Lite återkoppling: Plan A completed! 🎉 Med bonus! Jag vaknade nämligen på den lilla pyramiden efter Rijddanjunjesjågåsj i Sarvesvágge till klarblå himmel, så det var ju bara att fånga dagen, kämpa sig uppför branten och uppleva Tielmaplatån! Den hade jag
inte räknat med och jag känner en sådan lycka och tacksamhet.
Lite om vaden då. De var helt klart svåra.
Jågåsjgaskajågåsj: Jag tappade räkningen på antalet fåror, många! Jag tog mig över vad jag trodde var huvudfåran ganska långt nere, enligt tipsen. Helt säker på att det var huvudfåran, då den var bred, rejält ström, knädjup eller lite drygt:
Men icke. Det fanns det en nordlig fåra som låg dold, som visade sig vara värre än värst. Jag gjorde tre försök i den nedre delen där den är ett enda brett flöde, men hamnade i lårdjupt och alldeles för strömt och alldeles för långt kvar till andra kanten, och fick backa.
Jag gick upp rätt långt till ett ställe där den förgrenar sig ovan en liten fors (bilden nedan, som är tagen efter övergången). Precis vid förgreningen ovan forsen hade det bildats en grus- och stenbank. Det var min chans!!! Jag kunde se från andra sidan att den sista fåran efter grusbanken skulle bli svår (nederkanten av bilden), men den var inte 10 meter bred... I värsta fall om den mitt ute skulle visa sig övermäktig, skulle det i alla fall inte vara långt till land. En mental fördel om inte annat.
Det "oskummiga" vattnet på bilden var väldigt djupt och strömt så det gick inte att gå rakt över här på bilden, utan jag fick gå tämligen vertikalt, först vada den mindre fåra som skymtas bortanför forsen, och sedan ta mig fram till grusbanken genom att tvära upp i överkanten av det vita skummet. Stenarna i övre delen av skummet var stabila, knädjupt mellan dem, och vattnet saktades in något, så det kändes tryggt även om det givetvis inte är optimalt att gå där det lutar i en fors... 🫣 Nåväl. Bara första biten fram till den fina, planare stenbanken.
Allra sista metrarna precis i nederkanten av fotot var en sådan där rejäl, lårdjup och ström fåra. Det var bara en sådan jävla beslutsamhet framåt och över!
Oalgásjjågåsj var ju precis som beskrivits, en bred, rak flod som måste vadas precis där den väller rätt ut i Rapaälven. Jag hade knatat på i vadarskorna raka vägen från Jågåsjgaskajågåsj, fortfarande sådär helfokuserad och klarvaken som man blir, så det var bara fullt fokus rakt ut i vadet innan jag ens hann tänka någon rädd tanke. Det är så mycket mentalt i det här... Det var knä- till lårdjupt och sista metrarna givetvis djupare än i början, bara för att retas... Jag riktigt laddade framåt mot kanten sista biten. Puh! Kändes ändå under kontroll. Det var mindre fart i Oalgásjjågåsj än i den första.
Precis efter vadet satte jag upp tältet och fångade någon cm regnvatten i en kastrull under ett skyfall. Oalgásjjågåsj såg inte rolig ut efter det. Snacka om att jag hade tur med vädret, en gång till denna dag!
Jag har funderat lite på det här med att ge tips om vadställen. Under förutsättning att vadarvägen är diagonal/uppström, kan det bli helt olika vadställen beroende på vilket håll man kommer ifrån. Det där stället ovanför forsen hade ju inte funkat norrifrån.
Jag ska skriva blogginlägg om den här turen så småningom. Och om The Dark Side förra året. Jag har nästan kunnat börja smälta intrycken. Det är så stort och omöjligt att fånga i ord.
Tack till alla i tråden för all hjälp under förberedelserna!