Är lite emot tankesättet på att bara lära sig ett par tekniker för att "det blir för krångligt med fler".
Ju större verktygslåda du har att plocka ur, desto bättre mek, enligt mig.
Tradklättring är en intensiv sysselsättning med livet som insats,
och klippan ger olika förutsättningar för ankare vid varje standplats.
Ofta duger det gott att slå en åtta på repet runt ett träd,
men jag anser att man bör kunna, eller ha sett/övat så många tekniker som bara möjligt är, för att göra det absolut bästa valet för varje stand. Det inkluderar HELA listan med för- och nackdelar med varje teknik.
Har man tre bombers i standet är chockbelastning inget problem.
Har man två tveksamma är det ett mycket verkligt problem.
Det pratas mkt om dynamik inom klättringen,
vore kul om det fanns dynamik i tänket också.
Tror du missförstod mig! Jag är, som jag ju skrev klart och tydligt, FÖR det du kallar en större dynamik. Det jag sa ang att begränsa urvalet tekniker handlar om pedagogik - vad man hinner med på en kurs. Det är rätt så svårt att hinna med allt som MÅSTE läras ut på en grundkurs på bara två dagar. Därför gäller det att det lilla urval tekniker man hinner med är så användbara som möjligt, och lättförståeliga. Sen kan man ju ha ett gäng gamla scouter som numera läser till ingenjörer, och då brukar det finnas större mottaglighet för varianter. Men som sagt, för gemene klättrare gäller självklart att maximera sin verktygslåda!
J