Nödsändare, bra eller dåligt?

[Stordrulen]

Det verkar som om det kan finas en smärre kulturkrock mellan vissa i tråden, förmodligen på grund av en kombination mellan generationsskillnad och personlighet.

Låt mig ta ett exempel.

Jag har fiskat sedan barnsben och gör men det tillräckligt ofta får man förr eller senare en hullingförsedd krok i skinnet, så även jag.
Min morfar "opererade" ut en gädd-wobblerkrok ur handen på mig när jag var 9-10år gammal med hjälp av polygrip och avbitartång.
I dagens generation skulle det nog i mångas ögon kvala in under barnmisshandel och till varje pris och omgående fara till sjukhus i stället, för karlar i hans generation kallades det att ta ansvar att se till att den kom bort så snabbt och smidigt som möjligt.

Jag har själv gjort samma procedur på mig själv ett par gånger när det har skitit sig på fisketuren, men jag har svårt att se att medparten utav människan av idag skulle agera på samma sätt.

Detta att folk har mist handlingskraft att ta hand om smärre problem själva går ju igen i hela samhället, det är väl kanske lite därför folk valt att ersätta kunskapen att fixa en bilpunka med assistansförsäkring eller får lätt panik när dom inte är nåbara med mobilen för att ha möjlighet att snabbt kalla på hjälp medan dom som levt en stor del av sitt liv ouppkopplade inte tycker det är någon större anledning till oro ?

Mentaliteten "-Har jag gått hit, så ska jag fanimig gå hem med" verkar vara lite på dösidan.

 

[-Fredrik-]

Vilken generation är det du pratar om? Som ett exempel, Anaris olyckan var 1978 och de hade med radio (som inte fungerade) och de fick tillslut tillkallat hjälp och blev "räddade" men de flesta gjorde väl inte så mycket för att rädda sig själva heller.

Resultatet av olyckan var också att man fick till en bättre fjällräddning och nödtelefoner.

Det har var alltså 46 år sen nu och många år innan nödsändare.

 

[Still Alive]

Vilken generation är det du pratar om? Som ett exempel, Anaris olyckan var 1978 och de hade med radio (som inte fungerade) och de fick tillslut tillkallat hjälp och blev "räddade" men de flesta gjorde väl inte så mycket för att rädda sig själva heller.

Resultatet av olyckan var också att man fick till en bättre fjällräddning och nödtelefoner.

Det har var alltså 46 år sen nu och många år innan nödsändare.

Tilläggas bör att endast en av nio personer överlevde Anarisolyckan. Han som överlevde fick fötter och fingrar amputerade.

 

[Still Alive]

Det verkar som om det kan finas en smärre kulturkrock mellan vissa i tråden, förmodligen på grund av en kombination mellan generationsskillnad och personlighet.

Låt mig ta ett exempel.

Jag har fiskat sedan barnsben och gör men det tillräckligt ofta får man förr eller senare en hullingförsedd krok i skinnet, så även jag.
Min morfar "opererade" ut en gädd-wobblerkrok ur handen på mig när jag var 9-10år gammal med hjälp av polygrip och avbitartång.
I dagens generation skulle det nog i mångas ögon kvala in under barnmisshandel och till varje pris och omgående fara till sjukhus i stället, för karlar i hans generation kallades det att ta ansvar att se till att den kom bort så snabbt och smidigt som möjligt.

Jag har själv gjort samma procedur på mig själv ett par gånger när det har skitit sig på fisketuren, men jag har svårt att se att medparten utav människan av idag skulle agera på samma sätt.

Detta att folk har mist handlingskraft att ta hand om smärre problem själva går ju igen i hela samhället, det är väl kanske lite därför folk valt att ersätta kunskapen att fixa en bilpunka med assistansförsäkring eller får lätt panik när dom inte är nåbara med mobilen för att ha möjlighet att snabbt kalla på hjälp medan dom som levt en stor del av sitt liv ouppkopplade inte tycker det är någon större anledning till oro ?

Mentaliteten "-Har jag gått hit, så ska jag fanimig gå hem med" verkar vara lite på dösidan.

