Tittade tillbaka på denna tråd. Jag har bättre koll nu, sen jag mätt upp mina teststräckor m h a cykeldator. Möjligen är längderna aningens aning i underkant, ty datorn är inställd på hjulomkrets 220 cm och vid direkt mätning får jag den till 2-3 centimeter längre. Det är dock inte helt lätt att mäta.
Det jag tidigare sagt om maxpuls tror jag inte längre på. Det var vid ett Cooper-test som instruktören mätte upp en viss puls, och sen uppskattade max från detta. Jag tror hon läste fel, ty en maxpuls på 192 vid (då) nära 67 års ålder är tämligen osannolikt. Likaså rätt osannolikt att jag skulle nå up till 178 när jag springer 3 km på 13.40. Jag är dock övertygad om att den ligger över de vanliga formelvärdena även nu, vid (snart) 69 års ålder.
Mitt program nu på våren är tämligen regelbundet.
Tisdag: Backryck, c:a 7 st., tid c:a 57 sekunder. Backen är 20 meter hög, kanske högre, och jag tar i rätt bra , eftersom jag går utför ett stycke för att hämta andan, sen joggar jag resten och vänder direkt. Det är 4,5 km dit och 4,7 tillbaka (annan väg) till mitt stretchingträd - hemjoggen brukar vara väldigt skön, för då är jag varm.
Torsdag: distanstest av olika slag. Den 2/5 värmde jag upp med 1,9 km till utgångspunkten, sen sprang jag en sträcka som jag trodde var 6,5 km, den var i själva verket 6,2 och tog 31.15, alltså knappt 12 km/h. Det hör till saken att jag aldrig ska känna att jag plågar eller pressar mig, bara att jag är fokuserad på att springa. Jag ska alltså inte direkt efter slänga mig i backen och önska att jag var död.
Idag, den 9/5, körde jag mitt allra vanligaste distanspass, 9 km enligt cykeln, och det tog 45.15, vilket är marginellt snabbare. Jag skulle vilja klara 10 km på 50 minuter, återigen utan plåga eller smärta (längden 9 km betingas av ett elskåp som är perfekt att stretcha vid).
Nedåt 48 kanske jag skulle klara med rationell träning, eller kamp, t ex på tävling. Onekligen lite andra anspråk än 1987 när jag sprang en kvartsmara på under 38 minuter ...
Lördag: intervaller. Under vintern har jag kört en viss runda med c:a 8 stycken 4+2, nu har jag gått över till 3+1.30 på en annan bana (den som mäter 6,2). Här börjar jag grubbla över meningen, ty jag märker av ett psykiskt motstånd mot att ta ut mig; efter kontrollmätning har jag insett att mina ryck är i slöaste laget. På halvmaratiden kunde jag springa kilometerryck på 3.30-3.40; ännu vid 52 års ålder sprang jag 500-ryck inomhus på 1.40. Jag kan inte springa en enda kilometer på 4 minuter idag.
Detta är helt säkert det moment som behöver förbättras, tacksam för uppslag.
Söndag: en rundtur till Linköpings största och vackraste naturrerservat, många fina utsikter. Den finns i många varianter. Den jag mätte upp idag är 14,9 km. I allmänhet tar jag inte tid. I höstas gjorde jag någon, möjligen kortare, variant på 76 minuter, men jag vill helst se denna runda som ren avkoppling. Jag väljer under barmarksäsongen vackrast tänkbara sträckning. Träningseffekten vet jag inte, men jag vill inte vara utan denna runda.