Som jag skrev tidigare: Patriarkatet är sällan ett konkret nätverk eller sammansvärjning utan snarare sättet du tänker och ser på personer grundat på kön. Detta omfattar även synen på att vara hemmaman (ordet finns inte ens). Patriarkatet säger hur en kvinna får vara och inte, men i och med det skrivs även reglerna för vad som är tillåtet för en man. På så sätt så definieras båda könen av patriarkatet, oftast till kvinnans nackdel, men även om mannen har en mycket friare roll så finns det likväl tabun för honom. Dessa ofta i anknytning till vad som anses vara direkt kvinnligt. Vi kan säkert räkna upp hundratals exempel om vi tänker efter lite.
Men nu delar inte jag din syn alltså faller också idén med patriarkatet. Jag hävdar, tvärtom, att det är kvinnan som är friare i sina val.
För henne ligger exakt hela spectrat, allt i från den traditionella "hemmafrun" till super-stor-stads-karriärristens liv, öppet, utan att det klandras eller i frågasätts.
Mannen har ett betydligt smalare fält som står till buds, om han vill infria förväntningar och leva upp till normer.