Norge jämfört med Sverige (Norge såklart?)

[KLAGER]

Jämför man Abisko-Nikka rutten med Jotunheimen blir det självklart vinst till norrmännen. Men Sverige har mer än så. Generellet har väl Norge mer spektakulär natur men söker du riktig vildmark vinner Sverige.

Finnmark är stort, klart det finns riktig vildmark där

 

[bergtagen.skogstok]

"Det finnes ikke bare én Jotunheim"

Är det bara jag? eller förstår jag inte storheten med Sverige? Finns något liknande Jotunheimen i Sverige? Tips på nästa vandring?

Nu känner jag att jag definitivt måste skriva ett svar

Jag har visserligen inte vandrat i Jotunheimen, så jag kan inte uttala mig om det. Men det har dessa norrmän, och om det är någon som skall göra en jämförelse mellan Sarek och Joutnheimen så är det kanske norrmännen själva. Eller som de själva säger: "Det finnes ikke bare én Jotunheim!" Läs och begrunda:

http://peakbook.org/tour/38826/Topptur+i+P%C3%A5rtemassivet.html

Jag har själv vandrat två somrar i Sarek (båda gångerna med absolut kanonväder) och känslan av storslagenhet kombinerad med vildmark är svår att finna på andra ställen. Har vandrat i norska fjällen också, och naturen i Norge är ju rent generellt mer dramatisk precis som många nämnt, men personligen föredrar jag vildmarkskänslan framför dramatiken (vildmark är ju dessutom dramatik i sig). Allra bäst tycker jag om kombinationen vildmark och storslagenhet som man finner i vår nordligare fjällvärld som Sarek etc. Att stå på Skierfes kant och blicka ned på Rapadalens delta en solig dag är oslagbart. Detsamma kan jag säga om att stå på Akkas högsta topp (2015 möh) och på ena sidan blicka ned mot Akkajaure 1500 höjdmeter nedanför, och på andra sidan se ut över Sareks spetsiga toppar.

Vädret gör ju mycket av upplevelsen. Har man uselt väder i Sarek ser man ju inte de mäktiga omgivningarna och då får man ju inte den där storslagna känslan. Men detta gäller ju oavsett var man vandrar.

Sarek och Stora Sjöfallets områden är väl värda ett besök om man inte varit där. Mygg har du bara problem med i låglandet under juli främst. Vi höll oss mestadels på 900 meter eller högre och där fanns i princip inga myggor alls. På en av vandringarna, som skedde under andra halvan av augusti, var vi en hel del nere i Rapadalens skogar på dagsexpeditioner och då såg vi inte en endaste mygga där nere heller. Kanske pga nattfrost eller liknande.

Jag personligen skulle välja Sarek före något annat när det gäller vandring. Känslan man får där är enligt min mening unik. Och fjällens karaktär liknar gott de i Norge och Alperna. Spetsiga, mäktiga och branta och reser sig ofta en kilometer eller mer över dalarna (ibland uppåt 1300 meter eller mer. Biellorhieppe är ett sådant exempel. Akka med sina 1500 meters nivåskillnad ett annat, även om det ligger utanför själva Sarek).

 

[camoscio]

Jag har vandrat i Norge varje år från 1997 till 2011, alltså 15 år irad. Iår bev det inte av; jag känner en viss mättnad, och när vädret sett ut som det gjort, när mycket snö ligger kvar, och tågtrafiken även iår störs av banarbeten i Oslo, kände jag ingen längtan. Varför det blivit så mycket Norge (jag har varit två gånger i svenska fjäll, Jämtland och Arjeplog) kan ju bero på att det är rätt nära, att man slipper mygg i större delen av Sydnorge och att jag flydde från min 50-årsdag genom att vandra i Jotunheimen.
Det verkar också vara så att man måste planera sin tågresa väldigt noga om man - som jag en gång tänkt - skulle satsa på ex.vis Vindelfjällen. Jag reser alltid utan returbiljett och folk verkar beställa sina fjällresor månader i förväg.


I Jotunheimen har jag nu varit sju gånger, men bara två gånger i enbart det området.

Se:

http://www.huthyfs.com/jotunheimen.html


Annars har jag kombinerat med de ensammare grannområdena Skarvheimen (tre gånger) och Breheimen (två).

Det minst tjusiga är väl de sjysta hyttene. 94 gick jag stuga till stuga, 02 gick jag med enbart tält - då kunde jag ta ur svängarna mer (turen blev 10 dagar mot 7 94) och genom tidiga morgonvanor kunde jag undvika trängsel med andra. Frukost serveras på hyttene kl 8, folk kommer i väg 9 och det kunde dröja till 10 innan jag mötte någon. Då hade jag redan gått 3-4 timmar! En dag mötte jag andra vandrare först i slutet av etappen (tyskar), en dag mötte jag ingen och på första etappen möte jag enbart utlänningar. Fleskedalen och Hjelledalen är de kanske vackraste dalarna och dit hittar nästan ingen!

