Några nyheter på prylfronten??

[Gidde]

Re: Re: NY SÄSONG!!!

Personligen så modifierar jag utrustningen undan för undan. Skall bygga ytterligare en generation av min Fälpik där jag spar vikt jämfört Lasse Lisons genom att göra pikhuvudet i aluminiumfyrkantsprofil med spetsen i hårdmetall. I år blir skaftröret lite slankare och hjälpstaven som vid bra isar förvaras innuti ispiksskaftet tunnare.
Thure

Glömde skriva att jag ganska ofta kör med en lättviktspik som bara väger knappt 250g. Denna gjorde jag av mina gamla teleskopstavar. I ihopfällt läge är den 87cm lång och längsta användbara längd är 150cm (även om sista markeringen är på 145cm). Dessa köpte jag för en evighet sedan då dessa faktiskt var en nyhet på marknaden. Jag använde dom främst till telemarksåkning, men har använt dom jättemycket på fjällturer. Det största felet med dom har varit den breda spetsen som inte fungerar på is eller kalfjäll. Detta ordnade jag genom att fila ner dem till just en spets. Då det är hårdmetall i den allra yttersta spetsen måste man här använda en diamantslipcylinder. (Behövs till att slipa rullholkar.) Själv har jag en lyxig variant från Diamantprofil AB som kostar knappt 500kr.

Men det finns även en billig variant på Jula med mindre diameter som nog duger och kostar 79kr, nr 013-020.

Sen har jag även tagit bort själva trugan, och sätter vid behov dit en egen variant. Själva spetsen är 65mm lång och ca 10mm bred. Hela staven är ju väldigt lätt, så man behöver använda lite mer kraft än vanligt då man bedömmer isar, men det ser jag inte som något stort problem. Fördelen är ju även att man har med sig en extra stav som är betydligt bättre att åka skatestakning med än någon tung pik.
[Ändrat av Gidde 2005-10-26 kl 09:06]

 

[Gidde]

Re: En idé jag haft ett tag

Skidor: Det vore intressant att testa en lite kortare skate skida som går bra att fästa på ryggsäcken då man åker skridskor. Har hört att skidorienterare brukar åka på lite kortare skidor. Fisher har även en modell som heter "pacer skate" som jag inte lyckades få tag i ifjol. Salomon har även en svindyr "leksaks skida" som heter XA Blade...

Jag hade nog själv lite fel i det jag skrev om längder för skidåkning. Jag tror att man får ha kortare skidor än sin längd, åtminstone i skate.

Var på en specialdag på skidaffär i går och pratade lite med atomic-folk. De har en skida som skidorienterare ofta använder. Jag glömde självklart bort namnet på den, men det kan varit följande skida på deras hemsida...

http://www.atomicsnow.com/0506/engl...rie=Cross Country&subkategorie=NX&name=NX:11m

I så fall är det en kort skida med hårt spann. Den går säkert att beställa om man nu vet vad man vill ha.

 

[Älgö]

Strumpor..

Hje
Kanske ingen nyhet..med det finns strumpor som är vind & vattentäta..av sealskin..

/ Mats

 

[Brune]

Re: Strumpor..

Hje
Kanske ingen nyhet..med det finns strumpor som är vind & vattentäta..av sealskin..

/ Mats

Precis, det är ingen nyhet

http://www.utsidan.se/vb_forum/showthread.php?threadid=8265

Per

 

[thureb]

Nödpik

Nödpik torde vara bättre än ingen pik. Men jag skulle vara tveksam till att ha ett teleskopskaft på min reguljära ispik.

Jag vill ha ett styvt skaft på piken för att få känslan för isens bärighet bättre på mjuka och luriga saltisar, vårisar, stöpisar etc.

Jag vill också ha en konisk pikspets där största diametern är minst 15 mm för att pikhuvudet skall ge tillräckligt motstånd vid pikningen.

Jag förstår att vissa vill använda skridskoisarna till stakträning inför Wasaloppet och liknande men för mig så är stakningen ett nödvändigt ont/kritisk hjälp vid vrakis och/eller mycket strävt före. Då får jag bättre balans med böjda knän och kort pik i ena handen och kort stav i andra handen än med långa stavar typ skidskatingstavar.

Thure

 

[Palle_Z]

Nödpik torde vara bättre än ingen pik. Men jag skulle vara tveksam till att ha ett teleskopskaft på min reguljära ispik.

Jag vill ha ett styvt skaft på piken för att få känslan för isens bärighet bättre på mjuka och luriga saltisar, vårisar, stöpisar etc.

Det finns flera varianter av teleskopstavar som är ganska styva, jag tror inte att det är några problem för pikkänslan att köra med en bra teleskopstav och en fälpiksspets. Använder Gipron Sherpa 3 i skidåkning och dom har klarat några hoppsvängar.

-Palle

 

[Gidde]

Re: Nödpik

Nödpik torde vara bättre än ingen pik. Men jag skulle vara tveksam till att ha ett teleskopskaft på min reguljära ispik.

