Nanoteknik i utegrejor?

nu vet jag inte om det ær samma type av nano men Camp har nu ett par stegjærn med "sandvik nanoflex". super lætta stegjærn i aluminium med førstærkning i tåspetsen .

robert
 
Snubben; sa:
Impregneringen är speciellt framtagen för att skydda miljö och användare. Silanerna består av rent kisel och behöver inte brytas ner av naturen eftersom det är ett grundämne. Silaner har använts i fasadimpregneringar och antiklottermedel sedan 50-talet och är en väl beprövad metod.
[Ändrat av Snubben 2007-03-14 kl 19:50]

Grundämnen är alltså ofarliga :)
"Jag ger er det nya superdupertvättmedlet NanoUranus, det består till 90% av uran, som är helt ofarligt och bra för miljön, eftersom det är ett grundämne."
 
Jörgen Fjaderlatt.se (Jörgen Johansson)

Man kan misstänka att det enkla, och svåra, svaret är: Ingen vet för närvarande.

Jörgen


Jag tror mer att det uttalandet från forskaren är en generalisering. Har något funnits i 50 år så finns det forskning som i alla fall pekar åt ett håll.
 
Snubben; sa:
Jörgen Fjaderlatt.se (Jörgen Johansson)

Man kan misstänka att det enkla, och svåra, svaret är: Ingen vet för närvarande.

Jörgen


Jag tror mer att det uttalandet från forskaren är en generalisering. Har något funnits i 50 år så finns det forskning som i alla fall pekar åt ett håll.


Ofta finns ju saker ganska länge innan de kommer till allmän kännedom och användning. Ofta är det först då som man också kan börja studera de långsiktiga effekterna. Sedan skall ett antal forskningsprojekt genomföras och forskarna skall stöta och blöta och så småningom bli ense. Åtminstone skall de flesta bli ense.

Jörgen
 
Jag har inte helkoll på silaner, kanske stöts-och-blöts de sen 50 år, kanske pågår nån långtidsstudie, kanske *vet* man med all säkerhet att det är ofarligt. Inte vet jag.

Men det man inte vet är ju hur nano påverkar kroppen. Som nämndes med IVA-citatet. Det är inte materialet (silaner)man är rädd för utan formen (pyttepyttepyttepartiklar). På samma sätt som med asbest. Materialet är ofarligt, men formen (små pyttetunna fibrer) är farlig (och det vet man...).

Men som sagt, fluor-föreningar är knappast bättre...
 
Min väns äldsta bror överlevde WWII och Koreakriget, men blev utsatt för så stora stråldoser vid atombombssprängningarna i USA på femtiotalet att han dog i början av sextiotalet i blodcanser. Det är bara ett försök och vad vi vet helt ofarligt....
Jag hörde en gång ett föredrag om jobb i rena rum och risken att just runt omkring dessa utsättas för micropartiklar som i vanliga fall oftast bands av större partiklar och fastnade i de biologiska fällorna.
Nu fabricerar vi nanomolekyler och vem håller i korken?
 
Jörgen Fjaderlatt.se; sa:
Snubben; sa:
Jörgen Fjaderlatt.se; sa:
Lite om nackdelar från ett semininarium på IVA:
http://www.iva.se/upload/Verksamhet/Projekt/Nano/Nanoseminarium060619.pdf

"Tomas Öberg, docent i miljökemi vid Högskolan i Kalmar, talade om riskerna med nanotekniken och vikten av att öppet diskutera dem. I USA och övriga Europa har debatten pågått ett tag och nu verkar den också, så sakteliga, få fäste i Sverige.
Vad vet vi om nanorisker idag? Tomas Öberg menade att vi egentligen inte vet så mycket. Just för att forskningen är i sin begynnelse och användningen hittills ganska begränsad. Därför är det desto viktigare att forskarsamhället skaffar sig mer kunskaper inom området.
Några av de allvarligaste risker som hittills lyfts fram, hänger samman med nanopartiklarnas förmåga att interagera med biologiska system, både i miljön och i den mänskliga kroppen. Lösa nanostrukturer kan nå hela andningssystemet, tas upp i matsmältningssystemet, eventuellt passera blod-hjärnbarriären och eventuellt också tränga genom huden. Fria nanopartiklar ger irriterande effekter på lungvävnad och att de kan vara bärare av giftiga ämnen.
– Fria nanofibrer har jämförts med asbest många gånger, påpekade Öberg."

