Om man ser det som ett särintresse att vara svensk och därmed hävda att man bör få jaga med förmånligare villkor i Sverige än övriga européer så förstår jag resonemanget. Men jag kan inte tycka att det är ett särintresse att vara svensk i Sverige.
Somliga som har åsikter i denna fråga är de samma som brukar uttrycka sina negativa åsikter om jakt i allmänhet. Det handlar om att man inte tycker om vare sig jakt eller jägare så man vill ge en känga mot detta.
I detta fall så hamnar dock kängan i den egna baken, för det förstår nog de flesta att om vi öppnar upp den svenska fjällvärlden till allmän jaktmark för alla medborgare i europa så kommer detta att få konsekvenser.
Det blir faktiskt så att invånare i våra grannländer (som för övrigt inte får jaga på statens mark hemma) kommer att få denna möjlighet i Sverige i stället. Tror någon att detta inte kommer att leda till motsättningar med övrig turism så har man nog fel. Det blir fler helikotertransporter, det blir fler jaktcamper och det kommer att väckas krav på områden där man ska kunna jaga utan att bli störd av andra. Om man kommer för att jaga några dygn så vill man ha valuta för pengarna.
Jag vill förtydliga för protokollets skull att jag definitivt inte bor i någon av fjällkommunerna, jag älskar havet och har bott vid havet hela mitt liv. Jag kan trots detta tycka att de som lever i fjällen ska få ha de få fördelar som detta kan ge. Till exempel förmånliga årskort på ripjakt. Det borde för min del till och med kunna subventioneras med skattemedel på samma sätt som allmänna kommunikationer, kulturutbud, infrastruktur, muséer mm.mm suventioneras för de som bor i tätorter. Jag ser inte detta som ett gynnande av särintressen utan som något helt naturligt, man får försöka göra livet så rikt som möjligt oavsett var medborgarna väljer att bosätta sig.
Jag vill nog påstå att om man ser detta som gynnande av någon så handlar det snarare om missunsamhet och egoism.