Lite Aron Ralston-mentalitet?

Aron Ralston - Wikipedia

en.wikipedia.org

 

[clindh]

Kan ni inte diskutera frågan istället för varandra får vi stänga tråden. Och olika mentalitet kan diskuteras utan att gå till personangrepp på specifika. /admin

 

[GustavOh]

Kan ni inte diskutera frågan istället för varandra får vi stänga tråden. Och olika mentalitet kan diskuteras utan att gå till personangrepp på specifika. /admin

Förlag: De som har något att berätta om hur en sändare (använd eller bara med) påverkat sina egna beteenden och sina egna upplevelser (inklusive svaret "inte alls") eller påverkat i ett annat fall där d har hyfsad kunskap får gärna skriva vidare.

De som bara vill mala på om hur hur en valfri halmdocka eller en annan forummedlem hypotetiskt skulle kunna bete sig tillför inte så mycket som inte redan sagts.

Scenariot magsjuk två dagar in i Sarek är ju väldigt relevant. Det går inte att planera bort.
Hur skulle ni hanterat det utan nödsändare och vad skulle blivit följden?

Jag gissar att en de flesta här skulle klara situationen på det ena eller andra sättet, så länge det inte samtidigt blev riktigt dåligt väder eller liknande. Men inte utan konsekvenser. Kanske skulle man bli försenad så att oroliga anhöriga (med rätta) larmade?

 

[thureb]

Jag vill ge Merckx en eloge för att ha⁹n delat med sig av exemplet magsjuka på fjället. Att larma eller inte är inte digitalt det är svårt att veta när det är lämpligt och när det är dags att larma.

Att olika personer har olika höga trösklar är rätt självklart.

Thure

 

[nilssa]

Tillbud och incidenter ska man lära av. Jag tyckte också det var intressant att läsa om magsjuka mitt i Sarek, och absolut inget att börja ironisera över. Magsjuka har man ju haft på fjälltur, dock inte helt bortom allfarvägarna. Jag föreställer mig att jag i motsvarande situation på något sätt hade tagit mig till Mikkastugan där det finns nödtelefon. Då kan man om inte annat meddela försening. En reflektion är att en sån situation blir mycket allvarligare om man går själv. Är man två eller fler kan man hjälpas åt att lösa situationen. En sån enkel sak som att hämta och koka vatten. Risken är stor att en smittar ner den andra, men man har ändå möjligheten att hjälpas åt. En ensamvandrare som drabbats av magsjuka mitt i Sarek är per definition i en ganska utsatt situation, om än inte livshotande, så beslutet för räddningspersonalen känns rätt uppenbart.

Anarisolyckan finns det mycket information om, och går man på vintertur i Lappland så tillhör det nästan allmänbildningen att ha läst på kan jag tycka.

Att tänka igenom och lära av de tillbud som trots allt sker med jämna mellanrum är väl en del av att bygga upp fjällvett. En nödsändare påverkar svaret på nästan alla "vad händer om"-frågor, precis som en mobiltelefon gör i områden med täckning. Jag har själv inte skaffat mig en sändare ännu, men det kan mycket väl bli så. Jag har svårt att se att det inte kommer att påverkar hur jag tänker och agerar, så jag tycker nog ändå att det är "på gott och ont".

 

[maswan1]

Scenariot magsjuk två dagar in i Sarek är ju väldigt relevant. Det går inte att planera bort.
Hur skulle ni hanterat det utan nödsändare och vad skulle blivit följden?

Jag har spenderat en heldag i ett tält med hyggligt hög feber och dålig mage i Sarek, men tillfrisknade turligt nog dagen därpå. Jag hade ingen nödsändare, men sällskap som hade kunnat bege sig en dag mot närmaste mobiltäckning om det hade behövts. Men det är också en grej där det hade kunnat gå värre, och jag var inte i skick att ta några bra beslut själv (jag klagade över att jag hade legat där i "dagar" på eftermiddagen). Det är fullt möjligt att om jag var ensam hade jag tagit riktigt dåliga beslut, som att försöka gå på och sätta mig i en sämre situation.

