Nog är det Stockholm
Förlåt detta mastodontinlägg, men jag tycker att jag har lite nytt att komma med. En del har ni dock läst förut.
Det är många inlägg och teorier att hålla reda på. Jag tycker nog många låter fantasin skena iväg lite grand. Strömmen, det rör sig bara om EN plats, ”…platsen där det var strömt på båda sidor om en holme..” måste vara Stockholms ström. Jag håller alltså med en del av debattörerna. T.ex. Jarl Modéns inlägg här ovan finner jag mycket klokt.
Jag har försökt att närma mig problemet från två håll: 1) berättelsen och 2) landhöjningens effekt på strömmar. Jag har bara skummat stycken av boken vilket kan leda till missuppfattningar, men här är vad jag kom fram till:
1A) När utspelades historien? På hednatid. Ansgar hade besökt Birka. Det står i boken att figuren kallad ”Främlingen”, en frisisk missionär tydligen, inte var den förste som försökt införa den nya gudstron. Handlingen utspelar sig alltså efter c:a 830 (då Ansgar kom till Birka) men innan landet blev kristnat, vilket skedde officiellt när Olof Skötkonung lät döpa sig i Husaby källa (1004?). Hela landet blev naturligtvis inte kristnat med en gång, men romanen utspelar sig helt klart i en nästan helt hednisk tid. En gissning är att vi rör oss kring 850-950. Då fanns inte Stockholm. Det finns inga belägg för att Stockholm existerade som stad förrän på mitten av 1200-talet. Men, den stora kristna staden som det talas om, måste såvitt jag förstår ändå vara Stockholm. Det står ju ” som en gång skulle ligga på denna plats”, dvs den fanns inte just då, men skulle komma att byggas. Stockholm har aldrig varit hedniskt. Slutsats: strömmarna fanns där Stockholm skulle komma att ligga. (Var låg strömmarna i Sigtuna, ni som vill ha staden där? Förresten, hade inte Sigtuna börjat byggas vid den här tiden?)
1B) Efter det att Holme med familj passerat strömmarna, ror de vidare för att komma till en ”handelsplats”, som när de väl kommer dit kallas ”staden”. Staden har en borg och en slätt med en massa hus utanför. Sigtuna har mig veterligt ingen borg, inte Gamla Uppsala heller, men Birka har och slätten nedanför måste vara den s.k. Svarta jorden. Holme kom alltså till Birka. Det stämmer också med den beskrivning av hur sjön såg ut alldeles innan de kommer fram till handelsplatsen, ”bakom nästa udde bredde sjön ut sig nästan oändligt framför dem.” Det måste alltså vara en mycket stor vattenyta och då passar Södra Björkfjärden, alldeles söder om Birka, som hand i handske. Strömmarna måste alltså ligga mellan Birka och havet. Det finns bara två rimliga alternativ: Stockholms ström eller Södertälje. Den springande punkten är då: Stämmer beskrivningen, grusås i norr, branta berg i söder, med Södertälje? Nej, inte något vidare. Däremot perfekt med Stockholm. Vilket tror ni en författare har lättast att kolla: landskapets utseende eller strömmarnas läge för 1000 år sedan?
2) Vad händer med strömmar om vattenytan sänks? Tänk er en älv som rinner ner i en kraftverksdamm. Uppströms finns många strömmar/forsar som brusar på oberoende av vad som händer vid kraftverksdammen. Antag nu att vi i långsam takt tömmer dammen. Då händer ingenting med strömmarna uppströms men det kan mycket väl skapas nya forsar där sjön låg. Samma resonemang måste gälla Mälaren. Alltså: Sänks vattenytan försvinner inga forsar, tvärtom kan det skapas nya. Ni som vill placera strömmarna på diverse platser, varför finns det inga strömmar där nu, de borde ju vara kvar även om vattnet sjunkit (=landet höjt sig)? Hur förklarar ni detta? Omvänt kan vi tänka att vi långsamt fyller vår kraftverksdamm igen. Då skulle forsarna/strömmarna på botten försvinna/dränkas. De uppströms dammen skulle vara opåverkade. Inga nya skulle tillkomma. Om vi i tankarna skulle låta Mälaren stiga 5-6 m, varför skulle det då bildas nya strömmar? Det är ju konsekvensen av vad ni andra föreslår. Hur får man till strömmar vid Sigtuna och Stäket t.ex.?