Det finns saker som irriterar mig. Vägen genom Leirdalen och den fram mot Styggedalsbreen borde sprängas bort! Då fick man förstås bränna ned Leirvassbu också. Trist att det går väg och buss ända fram till Spiterstulen också. Man kunde bränna det stället också när man ändå håller på ...

 

[Polarnatt]

Visst har Norge mer dramatisk natur med sina fjäll och fjordar. De har också en mer utbyggd infrastruktur i sina fjällområden. Visst finns det orörda platser i Norge, men det finns en anledning till varför man ofta pratar om Sareks, Padjelantas och Stora sjöfallets nationalparker som Europas sista vildmark. Rätta mig om jag har fel, men ingenstans i Europa finns det ett så till ytan stort område som är opåverkad av det moderna samhället, t.ex. asfalterade vägar, hotelliknande fjällstationer, telefonledningar osv. Däremot har det nog funnits mänsklig aktivitet i dessa områden, ända sedan inlandsisen smälte, bl.a. av samerna.

Detta finns inte i Norge. Även om man upplever att landskapet är öde, så är det ingen vildmark om det finns vägar/telefonledningar i området. Alltså, vill du vandra i riktigt orörd natur, så är Sverige bättre.

Mvh /Joel

 

[bergtagen.skogstok]

Rätta mig om jag har fel, men ingenstans i Europa finns det ett så till ytan stort område som är opåverkad av det moderna samhället, t.ex. asfalterade vägar, hotelliknande fjällstationer, telefonledningar osv.
Mvh /Joel

Kolla gärna denna bild: http://img259.imageshack.us/img259/5342/unspoilednature.jpg

Minns inte var jag hittade den, så jag laddade upp den på imageshack. Den visar vilka områden i världen som är påverkade av människan (gult = liten påverkan, orange = medelpåverkan, rött = tung påverkan, blått = extrem påverkan (städer/tätorter)), och vilka som är orörda (grönt = mycket liten eller ingen påverkan).

Vet heller inte hur gammal kartan är (ser ut som den är inscannad från nån tidning), men tittar man på Europa så är det ytterst ytterst små områden som inte är påverkade av människor. Faktum är att det bara finns orörd natur i norra Skandinavien, däribland Laponiaområdet (Sarek, Stora Sjöfallet, Padjelanta och Muddus) här i Sverige. Även Nordnorge och Finland har en del orörda områden, men i jämförelse är det Sverige som "vinner". Speciellt om man tar djurliv med i beräkningen då Norges orörda områden mestadels består av högfjäll som sällan hyser rovdjur av större slag.

Rysslands "öra", Murmansk Oblast, på skandinaviska halvön ser ut att ha ett ännu större orört område faktiskt. I omfattning verkar det faktiskt vara det absolut största orörda området om man räknar det till Europa (vilket man väl brukar göra?). Frågan är varför det inte brukar nämnas som en del av "Europas sista vildmark"?

Finns förövrigt inte många områden som kan mätas med norra Kanada eller Grönland Ökenområdena i Australien och Nordafrika är också rätt så orörda.

EDIT: Personligen tycker jag det är oerhört knasigt att en liten del av Ryssland skall räknas till Europa, så i min bok kvalar inte Ryssland in i "Europas sista vildmark" Ej heller skulle jag räkna Mt. Elbrus som Europas högsta topp eftersom den ligger i Ryssland, utan i min bok är det Mt. Blanc som räknas.

 

[camoscio]

Det knasiga är kanske snarare att Euraisen räknas som två världsdelar.

Det mest orörda området i Norge är nog Børgefjell, som ligger i både Nord- och Sydnorge. Men det har knappast alpin karaktär, som Jotunheimen eller Sarek. I Sydnorge är det fr a vissa delar av Skarvheimen som besparats tillrättaläggning (broar, stugor och stigar). Det gäller i mindre utsträckning Reinheimen, där det dock finns en hel del jakt- och fiskestugor, ja, även en och annan säter. Området är dessutom rätt litet.

Bilder från Reinheimen:

http://www.huthyfs.com/drtgal/index3.html 201-214.

http://www.huthyfs.com/dovreingal/index.html 34-49

 

[bergtagen.skogstok]

Det knasiga är kanske snarare att Euraisen räknas som två världsdelar.

Det mest orörda området i Norge är nog Børgefjell, som ligger i både Nord- och Sydnorge. Men det har knappast alpin karaktär, som Jotunheimen eller Sarek. I Sydnorge är det fr a vissa delar av Skarvheimen som besparats tillrättaläggning (broar, stugor och stigar). Det gäller i mindre utsträckning Reinheimen, där det dock finns en hel del jakt- och fiskestugor, ja, även en och annan säter. Området är dessutom rätt litet.