Hanteringen blev "hoppas det blir bättre" och att ha packat/planerat luftigt med reservdagar. En nödsändare skulle ha varit bra att ha tycker jag, för jag kunde ju ha blivit sjukare istället för tillfrisknat dag 2. Med sällskap så hade jag nog inte tryckt på knappen utifrån hur sjuk jag var (och det var bra väder etc) första dagen.


En annan incident som jag nog hade tryckt på knappen var ett fall hos sällskapet med djupt sår i knäet, knäskål ur led, och (troligtvis, lättare) hjärnskakning i övre Njoatsosvagge. Men ingen nödsändare, så det blev ihoptejpning, vilodag, och sedan halta ut i tre dagar till närmaste nödtelefon i Tarraluoppalstugorna för komersiell helikopter därifrån. När vi nådde sjukvård 5 dagar efter olyckan tyckte de att det var tur att det verkade läka ihop utan infektion, men det var inget mer för dem att göra då. Knäet var dock svagt och smärtsamt i över ett år efteråt, så kanske snabbare vård hade gett bättre utfall där?

 

[Gamla_Sverige]

GustavOh: Om jag förstår ditt senaste inlägg rätt vill du att bara(?) gruppen med egen eller andras erfarenhet av nödsändare ska skria i tråden. Samtidigt ber du den gruppen spekulera i hur de skulle klara ett magsjuke-scenario utan nödsändare. Det blir en tråd som inte är representativ för fjällvandrare. Är lite osäker på om det är din avsikt och du får gärna förtydliga om jag missförstod. Du har all rätt att vårda din tråd så att den håller sig till det som står i trådstarten.

Om tråden ska begränsas till gruppen som använder nödsändare tycker jag att det finns behov av en tråd som behandlar helheten. Dvs båda grupperna med/utan nödsändare. Vad sändare gör med oss. Och vad förmågan att klara sig utan nödsändare betyder för oss.

 

[pooll]

Jag föreställer mig att jag i motsvarande situation på något sätt hade tagit mig till Mikkastugan där det finns nödtelefon. Då kan man om inte annat meddela försening. En reflektion är att en sån situation blir mycket allvarligare om man går själv....

Vila och dricka vatten är nog bättre än att börja vandra flera mil i svår terräng med tung packning när man har magsjuka och feber.

Hade slagit upp lägret och lagt mig. Bytt vattenkälla om man trodde magsjukan berodde på den.

www.1177.se/sjukdomar--besvar/mage-och-tarm/magsjuka-och-krakningar/magsjuka--diarre-och-krakningar/

 

[Still Alive]

Jag har en nödsändare, men jag har aldrig använt den. Ej heller har jag varit i en situation då jag funderat på att använda den. Innan jag skaffade nödsändare har jag vid några tillfällen drabbats av feber när jag varit på vandring. Även LINDRIG magsjuka. I samtliga dessa fall har jag varit mycket nära civilisation. Även om jag hade haft nödsändare vid dessa tillfällen hade jag knappast använt den. Jag har aldrig blivit sjuk när jag varit i "öde" trakter. Jag skulle inte tveka att använda en nödsändare om det finns ( i mitt tycke ) anledning till det. Jag skulle inte få dåligt samvete för att det kostar samhället pengar. ( Precis som jag inte får dåligt samvete när jag går till läkaren på min vårdcentral, polisanmäler när jag blivit utsatt för brott eller vad som helst som finansieras av det offentliga ). Vad skulle jag göra om jag drabbas av t.ex. svår magsjuka i fjällen utan nödsändare och utan mobiltäckning? Ja, då måste jag försöka klara av det. Kul blir det inte. Kanske blir det rent av farligt. Men jag anser inte att det är omoraliskt att kalla på hjälp. Jag tycker inte heller att det är omoraliskt att vandra utan nödsändare om man känner för det. Huruvida nödsändare påverkar mitt risktagande har jag svårt att svara på. Jag tror att det är rimligt att så är fallet. Tilläggas bör dock att jag alltid har varit en risktagare. Jag tycker om att leka tittut med döden.