Det här är också kul att göra med barn. Ströva runt i ett nytt område och döpa olika stenar och platser och gläntor. Sen när man passerar dem igen så pekar man ut dem för varandra. Det kan vara väldigt spännande för en unge att få döpa sin egen glänta och sedan vara "först" med att känna igen den när man kommer fram till den från ett annat håll.
Senare när man kollar på kartan vart man har gått så handlar det inte bara om var man drack saft eller var man lekte jage utan där står Den Håriga Stenen, varje dag, i alla väder och med kartans hjälp kan vi hitta precis dit igen. Det är en rolig aktivitet som kommer sig ganska naturligt, men jag gissar att det även hjälper barn att utveckla sin inre karta.
En annan simpel sak att göra om man kan området eller har karta är att be dem hålla utkik efter nästa delmål.
Skämt åsido, ska vi diskutera språket (ordval) eller innebörden i tråden? Jag inser att begreppet "natural navigation" tydligen inte har nått Sverige ännu och att det (begreppet) provocerar vissa. Min förhoppning var att flera kände till det och ville diskutera ämnet. Jag hade fel. 