Jag vill ha ett styvt skaft på piken för att få känslan för isens bärighet bättre på mjuka och luriga saltisar, vårisar, stöpisar etc.

Jag vill också ha en konisk pikspets där största diametern är minst 15 mm för att pikhuvudet skall ge tillräckligt motstånd vid pikningen.
Thure

Min teleskopstav som väger 500g är nog lika styv som de flesta pikar på marknaden. Möjligtvis inte då jag drar ut den till 2m, men det gör jag å andra sidan bara om jag ska kunna bedömma isar på detta långa håll vilket också kan vara bra. Om man vill ha en konisk pikspets tycker jag är en smaksak. Att bedömma isar är ju alltid en erfarenhetsfråga. Själv gör jag det nog mer med olika mycket kraft istället för konisk spets.

 

[thureb]

Svikt

På en stav är visst svaj i skaftet ingen nackdel det kan vara skonsammare för handen och ge viss hjälp att öka frånskjutet i analogi med en glasfiberstav i stavhopp.

Teleskopskarv på en stav ökar vikten vilket inte är någon fördel och ökar mer eller mindre svajet utan att ge tillbaka i katapulteffekt.

Det jag värdesätter på en pik är att kunna gradera motståndet som pikhuvudet gör i isen och det gör jag via motståndskänslan i pikhanden via handtaget vid pikning. Handtagets utformning och skaftets styvhet har där för mig stor subjektiv betydelse här. Pikmakarn har en typ av handtag med bred platta som stöder lillfingersidan av mellanhanden. Den typen av handtag tycker jag är bra. Också bra med relativt tjockt handtag så att man inte behöver knyta handen så mycket.

Jag har ett par Gipron tvådelade flicklock teleskopstavar vid telemarkkörning och toppturer.

http://www.telemark-pyrenees.com/shop/product_info.php?cPath=1_66_94&products_id=973 Är snarlika men jag har en äldre modell.

Utmärkta när man vill kunna variera stavlängden men jag ser inga andra fördelar, bortsett från det fall man vill ha med sig en reservstav fastsatt på ryggsäcken vid långturer.

Definitivt inte tillräckligt styva för optimal bärighetsbedömning på luriga svampiga isar.

Thure
[Ändrat av thureb 2005-11-01 kl 14:32]

 

[Gidde]

På en stav är visst svaj i skaftet ingen nackdel det kan vara skonsammare för handen och ge viss hjälp att öka frånskjutet i analogi med en glasfiberstav i stavhopp.

Teleskopskarv på en stav ökar vikten vilket inte är någon fördel och ökar mer eller mindre svajet utan att ge tillbaka i katapulteffekt.

Utmärkta när man vill kunna variera stavlängden men jag ser inga andra fördelar, bortsett från det fall man vill ha med sig en reservstav fastsatt på ryggsäcken vid långturer.

Definitivt inte tillräckligt styva för optimal bärighetsbedömning på luriga svampiga isar.

Thure

Vi pratar om två olika saker. Mina teleskopstavar där jag slipat spetsarna vassa, tar jag med mig en ifall jag vill ha en nödpik som är lätt (250g). Jag håller med om att denna inte är optimal för att bedöma isar, men det går. Alternativet för mig är ingen pik alls, och stavar med rullholkar är inte lätt att bedöma isar med.

Den andra piken gjord av ett teleskopskaft är för mig utmärkt att bedöma isar med.

Sedan har du fullständigt fel i att ett visst svaj i skaftet skulle vara någon fördel vid skidåkning. Du kan inte ha sett på vasaloppet 2004 när den då enda norska Vasaloppssegraren Ole Ellefsäter intervjuades, några timmar innan Anders Aukland vann. Ole plockade just fram ett par ”katapultstavar” från slutet av 60-talet som han hade i sitt lilla museum. Han skrattade åt dem redan på sin tid.

Det som händer är att den kraft som du böjer staven med kastar fram armarna till ingen nytta för att öka kroppens fart framåt. (Det finns alltså ingen jämförelse med stavhopp.) Sedan lång tid tillbaka är bra stavar alltså så styva (och lätta) som möjligt. Jag har två par av de lyxigaste Swix-stavarna (ct1r), och den största skillnaden mot deras näst dyraste stavar (ct2:an) är förutom några få gram per meter just att de är styvare. Det är faktiskt så att många skidåkare hellre använder Swix ct3 än ct2, trots att de är betydligt tyngre, just bara för att de är lite styvare.

http://www.swix.no/NorD395.htm
http://www.swix.no/NorD396.htm
http://www.swix.no/NorD397.htm

Att sedan vissa av dagens gångstavar har en inbyggd fjäder för att skona mot hårda stötar är en helt annan sak. Men detta har ingenting med kraften framåt att göra.

Lasse

 

[thureb]

På en stav är visst svaj i skaftet ingen nackdel det kan vara skonsammare för handen och ge viss hjälp att öka frånskjutet i analogi med en glasfiberstav i stavhopp.

