Det finns ju olika typer av korrosion, och mekanismer för hur detta påverkar hållfastheten. Det finns också många lättmetallegeringar - men ganska få som används i någorlunda moderna karbiner.
Jag känner inte till någon korrosion som jag tycker skulle kunna vara aktuell på det sättet du beskriver. Särskilt allvarligt vore troligen om man skulle kunna få en korrosion som så att säga extraherade vissa av legeringsämnena, eller på annat sätt förändrade strukturen utan att det egentligen syntes tydligt på ytan av materialet.
Sån korrosion finns för andra material, men jag är mycket skeptisk till att det skulle kunna vara ett problem i karbiner.
Det finns anledning att vara rädd om sin utrustning. Det finns sätt att skada den på så att det är livsfarligt (Exempel: batterisyra på rep).
Men exemplen är ganska få, och troligen inte ett problem för den som är lite rädd om grejerna.
Jag är definitivt av tron att den största risken när man klättrar i själva verket är man själv. Inte för att man vågar satsa så hårt och göra djärva move, där har man "tyvärr" ofta diverse spärrar, utan för att man i vissa lägen under en klättring (särskilt multipitch) inte får fcuka up!! Det är inte OK att göra vissa misstag, som oftast beror på att man är disträ, eller måste anpassa situationen till omständigheter som man inte är inövad på, och detta i ett läge då man redan har fokus på ett antal saker och inte riktigt klarar att tänka fullt ut på allt samtidigt. I mer än 9 fall av 10 så kommer man undan dessa misstag genom att inte falla, inte belasta stand, inte träffa kompisen med termosen 60 m nedanför eller vad det nu är. Men ibland så har de små missarna betydelse, och då hjälper det inte att karbinerna håller fast de är slitna. Det gör ju inget att de är slitna heller, när man landat i backen innan man sträckt repet.
Men ändå verkar den ständigt återkommande oron vara att det finns mystiska fel i materialet. Är det i själva verket en myt? Eller tänker vi bara hellre på det som inte är vår egen del i risken så att säga?