Ni har väl rätt båda två. Det är viktigt med fotarbetet, och alla kan ju alltid förbättra allt. Att bara säga att man ska använda föttena bättre är dock ungefär lika bra som att ropa "klättra bättre".
Jag tror att det finns två (egentligen tre) typiska fel man göra som nybörjare, eller åtminstone fortfarande som 6a-klättrare.
Dels tar man inte små steg.
Det betyder egentligen två saker:
1. Man nonchalerar de formationer som är för små, och tittar bara efter stora tydliga steg. Om man istället ser efter vad som finns där man helst skulle vilja sätta foten, så kanske det finns ett "dåligt" steg där, men som duger bra just för att det är så rätt placerat.
2. Man nonchalerar samtidigt de korta steg som finns att ta, man letar efter ett rejält kliv, och ofta blir då movet onödigt högt och tungt, och kanske kräver bra grepp för händerna - som saknas.
Om man tar korta steg också, så löser sig ofta problem av sig själv för att man i det nya, aningen högre läget får nya oförutsedda möjligheter.
Det andra felet man gör generellt är att man har för liten vikt på fötterna, och därmed tröttar ut fingrarna, dvs underarmarna. Det tror jag är ett fel som nybörjare gör, men även mer vana klättrare som blir stressade när de klättrar på gränsen av sin förmåga. Jag märker själv att jag tr i med fingrarna märkvärdig mycket när jag är på väg att åka av, risken är att fötterna bara hänger ned mod sina steg. FAST jag vet bättre.
