Nackdelar med grönlandspaddel

Justin,

Mina paddlar är antingen gjorda helt i gran eller i ett par fall, med en mittstock i lönn eller ask och pålimmade vingar i gran – något tyngre men starkt och med härlig svikt, dessutom hårda spetsar på köpet, som tål is och stenar. Jag gitter inte snobba med ädelträintasia – paddlar är bruksföremål som skall vara funktionella – men kan naturligtvis understundom beundra träarbetet i en tjusig pusselpaddel.

Min stormpaddel är gjord i furu. Trots att den är halvmetern kortare är den lika tung som de långa paddlarna – men tanken är att om jag bryter en paddel i besvärliga förhållanden, är det viktigare att reservpaddeln är stark än att den är lätt.

Jag limmar alltid ihop delarna till ett råämne innan jag börjar såga/fräsa/hugga/hyvla/slipa (ett suveränty redskap för paddeltillverkning är f ö Fiskars minsta hobbyyxa – knappt 20 cm lång – välbalanserad och slipbar till rakbladsskärpa. Den är välbalanserad och lämnar med lite övning en yta som efter en hyvel).

När det gäller Philipps trärekommendationer är det nästan hopplöst att översätta handelsnamnen mellan olika länder/kulturer. Weymouth-furu heter Pinus strobus L och hittas sällan hos svenska virkesimportörer. Vår vanliga svenska gran heter Picea abies och kallas internationellt ofta Norwegian spruce. För att trassla till det ytterligare finns ett tjugotal undersorter av Picea abies – balsamgran, ädelgran, silvergran m fl. I de flesta fall är det växtsätt och utseende som skiljer medan virkeskvaliteten är ungefär densamma. Det lönar sig knappast att jaga specialsorter.

Björn
 
Re: Nej, nej, Magnus, inte har jag sagt...

btd; sa:
Nej, nej, Magnus, inte har jag sagt att det finns förträffliga vingar med långa smala blad –

nej OK du har inte sagt att de är förträffliga men du hade sagt att de fanns vilket de flesta inte känner till och det var det jag ville få fram vad gäller att de är bättre än traditionella wingar när man paddlar havskajak något även du har sagt och det var det jag menade och debatten winge mot platt paddel kommer ju alltid handla om vad man prioriterar wingen är bättre för framdrivning medan en platt paddel är bättre när man skall trixa och stila.
 
Re: Re: inte har jag sagt...

debatten winge mot platt paddel kommer ju alltid handla om vad man prioriterar wingen är bättre för framdrivning medan en platt paddel är bättre när man skall trixa och stila.

Ja, debatten vinge mot platt paddel (jag antar att det är eskimåpaddel som avses) handlar om vad man prioriterar – så långt är vi överens. Men sedan blir det lite väl förenklat. Vingpaddeln bättre för framdrivning? För vem och i vilka sammanhang? För en vältränad och tekniskt skicklig paddlare i en inte alltför tung kajak? Ja, absolut. För en lastad havskajak och med en normalt (o)tränad långfärdspaddlare? Knappast. I hård vind och sjögång? Icke.

Och är eskimåpaddeln bättre för att trixa och stila? Ja, vill man trixa på ”grönländska” med spektakulära rollar, balance brace, paddling upp-och-ner mm finns det inga alternativ. Men ingen kan med en grönlandspaddel manövrera en kajak som tex Nigel Foster gör med sin korta bredbladiga (fors)paddel – därtill är bladytan för liten. Och jag valde grönlandspaddel för att den driver min tungt lastade långfärdskajak med mindre energiåtgång är något annat jag provat – trixandet kom långt senare som en liten skojig bonus.

Långt drivna generaliseringar blir inte sällan meningslösa floskler.

Björn
 
Siven och Björn!

Lite off-topic kanske.. men hur är kontakten generellt sett mellan tävlingspaddlare som t ex Siven och långfärdspaddlare som Björn Thomasson i Malmö kanotklubb? Obefintlig eller händer det att ni utbyter erfarenheter?
 
Jodå, kontakten är god och vi utbyter kontinuerligt idéer och tankar om paddling, kajakdesign, hydrodynamik, paddlars användning mm - både i form av seriöst meningsutbyte och naturligtvis som ömsesidigt häcklande av dem som använder "fel" redskap.
Då och då blir delar av debatten offentliga i olika diskussionsfora.
Malmö kanotklubbs långfärdssektion har rykte om sig att hålla hög marschfart vid turpaddling - vilket naturligtsvis främst beror på att det läckt över lite av tävlingssektionens effektiva utnyttjande av muskelkraft och utrustning.

