Teddie; sa:
Är det bara jag som känner att man hela tiden måste försvara sin egen träning?
Ständigt hör man ju "varför tränar du så mycket, du om någon borde ju istället lägga på dig lite", "vad ska all denna träning vara bra för?", "varför tränar du så mycket? Du tävlar ju inte i något?"... osv...
Visst förstår jag ju att det i många fall handlar om de "icke-tränandes" sätt att bortförklara sin egen uteblivna träning, men ändå...
Och, det är ju så, jag är ingen elitidrottare. Jag kör inte klassikern. Har inte ens deltagit i något sk motionslopp, men löptränar, cyklar, åker inlines, tränar aerobics och styrketränar. Får därför ofta höra att det säkerligen beror på min fåfänga och personliga kroppsfixering...
Hur tacklar ni detta?
Hej,
Du får gärna skriva hur ofta du tränar. T.ex. försöker jag träna fem gånger i veckan. Helst skulle jag träna oftare, men problemet är att jag känner att kroppen måste vila då och då utan att man känner sig trött.
Visst får jag också glirningar, men jag tror aldrig någon kallat det fåfänga. Snarare att man är adrenalin-junkie och träningsnarkoman.
Jag försöker förklara för dem att det huvudsakligen är tre anledningar. Det är kul och jag mår bra av det. Sen så brukar mina semestrar inte vara att sitta och dricka parasolldrinkar direkt. Jag gillar aktivera mig med t.ex. fotvandring och långfärdscykling. Att vara vältränad underlättar sådana semestrar.
Sen gäller det att ge glirningar tillbaka. Jag skall försöka skriva ner några saker jag brukar påpeka.
Ett bra sätt är att när de klagar över att de känner sig trötta och kanske på väg att bli sjuka, eller när de klagar över att de blir förkylda alldeles för ofta. Faktum är att regelbunden träning kommer att ge dig bättre motstånd mot förkylningar och andra sjukdomar. Du kommer att sova bättre och vara mer utsövd. Tryck på regelbunden träning eftersom om man sporadiskt tränar hårt då och då kommer det snarare att göra dig mer mottaglig för sjukdomar. Fast samtidigt om du tränar riktigt hårt (nästan elitträning) blir du känsligare igen.
Undvika belastningsskador i jobbet är också en bra anledning. Vill de gå omkring med ont i ryggen och musarm så får de väl göra det...
Om jag antar att du inte är allt för viktfixerad så är träningen också ett sätt att kunna äta som man vill utan att behöva ha dåligt samvete. Jag har aldrig bantat i hela mitt liv och kan inte tänka mig göra det heller. Klassikern "nuförtiden så märks ju allt man äter direkt på kroppen", är det bara kommentera att det har jag då inte märkt...
Angående "klassikern" så är det bra att dessa motionstävlingar finns för dem som måste ha ett mål att motivera sig. Men så många använder det som ursäkt för sin träning att de som bara tränar utan något klart sportsligt mål blir den udde. En jag känner t.ex. tyckte jag var konstig som gav mig ut och skatade 5 mil på isen i skärgården. Tungt javisst, men samtidigt så åker folk Vasaloppet i 9 mil. Jag tycker inte ens om att ta tid när jag springer eller cyklar. Varför stå och trängas när man kan ta sitt Vasalopp när man vill. Jag kommer aldrig att åka riktiga Vasaloppet, utan möjligen öppet spår.
Jag tycker snarare att de som får livskriser köper sig en cykel och skidor och börjar träna helt plötsligt ligger farligt till för att få skador. Därmed inte sagt att jag har något emot det, eftersom det är bättre än att aldrig börja.
Ett annat sätt är att försöka få med kompisarna och träna. Då får de (förhoppningsvis) se att du inte är någon fanatiker. Vips vad det är har de ramlat i fällan och tränar 3-4 gånger i veckan.
Nåväl, jag hoppas du fick några tips från en annan "sportfåne". Du får gärna skriva mer om hur mycket du tränar och vad för "mål" du har med din träning.
/Jonas U