Lugn som en filbunke - NOT

[manlan]

När du har paddlat färdigt och gjort dina övningsrollar, avsluta alltsammans med en wet exit så att även det blir "normalt" så kanske känslan av stress försvinner?

Det kanske kan vara nåt! Inte så inbjudande att göra kanske men om vi nu enas om att rädslan går att träna bort så är det kanske modellen. Eftersom hundratals rollar uppenbarligen inte funkar för att få bort adrenalinpåslaget, så kanske att avsluta med en wet exit så att även det blir vardagsmat skulle funka...?

/S. Freud

 

[Erik Barkefors]

Jag tror också att en viss nervositet är bra för att hålla skärpan uppe.

Något som jag tror är sämre har jag tyvärr sett ofta. En del folk som övar rollar lägger alltid paddeln i beredskapsläge längs med kanoten och tippar sen ner åt samma håll hela tiden.

På den "gamla goda tiden" när jag höll på med rollar så försökte jag hitta på så många olika sätt som möjligt att tippa ner. Favoriten blev nog att vrida mig och ramla baklänges med paddelbladet (fel...) i ena handen. Det tar en liten stund att reda ut allt innan man kan rolla upp igen.

 

[jazzmatsa]

helt klart bra att göra så. då kan man vänja sej att alltid känna efter så man har rätt vinkel på bladet innan man försöker ta sej upp. ja om man inte tittar så att bladet ligger i rätt vinkel. men känna funkar bra. för man vill ju inte ha vatten i ögonen : )

men så fruktansvärt jävla tråkigt att alltid blöta ner sej och allt man har innan man ska lasta kajaken och åka hem. när fy fan!!! för mej är paddling en torr aktivitet. det är illa nog att man måste ta in paddeljacka, kapell å paddelhandskar nu ptork nu på vintern. det torkar så dåligt i bilen.

vill man vara blöt då kan man ju sjösätta vid en hög kaj i en hamn å sen kasta sej i från kajen, efter kajaken. å sen ta sej upp i kajaken eller rolla upp. säkert kul men för blött för att vara i min smak

 

[Teknikern]

När du har paddlat färdigt och gjort dina övningsrollar, avsluta alltsammans med en wet exit så att även det blir "normalt" så kanske känslan av stress försvinner?

När jag hade havskajaken kvar och det var sommar och varmt så tog jag ibland ankaret i handen och gjorde en kantring med wet exit och simmade ner till botten och fäste ankaret för hand. Jag ser ju kristallklart i östersjöns bräckta vatten utan cyklop så det var liksom ingen match alls.


Teknikern - member of The Säl Team.

 

[Teknikern]

Funkar bra från bilfärja ute på öppet vatten också, till passagerarnas fasa / förnöjelse.

 

[Mats Bengtsson]

Det kanske kan vara nåt! Inte så inbjudande att göra kanske men om vi nu enas om att rädslan går att träna bort så är det kanske modellen. Eftersom hundratals rollar uppenbarligen inte funkar för att få bort adrenalinpåslaget, så kanske att avsluta med en wet exit så att även det blir vardagsmat skulle funka...?

/S. Freud

Jag brukar göra som du beskriver, testa rollen på hemvägen och utan att kliva ur. Men jag har också gjort det du funderar på med gott resultat, och med inslag av Erik Barkefors tankar. Men bara där det är bekvämt nog att kliva ur.

Bassängträning någon/några gånger om året, och varmt vatten träning någon/några gånger om året. Där jag inte bara rollar från båda hållen på normalt sätt, utan även med fall åt fel håll, liggande paddelstöd (heter det bracig suport tro?), byte av rollsida under vattnet,... Så att jag då och då får till några misslyckanden och wet exits (men inte enbart). På dem gör jag alltid wet reentry och roll.

Det har gjort att inte bara rollen känns rätt trygg, utan även urstigningen och även sittanet upp och ner. Jag tror nyckeln ligger i det sista, att ta bort dramatiken från att tvingas kliva ur. Det är inte längre något oönskat och otränat, utan en av många tekniker.

--- Mats ---

 

[thureb]

Viss stress

och skärpning ser jag som bra vid såna här situationer. I mitt yrke gör jag en del titthålsoperationer. Att då pulsen går upp är en del av positiv stress som gör mig mera uppmärksam.

Jag ser inte din pulsuppgång inför eskimåsvängs och liknande övningar som någon nackdel.

Thure

 

[Prankster]

Jag har lyckats bli av med stressen vid rollar, eller hoppa ur så att säga. Det jag gjorde (eller vi) var att vi utsatte oss för saker som egentligen var för svåra, eftersom jag och min kollega är extrema adrenalinpundare om uttrycket tillåts. Det här var för 20 år sedan och idag paddlar jag bara där jag vet att jag har kontroll. Helt utan stress faktiskt.
Det här kan ju vara ett ganska dumt och farligt sätt att få bort stressen på men det funkar.

 

[surfleffe]

Intressant inlägg!

haha man känner igen sig jag kommer aldrig att bli av med pulshöjandet (rollat i runt 15 år numera nästan bara i skarpa lägen i surf och fors där det är en naturlig del av paddlandet utan pulshöjande!?) och som någon säger är det nog meningen att pulsen skall höjas. det här blir extra tydligt när jag skall visa roll för elever... i en havskajak som nästan rollar sig själv, visst är vi konstiga!

Det gick ett intressant tv program om vad som händer i kroppen vid fara på Kunskapskanalen i fjor, kolla om det ligger kvar i Play. Ren kemi... Lars Larsson gjorde också ett reportage om hur kroppen reagerar vid fara i tidningen Paddling. Vi har mycket avancerade funktioner i vår kropp...