Björn
 
handledsproblem - kanske paddeln?

Hej Harry,

Jag vet att det är länge sedan du ställde din fråga, och misstänker att du kanske inte ens följer tråden längre eller är intresserad av svar. Men här kommer ett till i alla fall.

Jag har ont i min högra handleds ovan/utsida och jag vet inte vad jag skall skylla på, men jag har paddlat en del med mina nya älsklingar sedan i våras då jag byggde dem.

Jag misstänker tyvärr att den onaturliga tvisten av underarmarna som den smalare normalfattningen på en grönlandspaddel ger kan ställa till problem. Vår kropp är ju byggd för att greppa långsmala saker vertikalt om vi låter överarmen hänga längs kroppens sida, men vinklar fram underarmen (handens naturliga vinkel i det läget är vertikal, inte horisontell som när vi fattar en paddel tätt).

Paddlar med större blad fattar man oftast med händerna mer isär för att få lagom utväxling. Då vinklas överarmarna ut från kroppsidorna och underarmarna behöver inte tvistas så mycket för att hålla en paddel horisontellt.

Handledsproblem p.g.a. onaturlig vridning av underarmen torde alltså bli större med en grönlandspaddel jämfört med en storbladig europeisk.

Jag är inte speciellt skolad inom varken människans funktion eller inom paddling. Mina problem kan givetvis ha andra orsaker, jag hoppas det, så bra som jag tycker om mina grönlandspaddlar, men tyvärr gissar jag att handledsproblemen och paddlarna har en koppling.

(Byggde två paddlar i våras, en c:a 2150x70 mm och en c:a 2200x85 mm. Har hittills paddlat kanske 25 varierande långa dagar med dem. Trivs bra med båda, kanske t.o.m lite bättre med den lilla, men skulle jag bygga en tredje att ha som enda, så skulle den nog bli c:a 75x2150. Vill verkligen inte tvingas tillbaka till europeisk modell.)

Vi är ju alla olika också. Och kanske kan jag skylla problemen på någon annan hobby eller min fysionomi.

För axlar m.m. m.m. m.m. har dock säkert paddlarna en massa fördelar, men det var inte dem du frågade om.

Hälsningar,
Olof
 
weymoths-furu

Det var ganska länge sedan det var någon som frågade efter exotiska träslag som weymothsfuru och så. Har aldrig hört om det förut men om det fortfarande är aktuellt har jag två tips.

1. I Göteborg på Norra Älvstranden ligger en träimportfirma. De har grymt mycket olika träslag som man kan köpa. De beställer direkt från hela världen och är grossister till finsnickerier i hela skandinavien. Sväng av Lunbyleden mot norra älvstranden och Ericsson på Lindholmspiren. Där efter Karlavagnsgatan ligger ett stort blått plåtskjul med texten "träimport" eller nåt sånt. Sök Karlavagnsgatan 20 på gula sidorna.

2. Gå runt i villakvarteren nu i höst på helgerna. Det är den här tiden man skall beskära fruktträden och då finns det möjlighet att tigga både äpple, körsbär, päron, plommon och andra exotiska träd. Grenar av olika dimension kan vara fullt friska men ska tas bort. Kanske ska torkas ett år. Det beror på hur stor bit du behöver som dekoration på träpaddeln. Bidde det ingen paddel bidde det en kniv, bidde de ingen kniv bidde de en nyckelring...
 
Hej Olof !

Jodå, jag följer både denna tråd och det mesta annat som skrivs i detta forum. Tack för dina kommentarer, och tack alla andra som också besvarat min fråga eller bidragit med andra kloka synpunkter kring paddelbygge, träslag, lim mm i denna tråd !

Jag tog fram verktygen och snickrade till två grönlandspaddlar så småningom. Jag har ceder som kärna och ask som vingar och även ask nere kring spetsarna. Tanken är att ha paddlar som tål mycket stryk på paddelbladet (ask är ordentligt hårt) men inte alltför tung (ceder är väldigt lätt, till skillnad från ask).
Eftersom ceder inte är världens starkaste träslag och därmed finns risk för paddelbrott när man har det som kärna så valde jag att såga upp hela kärnar och sedan limma samman den för att öka motståndet mot brott.