Vi pratar om två olika saker. Mina teleskopstavar där jag slipat spetsarna vassa, tar jag med mig en ifall jag vill ha en nödpik som är lätt (250g). Jag håller med om att denna inte är optimal för att bedöma isar, men det går. Alternativet för mig är ingen pik alls, och stavar med rullholkar är inte lätt att bedöma isar med.

---
Sedan har du fullständigt fel i att ett visst svaj i skaftet skulle vara någon fördel vid skidåkning. Du kan inte ha sett på vasaloppet 2004 när den då enda norska Vasaloppssegraren Ole Ellefsäter intervjuades, några timmar innan Anders Aukland vann. Ole plockade just fram ett par ”katapultstavar” från slutet av 60-talet som han hade i sitt lilla museum. Han skrattade åt dem redan på sin tid.

Det som händer är att den kraft som du böjer staven med kastar fram armarna till ingen nytta för att öka kroppens fart framåt. (Det finns alltså ingen jämförelse med stavhopp.) Sedan lång tid tillbaka är bra stavar alltså så styva (och lätta) som möjligt. Jag har två par av de lyxigaste Swix-stavarna (ct1r), och den största skillnaden mot deras näst dyraste stavar (ct2:an) är förutom några få gram per meter just att de är styvare. Det är faktiskt så att många skidåkare hellre använder Swix ct3 än ct2, trots att de är betydligt tyngre, just bara för att de är lite styvare.

Hej igen Lasse. Tror att vi är ganska överens efter att ha läst varandras senaste inlägg.

Medger att jag är dåligt påläst om stav och stakteori.

Men jag menar att en stav kan vara för styv på åtminstone två sätt i samband med längdåkning på skidor på snö.

Dels ger det risk för överbelastning på framförallt handleder, dels så ökar risken för stavbrott om inte staven har en viss svikt som tar upp toppbelastningen. Det är också en kompromiss som du beskrivit ovan mellan vikt och styvhet i konstruktionen.

(Motsvarande diskussion om risker respektive fördelar med visst svaj i skaft finns beträffande dubbelpaddelskaft inom tävlings och motionspaddling.)

Det rör sig om minimalt svaj om ca 0,5 cm på en högklassig längdstav. Hur mycket av den deformeringen man kan utnyttja i senare delen av stavtaget vet jag inte men jag inbillar mig att det är större belastning på stavskaftet i början av dubbelstaktaget än i mitten vilket borde kunna ge lite payoff.

När stavtaget avslutas och man lyfter staven då håller jag helt med om att man inte har någon framåtdrivande nytta av eventuell återfjädring i skaftet. Då borde det mest gälla att slappna av i muskulaturen under pendlingen så att blodcirkulationen inte störs.

Jag hittade lite trevlig stakteori på http://www.roberts-1.com/xcski/classic/secrets/pole_power/#tricks_often_missed och misstänker att det finns massor av kunskap i sådana här frågor bland teknikerna här på forumet.

Thure

 

[Gidde]

Hej igen Lasse. Tror att vi är ganska överens efter att ha läst varandras senaste inlägg.

Medger att jag är dåligt påläst om stav och stakteori.

Men jag menar att en stav kan vara för styv på åtminstone två sätt i samband med längdåkning på skidor på snö.

...

Thure

Hej Thure

Jag hävdar nog att man aldrig har nytta av någon återfjädring hos stavarna. Men med dagens bästa stavar av de olika märkena känner man nog inte av det lilla som ändå måste bli.

Själva staktekninken har däremot förändrats otroligt mycket på senare tid. Förr så jobbade man mycket med armarna i ett ganska långt drag. Om man tittar på elitåkare på TV nuförtiden så åker de flesta med ett mycket kortare hugg där det är mycket mer magmuskler som används. Oftast börjar draget med böjda armar och avslutas i stort sett vid höften. Att åka rullskidor på detta sätt kan vara mycket påfrestande för bl a handleder. Därför gäller det här att sätta i stavarna en aning mjukt för att sedan trycka på - trots att det är ett "hugg". Detsamma tycker jag gäller på is, som ju också är relativt hårt. Däremot i snö tycker jag inte man behöver tänka på att sätta i staven mjukt, utan här sköter snön den dämpningen själv.

En liten språkkurs i norska kanske kan föra stakningsdiskussionen vidare? (Sen tycker jag att första bildens första gubbe skulle ha rakare armar vid isättandet av stavarna på gammal traditionell stakning, jämfört med fig 2.)

http://home.online.no/~ernkris/ski-o/ARTIKLER/Staking.htm

 

[thureb]

Intressant teknik även med ryggsäck

Den norska länkens bilder gav mig tanken att detta kan vara en fördel när man åker med ryggsäck.

Att som i exempel 2 böja knäna i hugget snarare än att fälla fram överkroppen blir betydligt mindre jobbigt för rygg och buk men mer jobbigt för benen och torde vara lämpligt vid stakning både på snö och is när man bär ryggsäck.

Thure