "flatvarpsspjutet", kapten-bernt å förste gast broder bo-segelmakare, scanmar 33
Bilagor
...forts.
det kändes spännande att slussa med en liten båt, senast ja gick i kanalen va i början av 70-talet, då som "flunk"* ombord på kanalbåten JUNO,
på kvällen kom kamrat lasse å fru lisbet å hälsade på, och man pratade åxå med de andra som skulle slussa, klockan 08 på lördagen började slussningen, det var 4 båtar i vår slussningsgrupp,
kapten b å undertecknad ombord å broder b på land gjorde att det gick geschwint, och vi blev snabbt samspelta med de andra besättningarna och vår grupp genomförde alla 17 slussningar utan nåra malörer, nåt som förvånade mig lite efter allt man hört om "skillsmässodiket" å båtar som fastnat å hängt i luften etz.
det var fascinerande att gå med en djupgående båt med 15 meter mast i den smala, lummiga å slingrande kanalen med betande kossor alldeles nära,
halvvägs till roxen mötte kamrat p upp för nåra hälsningsord å kastade över en påse med läckra hembakade bullar, tackar-tackar!
i en vacker kvällning kom vi så ut i roxen i laber medvind, men tyvärr medgav inte vår tidsplan att sätta segel som de andra i slussgruppen gjorde, så vi drog sakta men säkert ifrån dom, nåra med vackert färgade spinnakers satta,
på en klabbe såg vi en örn som satt å spejade, å i kanalen in till linköpings båthamn hann ja för en kort sekund se en blågrönskimrande kungsfiskare försvinna in i vassen,
det blev verkligen en omväxlande seglats med både öppet hav, tät dimma, grov dyning, innerskärgård, höga branta klippväggar in mot mem, lummig smal kanal och en insjö,
*diskare, smörgåsnisse etz.
det kändes spännande att slussa med en liten båt, senast ja gick i kanalen va i början av 70-talet, då som "flunk"* ombord på kanalbåten JUNO,
på kvällen kom kamrat lasse å fru lisbet å hälsade på, och man pratade åxå med de andra som skulle slussa, klockan 08 på lördagen började slussningen, det var 4 båtar i vår slussningsgrupp,
kapten b å undertecknad ombord å broder b på land gjorde att det gick geschwint, och vi blev snabbt samspelta med de andra besättningarna och vår grupp genomförde alla 17 slussningar utan nåra malörer, nåt som förvånade mig lite efter allt man hört om "skillsmässodiket" å båtar som fastnat å hängt i luften etz.
det var fascinerande att gå med en djupgående båt med 15 meter mast i den smala, lummiga å slingrande kanalen med betande kossor alldeles nära,
halvvägs till roxen mötte kamrat p upp för nåra hälsningsord å kastade över en påse med läckra hembakade bullar, tackar-tackar!
i en vacker kvällning kom vi så ut i roxen i laber medvind, men tyvärr medgav inte vår tidsplan att sätta segel som de andra i slussgruppen gjorde, så vi drog sakta men säkert ifrån dom, nåra med vackert färgade spinnakers satta,
på en klabbe såg vi en örn som satt å spejade, å i kanalen in till linköpings båthamn hann ja för en kort sekund se en blågrönskimrande kungsfiskare försvinna in i vassen,
det blev verkligen en omväxlande seglats med både öppet hav, tät dimma, grov dyning, innerskärgård, höga branta klippväggar in mot mem, lummig smal kanal och en insjö,
*diskare, smörgåsnisse etz.
efter en vecka i "tjockhult" som "barnflicka å kökspiga" till 2 av barnbarnen, blir de nu nåra dagar här i "peking" med en del stadsmåsten och se starten av volvo ocean race på lörda, sen "bär det ut" igen, för en vecka till 10 dagars, vedjobb, tjurumgänge, lite dagpaddling, sotning av skorsten, och om inte vädret ä alltför busigt även nåra dar i melskärsstugan för en del skrivarbete,
bild; fönsterutsmyckning slunguddestugan med malva å tomat utanför,
bild; fönsterutsmyckning slunguddestugan med malva å tomat utanför,
Bilagor
Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!
Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.
Få Utsidans nyhetsbrev
- Redaktionens lästips
- Populära trådar
- Aktuella pristävlingar
- Direkt i din inkorg