Hur som, dravel! Jag tvivlar på att det är bergsturismen som är det grundläggande skälet till att folk tvingas riskera sina liv på berget för att ge sina barn mat och chans till en skolgång. Problemet är att de inte har alternativa vägar att försörja sig. Lösningen på det är sannolikt inte att ta bort ett av de (gissningsvis) få sätt en nepales kan tjäna rimliga mängder pengar.
???
Inga alternativa vägar att försörja sig på?? Vad tror du att Sherpas levde av innan 1900?
Mängden arbetsmöjligheter för Sherpas är enorma i jämförelse med resten av Nepal. Bergsklättrarguide eller bärare är bara ett otroligt välbetalt högriskyrke bland många möjligheter. Väldigt många av Khumbudalens Sherpas har öppnat hotell för den stora mängden trekkingturister som går mot Everest Base Camp. Jag har pratat med flera Sherpas som valt trekkingguide som yrke av det enkla skälet att det är mycket mindre riskabelt. De kanske inte blir stenrika på det, men tjänar otroligt mycket mer pengar än den genomsnittliga nepalesen.
Dessutom är det viktigt att komma ihåg att säsongen för bergsklättring är väldigt kort. Den pågår typ från Mars-Maj, resten av året lever man som guide eller sysselsätter sig med viktiga sysslor i hushållet, såsom odling av potatis eller korn och grönsaker. Yakskötsel är också vanligt bland Sherpas.
Någonting som jag la märke senast jag besökte Nepal var att fler och fler från andra folkslag i Nepal börjat hänge ge sig åt bergsturismen. Tamang, som vanligtvis bor något västerut från Solukhumbu-området, ägnar sig en hel del åt klättring.
Man skulle kunna jämföra det här yrket med Gurkhasoldater som använts av bland annat brittiska och indiska arméer. Gorkhas är ju en folkgrupp i Nepal som (antar jag?) ansetts vara väldigt väl lämpade för krig, och därför har britter åkt till Nepal för att rekrytera dessa i hårda rekryteringsprocesser. De tjänar också mycket pengar och gör det för att hjälpa sina familjer, men jag antar att det yrket är minst lika riskabelt som bergsklättrarguide.
Kajkalajkan, det där var faktiskt en riktigt bra artikel! Den träffade mitt på. Komplexiteten i Sherpas tillvaro och komplexititen i vad man ska göra av Everest som turistmål. Många av de utländska aktörerna som är kopplade till bergsturism på just Everest ger tillbaka på bra sätt. Conrad Anker och frun Jennifer Lowe Anker har skapat Khumbu Climbing Center, en skola där nepaleser (och andra!) får lära sig grunderna i klättring och säkerhet kring klättring väldigt billigt. En investering för att lättare få jobb på Everest och framförallt så blir jobbet säkrare med en ordentlig riskutbildning!
Det är intressant det här med att Everest är ett heligt berg, liksom de flesta andra topparna i området (i synnerhet Khumu Yül-Lha, som bebos av den lokala guden). Traditionellt sett, och inledningsvis, var det ett hinder för att berget skulle få klättras överhuvudtaget. Många munkar och andra religiöst lagda personer var mycket negativa till de tidiga expeditionerna. Men allteftersom att åren har gått, och att fler och fler har insett vilka fördelar den här typen av turism ger till området (förutom att pengar strömmar in, så är det många turister som ger donationer och engagerar sig volontärt för områdets vällevnad). Och därför tror många (speciellt de som jobbar med turismen) att bergsklättrarturismen och trekkingturismen snarare blivit en gåva från guden som bor på på Everest än något som hotar guden. Däremot är ju fortfarande nedskräpning ett hån mot guden och mot Sherpas religion.