Jag hoppas att jag tänkt rätt men min slutsats blir att de strömmar som fanns vid vikingatiden, de finns nu också, eventuellt har någon tillkommit. Vad finns det för strömmar av betydelse idag i Mälaren? Inga, såvitt jag vet. Alltså: inga strömmar på vikingatiden heller, UTOM möjligen vid Stockholm (och Södertälje).
Alla som laborerar med olika ställen för strömmar måste också tänka på följande. Man får intrycket av att det ska ha varit en permanent ström eftersom vattnet var sött uppströms. Alltså ingen inblandning av havsvatten, i alla fall inte annat än tillfälligtvis. Man får också en känsla av att det vattnet breder ut sig på bägge sidor av strömmen, som sjöar eller fjärdar. Det betyder att vi måste ha gott om sötvatten för att hålla saltvattnet stången. Räcker t.ex. Fyrisåns vattenföring till för detta? I själva åfåran: ja kanske, men på en fjärd med öar: knappast. Jag får en känsla av att det behövs betydligt mer sötvatten än vad några smååar mäktar med. Idag avvattnas ju större delen av Mälardalen genom Sthlms ström och Södertälje kanal och inte ens nu kan Mälaren hålla emot saltvattnet om Saltsjön är hög. Saltvatteninflöde skedde även under några dagar på 1980-talet, om jag inte minns fel. Vad kan då t.ex. Fyrisån ensam göra för motstånd?. Jag menar att det behövs ett avrinningsområde lika stort som hela Mälardalen för att åstadkomma en salt-sött-gräns i ett stort sjösystem. Strömmarna kan alltså inte ha legat långt in i landet. Det här resonemanget grundar sig på att nederbördsmängden på vikingatiden var ungefär densamma som idag. Ni som vill ha strömmarna långt in i landet har en hel del att förklara, tycker jag.
Nu kommer vi till den viktigaste saken: Hur noggrann var Fridegård? Jag tror att han utan tvekan skildrar Stockholms ström, men han har nog missbedömt landhöjningens effekt på strömhastigheten. Begär inte det omänskliga. Är ni bokstavstroende? Idag kan vi säga att det brusar om strömmarna, åtminstone vid högvatten. Med 5-6 meter högre vatten är själva ”forsnacken” mycket djupare och mycket vidare varför strömningshastigheten minskar, kanske var den helt omärklig. Det måste dock ha varit en ström även på vikingatiden. Allt regnvatten som faller i Mälardalen MÅSTE ut genom Stockholmssundet (och Södertälje), frågan är bara: märktes strömmen? Vi måste också komma ihåg, och det är mycket viktigt, att när strömmarna blir starkare på grund av landhöjningen kommer de att gräva sig neråt och bli djupare. Kanske låg pasströskeln mycket högre på vikingatiden, det är inte alls otroligt, och då skulle vi kunna ha haft strömmar där även på vikingatiden. Finns det inte en skillnad på Södertälje och Stockholm här? Södertäljeviken går genom en lång och förmodligen ursprungligen ganska djup sprickdal, alltså sämre förutsättningar för starka strömmar, medan utloppet vid Stockholm däms av sand- och grusavlagringar från rullstensåsen, betydligt grundare och lätteroderat. Kan det vara så?
Ja vi kan ju bara gissa och samma sak gäller Fridegård. Begär inte det omöjliga av honom. Han var bara människa. Han antog att strömmen var stark, jag tror att den var svag. Den enda lapsus han gjorde var att skriva att Holme tog den västra strömmen. Norra eller södra borde det stått. Eller ska det vara den vänstra? Tryckfelsnisse?
Det känns för mig uppenbart att han vill skildra strömstället som en betydelsefull plats, där en stad skulle komma att ligga, dvs Stockholm. Varför annars lägga så stor möda vid salt-sött och strömmar? Det tillför inte berättelsen så mycket.
Hoppas nu att jag tänkt rätt. Vad tycker ni andra?
Vill man lösa problemet ordentligt måste man nog läsa hela boken med kartan i hand. (Det har jag tyvärr inte tid med, även om jag skulle vilja.) Det kan dölja sig flera ledtrådar på andra ställen i boken.
En sista sak bara:
Någon skrev att Rösaring upptäcktes 1977. Det stämmer inte. Lars Salvius skrev ”Röraring” om platsen 1741. Så här skriver han: ”..et ställe som är omringad med Stenar…” Alltså, känd sedan 1700-talet, minst.
/L-G