Bilder från Reinheimen:

http://www.huthyfs.com/drtgal/index3.html 201-214.

http://www.huthyfs.com/dovreingal/index.html 34-49

Reinheimen liknar, baserat på bilderna, fjällområdena i norra Jämtland, som tex Sielkentjahke och Stekenjokk.

 

[bergtagen.skogstok]

Passar på att göra ett tillägg som svar till trådskaparens fråga om det finns nåt i Sverige som motsvarar Jotun:

Av de bilder jag sett från Jotunheimen, samt av topografistudier på Google Earth är min bedömning att fjällen är av snarlik karaktär som de i Sarek (Sarek tycks på sina ställen dessutom uppvisa större nivåskillnader pga djupare u-dalar), men att det i Sarek tycks finnas mer frodiga grönområden i dalarna i och med att stora delar av Jotunheimens u-dalar ligger på en bra bit över tusen meter. Motsvarigheter till exempelvis Rapadalen, Sitojauredalen eller Njoatsosvagge verkar inte riktigt finnas i Jotun. Handlar nog mycket om vad man är ute efter.

Någon mer berest än mig får jättegärna rätta mig om jag har fel.

 

[camoscio]

Norge har vildmark också...en kompis var uppe norr om trondheim (tror det hette bodö). Han träffade knappt en människa på 2 veckor och han sa att det slog allt han upplevt i Sverige..dessutom inga mygg.

Bodø är en stad vid kusten, residensstad (eller vad kan heta) i Nordland Fylke, en bit norr om Polcirkeln. Närmaste fjällområden är Saltfjellet och Sulitjelma, som har massor med T-stigar och flera obemannade stugor. E6 och järnvägen är aldrig långt borta! Och mygg är det gott om, kan inte tänka mig att någon del av Nordnorge är förskonad.

 

[thureb]

Generellt

så finns det mycket mygg i Arktis, på tundran och i skogslandet björkskog och taiga.

Ibland klarar man sig förvånansvärt lindrigt undan. Har t ex tillbringat några veckor kring midsommar i fint sommarväder i Lofotens yttre delar utan mygg, Beror nog på att det inte finns nån skog där och inga större sankmarksområden.

På Svalbard lär en stor del av totala biomassan på land och i sötvatten i form av djurliv utgöras av mygg och mygglarver.

Thure

 

[gerritholl]

Hej,

Nyligen hemkommen från en magnifik veckotur runt Jotunheimen. Förra året gick jag Abisko - Nikka i Sverige.

Måste säga att jag tycker Norgeturen vinner med hästlängder på alla plan. Vackrare, mer varierat, mer krävande, spektakulärare, schysstare hytter osv osv osv.

Är det bara jag? eller förstår jag inte storheten med Sverige? Finns något liknande Jotunheimen i Sverige? Tips på nästa vandring?

Jag är från Nederländerna, men bor i Kiruna, och tycker mer om Norge än om Sverige, eftersom det finns mer fjäll. Visst är Sarek och Kebnekaise-området spektakulärt, men där går ganska många. I Norge finns det fjäll nästan överallt, och är det lättare att hitta vildmarken. Förra året var jag i både Padjelanta och angränsande Rago, och exakt på gränsen börjar topografin bli mycket mer intressant. Där är det dock inte särskild vild (tycker att väst-Padjelanta är ganska nära civilisationen).

Den här kartan visar vildmark i Norge: http://dnweb12.dirnat.no/inon/NB3_viewer.asp

Särskild i norr finns det mycket. I Sverige möter man mycket folk när topografin börjar bli intressant. Inte i Norge.

Jag har varit i Norge nästan varje helg hittils i år.

 

[veni]

Hej,
Jag håller med TS. Visserligen har jag inte vandrat i Sarek men övriga nämda leder och Rappadalen.
I årets fjällvandring på Nordkalotten Etapp 3 mötte jag nästan inga vandrare och de obemannade stugorna var glesa. Jag fick en vildmarkskänsla, samma som på de leder jag fick i Sverige. Visst på enstaka etapper fanns det någon kort sträcka av grusväg och elldedning (egentligen bara vid Sitashytta). Naturen liknade Jotunheimen men mycket mindre folk. Jag korsade gränsen till Sverige flera gånger.
I Jotunheimen störde mig också de hotelliknande fjällstationer men de finns inte på Nordkalotten.
Dessutom gillar jag också de norska obemannade stugorna bättre och så är de betydligt billigare.
En hyttenvärd som på de svenska stugorna är egentligen överflödig. Ja, nu får jag kanske en massa mothugg. Även på förra årets vandring, Nordkalotten Etapp 2 (genom Dividal parken) var vildmarkskänslan total men kanske inte lika spektakulär som på Etapp 3.
Ännu mer vildmarkskänslan får man genom Norra Finnland (efter Haltitoppen) inte så spektakulär
men tundran har sin charm.
Mvh. Veni