Jörgen

Jag har en sådan där flaska armour och på den står det miljöANPASSAT. :)

Hmmm, nu vet jag inte om jag vågar använda den. :(



Armour® är baserat på en blandning av vattenburna silaner och innehåller inga lösningsmedel eller andra skadliga substanser. Impregneringen är speciellt framtagen för att skydda miljö och användare. Silanerna består av rent kisel och behöver inte brytas ner av naturen eftersom det är ett grundämne. Silaner har använts i fasadimpregneringar och antiklottermedel sedan 50-talet och är en väl beprövad metod.
[Ändrat av Snubben 2007-03-14 kl 19:50]

Man kan misstänka att det enkla, och svåra, svaret är: Ingen vet för närvarande.

Jörgen

Jag har använt armour all på mina mcsadlar och det är livsfarligt, man riskerar att skicka iväg en förarlös mcmissil genom stan!
Vid ett tillfälle skulle en kamrat pröva på sin mcsadel och jag hann inte varna honom innan hans mc for iväg längs bygatan. Som tur var stannande den en bit in i vetet utan större skador.
Silurerer är görfarliga. Nog stor varningstext rymms inte på flaskan!
 
Hallå...

johankse; sa:
(klipp)
[Ändrat av Snubben 2007-03-14 kl 19:50]

Man kan misstänka att det enkla, och svåra, svaret är: Ingen vet för närvarande.

Jörgen [/QUOTE]

Jag har använt armour all på mina mcsadlar och det är livsfarligt, man riskerar att skicka iväg en förarlös mcmissil genom stan!
Vid ett tillfälle skulle en kamrat pröva på sin mcsadel och jag hann inte varna honom innan hans mc for iväg längs bygatan. Som tur var stannande den en bit in i vetet utan större skador.
Silurerer är görfarliga. Nog stor varningstext rymms inte på flaskan! [/QUOTE]

Nano, nano. Silurer? McSadel ;) ?

Kan någon förklara exakt vad det är som diskuteras för en teknikokunnig och konservativ frilufsare ?

Vad är detta något som används i både impregnering, elektronik och vävar?

//J
 
Nanoteknik sysslar med objekt som är mindre än 100 nanometer.
Man kan till exempel bygga nya material eller objekt "atom för atom".

För den som vill ha en bra överblick över nanoteknikens tillämpningar, risker och möjligheter - ungefär det vi diskuterar i den här tråden - rekommenderas
senaste numret (nr 3 07) av Forskning & Framsteg.
073.jpg

Finns säker på närmaste bibbla.

Vad en McSadel är vet jag dock inte - är det en hästburgare?
 
Lite kött på benen angående Silan:
http://sv.wikipedia.org/wiki/Silan

Ren Silan (SiH4) i gasform har en benägenhet att spontanantända i kontakt med luft. Resultatet är en snabb oxidation där det bildas vattenånga och kiseloxid. Det hela ser ut som en liten vit låga med en sakta växande hög brun sand under.

Jag är mer osäker på silaner lösta i andra ämnen, men gissar att det är relativt ofarligt. Tydligen avänds silaner även inom odontolgin:
http://www.sos.se/FULLTEXT/123/2001-123-27/2001-123-27.HTM#Avsnitt5

För egen del, för att återkyta till ämnet, skulle jag vilja se ett material till knivblad som när det slits samtidigt skärper sig sjävt. Jag föreställer mig att det skulle kunna vara uppbyggt av mycket välordnade kristallager som ett efter ett kommer fram i takt med att de föregående nöts bort. Lite som en brytbladskniv på atomnivå.
/Rilleman
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg