Du drog upp massor av nackdelar, till och med så många att de drog en skugga över fördelarna. Jag kan inte mäta mig med dina prestationer och erfarenheter på de området. Men jag har tänkt på de du sagt.
Jag har haft min trike i 4 veckor nu. Jag campade på ålad i påskhelgen. De snöade och regnande på nätterna och var 3 plusgrader på dagarna och solen var fullständigt frånvarande.
Jag vill ändå inte klaga jag var förberedd på vädret och hade rätt utrustning. Jag har även hunnit testa cykeln på andra sträckor.
Jag kan hålla med om att det fins nackdelar, vill bara göra ett försök att tona ner dess betydelse. Har du provat de tajta cykelkläderna som finns, med tanke på vad vinden drar med sig in i ärmar och byxben?
Turbulens och fartvind blir högre sa du. Min tanke går åt ett annat håll.
Min cykel väger ca 25 kg, jag har packning på 30 kg och en kärra på 40 kg.
Jag vet, jag kör absolut inte lätt, föredrar att inte kompromissa för mycket med bekvämlighet. Jag älska att campa (tälta) slå läger och njuta på platsen, därför tung packning.
Vikten på mitt ekiperas, gör att vinden får underordnad betydelse.
Jag campade med min son (25år) han ville följa med
Kul! och vi hade det trevlig. Min upplevelse var att han fick hålla mot och kämpa mer på sin MTB, än vad jag behövde när de gällde vinden. Jag har varken campat eller cyklat på 20 år. Jag kunde ändå hålla hans takt som också drog en kärra men ingen packning på cykeln.
Jag har en vindkåpa på min trike. Tanken är att skydda skor o knän från regn. Däremot känner jag av vinden och turbulensen.
Frågan är om de beror på att min hjärna inbillar sig att jag ska förskonas från detta obehag, då jag sitter så långt ner mot marken och därför överreagerar när jag inte kommer undan vinden trotts min låga position.
Medan jag som upprätt cyklist tar detta besvärande fenomen som mer givet, då jag cyklar. Som cyklist, cyklar man alltid mot vinden. De blir en del av ens uppfattning hur fort det går. Skulle man ha medvind någon gång, cyklar man fortare för att det går, och får då vinden mot sig i alla fall.
Jag vet inte om jag har rätt eller fel. Vi människor har lätt att uppfatta saker fel beroende på olika omständigheter.
Ja, rullmotståndet blir högre med tre 20" hjul. Tyvärr blir belastningen på hjulen för stor i hög fart och skarpa kurvor. Därför kommer hjulen förbli små. Nu har många tillverkare kommit ut med 26" hjul bak. Jag har den modellen, de gör också att en kärra passar bra att fästa till hjulnavet, förutom att cykeln kanske rullar bättre.
Frågan är hur mycket som skiljer i rullmotstånd på stora o små hjul.
Vi diskuterar inga tävlingscyklar som jagar 10,100 och 1000 delar av sekundrar här. Vi pratar långcykling modell packåsna i metall på hjul.
Jag säger inte att du har fel. Jag försöker bara dra ner de negativa effekterna i sammanhanget. För dem som tänker tankar likt trike/liggcyklar, se till att däcken har rätt ringtryck och ni upplever inget rullmotstånd.
Större bakhjul är bra för att lyfta växelföraren en bit från marken. Själv har jag valt en navväxel, slipper där med alla problem en växelförare drar med sig.
Det kan vara skönt att kunna leda cykeln i bland som en omväxling.
En trike går inte leda på ett vettigt sätt, som du påpekade. Däremot är det helt ok att lyfta den i bakhjulet med ilagd parkeringsbroms, och då dra cykeln efter sig. En cykel med packning vill man ogärna lyfta på detta vis, har den dessutom en kärra, då är de helt uteslutet om man inte kopplar bort den först.
Triken är inte helt omöjlig att leda, men de kräver att man böjer sig djupt, för att nå ända ner till styret som sitter 30 till 40 cm över marken för att svänga samtidigt som man trycker cykeln framåt med hjälp av sätet med andra handen.
Hanteringen av triken är som du säger, tung och svårt att få grepp att lyfta den, men det går, även när man har vindkåpan på. Den går däremot inte att hantera så lätt som en vardagscykel.
När du pratar om sämre vägar, vill jag jämföra t.ex stora gropar. Med en vanlig cykel går det bara att köra slalom runt dessa gropar o ojämnheter, vilket blir jobbigt i längden med packning och den fart man behöver på en tvåhjuling.
En trike kan du sakta ner till krypkörning utan att vingla eller på annat sätt besväras av balansen. Man kan och låta cykeln köra ner i ojämnheterna, han man dessutom kärra som jag är de till stor fördel att sökte ner med tanke på innehållet, belastningen på kärran och dragkroken som säkerligen är den svagaste länken.
Är det en form av traktorväg får man tänka lite annorlunda med en trike. Låt framhjulen gå på gräskanterna i mitten och dikeskanten och bakhjulet i traktorspåret, triken glider inte ner i diket likt en vanlig cykel och den vinglar inte. Där emot kan det vara besvärande att behöva cykla på sneda vägar som lutar mycket mot diket, då man kompenserar genom att burka i triken.
Viktfördelningen som nämns, kan vara frustrerande. Köra i snö kan tyckas vara roligt med en trike. Tyvärr är det inte så lätt. De små hjulen gör större motstånd till hinder, då de har större infallsvinkel och där med bromsar upp hastigheten, till hinder som snö.
Med tre hjul kan man tänka sig att viktfördelningen har 33% på varje hjul. Tyvärr uppfattas inte väggreppet så då motståndet på framhjulen blir så kraftig och drivhjulet väger helt enkelt för lite i mitt exempel har de båda framhjulen 66% och bakhjulet ynka 33% de är lätt att köra fast i snö med dessa förhållanden.
På somrarna upplevs den kraftiga infallsvinkeln inte som besvärande. De går även att köra upp på en trottoar med övad teknik som att köra upp senett på den och låta ett hjul i taket besegra kanten. Men cykeln är låg och du kan bli hängande på ramen med lite otur. Med tiden ser man möjligheterna när man jobbat in ett nytt tankesätt.
Sedan har vi de dåliga marktrycket på bakhjulet som gör att bakdäcket släpper sitt grepp och spinner loss istället för att trycka på cykeln framåt.
Ovanan med trike gör att de är retfullt i bland. Extra problem kan det bli på branta backar med grus, efter som cykeln är bökig att putta, den är lämpligare att dra baklänges efter sig som jag nämt tidigare.
Dessa kraftiga bakar är ändå ganska extrema även för bilar, som tur är.
Som Luktafotogen skriver, kan hjulspinn även uppstå på våt asfalt. Jag tror inte att de gäller på så många av Stockholms gator. Problemet blir dock värre för en trike de gånger de händer efter som den är så tung och bökig att dra.
Om någon råkat skrämmas av tanken på att semestra på trike. Glöm då inte bort att också sa att fördelarna överväger stort. De var så vår erfarna Luktafotosken sa!
Jag vill också tillägga, har man semestrat med en flerväxlad cykel vill man inte prova en semester med en oväxlad. Med de i huvudet vill jag också säga: för att få ut alla fördelar som en trikeliggcykel har, bör du förs semestrat på en traditionell diamantramscykel som de vanliga upprätta cyklarna kallas för.
Du kan koppla av och njuta mer på en trike, man vill helt enkelt inte kliva ur den, man sitter sååå bra. Du kan inte ändra på sittställningen som Lukafotogen sa, men de behovet uppstår inte som på en vanlig cykel. Händerna går däremot att flytta runt på en hel del sätt. Har du styrväskor på sidorna som jag har, kan man även vila armbågarna på dem. Det fins ingen annan vikt på armarna, då kroppen lutar bakåt i liggande ställning och bär därför upp sig själv. Inte helt fel.