Tyvärr blev det inte så mycket paddlat denna sommaren som jag hade planerat pga dåligt väder och trädgårds-projekt som blev större än planerat. Men det är ändå så att min egentliga säsong börjar nu eftersom jag paddlar i Stockholms skärgård och den är betydligt vackrare och trevligare på hösten än på sommaren.

Hur som helst, jag är väldigt nöjd med min grönlandspaddel (och hustrun med sin). Jag upplever att jag kan paddla längre sträckor/tider utan att behöva stanna till för kort vila som jag tidigare gjorde ganska frekvent. Anledningen till dessa korta pauser var att jag blev trött i axlarna. Nu kan jag paddla i flera timmar non-stop. Det har varit lätt att lära den "nya" paddlingstekniken - den känns mer naturlig tycker jag - det enda som varit svårt är att inte hålla hårt/styra med högerhanden och låta paddeln glida i vänsterhanden på vanligt euro-paddelvis. Just den biten av paddlingen sitter betydligt mer än själva grundrörelserna i mitt "muskelminne" och jag måste fortfarande tänka på att hålla lika mycket med vänster hand som med höger hand. Förhoppningsvis så fattar även mina muskler detta snart och inte bara min hjärna!

Enda nackdelen som jag upptäckt med grönlandspaddeln är beroende av en lite speciell personlig situation - jag har dubbelsidig tennisarmbåge sedan några år tillbaka (går lyckligtvis långsamt tillbaka, med betoning på LÅNGSAMT) och med Grönlandspaddeln upplever jag att jag behöver hålla paddeln lite hårdare med händerna än vad jag behöver med den gamla euro-paddeln. Och just kraften i nyporna är det som jag har problem med tack vara tennisarmbågarna.
Detta är dock inget stort problem och kan eventuellt bero på att nu kan jag paddla flera timmar non-stop medan tidigare så tvingade axeltrötthet mig att stanna då och då vilket naturligtvis även betydde vila för armarna.

/HARRY
 
Apropå träslag så skulle jag vilja påstå att vitbok (som inte är släkt med bok/rödbok) är mycket slitstarkt. Inte så lätt, men möjligen ett lite optimalt val till skoningar på t ex bladets ände.
 
Harry,

”jag behöver hålla paddeln lite hårdare med händerna än vad jag behöver med den gamla euro-paddeln” - just detta är ett rent teknik- och träningsproblem. När du hittar rätt teknik kommer du inte att hålla (i betydelsen ha handen sluten) runt skaftet med någon hand – paddeln vilar bara mot valken vid fingerroten under tryckfasen och mot fingrarnas två yttre leder under dragfasen. Du kan lägga tummarna ovanför skaftet när som helst utan att det påverkar paddlingen.

För att detta skall fungera skall du hålla paddeln framåtvinklad under hela draget (35-45 grader – bladets ovankant skall vara ett par cm framför underkanten). Sätt i bladet så långt fram du når med rak arm, låt paddelbladet sjunka helt innan du drar, dra kraftfullt tills handen är i höjd med höften (lite längre än med en europaddel) och lyft bladet snett uppåt-framåt. (http://www.thomassondesign.com/doc/paddling8.php)

Björn
 
Tvärsnitt och handgrepp

hs; sa:
Enda nackdelen som jag upptäckt med grönlandspaddeln är beroende av en lite speciell personlig situation - jag har dubbelsidig tennisarmbåge sedan några år tillbaka (går lyckligtvis långsamt tillbaka, med betoning på LÅNGSAMT) och med Grönlandspaddeln upplever jag att jag behöver hålla paddeln lite hårdare med händerna än vad jag behöver med den gamla euro-paddeln. Och just kraften i nyporna är det som jag har problem med tack vara tennisarmbågarna.
Detta är dock inget stort problem och kan eventuellt bero på att nu kan jag paddla flera timmar non-stop medan tidigare så tvingade axeltrötthet mig att stanna då och då vilket naturligtvis även betydde vila för armarna.

/HARRY
Hej
Jag håller VÄLDIGT löst i min Grönlandspaddel. Man kan göra skaftet med antingen kvadratiskt eller cirkulärt tvärsnitt, jag har kvadratiskt vilket nog ger bättre fäste och en naturlig vinkling av paddelbladen och handlederna. Man skall också hålla handen så att den är till hälften är uppe på skuldran i övergången mellan skaft och paddelblad. Tennisarmbåge har jag med stor framgång stretchat bort. Detta görs direkt efter paddlingen och vid behöv även under paddling.

/Hans
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg