Legender, skrönor, sanningar, vättar och annat oknytt.

Ute i naturen händer det ibland oförklarliga saker. Har du någon legend, anekdot, egen märklig upplevelse att berätta?

En anekdot: När min gammelmormor plockade blåbär i skogen och måste gå undan ett tag och lyfta på kjolarna, sa hon alltid först "undan med er, undan med er". Inte värt att ta risken att göra vättarna sura.

Nyss läste jag en berättelse om en händelse som utspelade sig i Muddus för en tid sedan. Fyra personer vandrade två och två i Muddus. De sammanstrålade på en i förväg bestämd plats. Alldeles invid lägerplatsen fann de en annan gammal lägerplats, ett viste. De gick runt och tittade och fann en gammal spräckt gryta halvt begravd och andra gamla ting. Men de började känna sig lite obehagliga till mods när de gick där och rotade, så de återvände till sitt läger, lagade mat och la sig.

Nästa dag fortsatte två mot några stugor i relativt mer civiliserade trakter, de två andra skulle vandra runt ytterligare några dagar, innan alla skulle träffas igen vid stugorna. Efter några dagar kom de två som vandrat runt ett tag till stugorna. "Hej vi gick förbi det där gamla vistet igen och ni hade ju glömt kameran där", sade de och överlämnade den kvarglömda kameran. De två som varit ett par dagar vid stugorna förstod ingenting. De hade använt kameran och fotat hela vägen till stugorna, ändå hade kameran upphittats vid vistet miltals därifrån. Vid en koll visade det sig att vistet hade varit en gammal Shamans.....
 
Skrönor?

Freddan75; sa:
Raskesven; sa:
Aardwolf; sa:
Väntar med spänning på fortsättningen
Beklagar, frågorna var många men svaren uteblev.

Har du framkallat filmen? =)
"I wish". Det är ju grejen; var de kort med som skulle vara med? Men sorry, det var inte en egen upplevelse och jag vet inte hur det var med filmen.

Jag kan däremot bjuda på en, med risk att betraktas som en person som påstår sig sett ett UFO.

Senhösten för ett par år sedan var vi på vandring i finnskogarna runt Säfsen. Kom fram sent, runt 1 på natten till lägerplatsen där vi skulle stanna 3 nätter, smällde upp tältkåtan, pissade och gick och la mig.

På morgonen när jag vaknade var kåtans dörr lite öppen. Kängorna som jag ställt på insidan av kåtadörrens insida var flyttade, och fotänden på min sovsäck var blöt. Min polare förnekade att han gått ut under natten och öppnat dörren. Nå, kanske jag inte stängt ordentligt då. Skumt med den blöta fotänden men det torkade upp vid elden och jag tänkte inte mer på det, förrän det var sen kväll och det var dags att bunta in. Stängde dörren nertill noggrant och la en klabbe på insidan av stormmattan.

Nästa morgon när jag vaknade var kåtadörren lite öppen, klabben var flyttad åt sidan och fotänden på min sovsäck var blöt. Jag luktade på sovsäcken och tyckte det luktade fränt. Av min polares reaktion förstod jag att han var oskyldig, men vad i h-e pågick? Den kvällen la jag en stor sten på insidan av kåtadörrens stormmata.

Sista morgonen på lägerplatsen vaknade jag plötsligt vid fyra-tiden på morgonen och var blixtklarvaken på 0,000001 sekund. Jag låg med blicken rakt mot kåtadörren. Dörren var lite öppen och jag skymtade siluetten av en liten gestalt i dörröppningen, en gestalt som var kanske 30 cm, nästan tomteliknande som de små grå, och den gav intryck av att flina och.... pissa. I nästa sekund var den bara borta. Kåtadörren var lite öppen, stenen var flyttad åt sidan och fotänden på min sovsäck var blöt.

Självklart hade jag drömt det hela, eller..? Jag har inte hittat någon förklaring till den öppna dörren, flyttade tyngden och blöta fotänden.

Och jag hade ju inte följt min gammelmormors rutin (se första inägget ovan) den första natten när vi kommit fram till lägret, utan bara pissat i mörkret in i buskarna....
 
Nedanstaende ar sant. Jag har sa puckade lumparpolare.

Jag har en lumparpolare som pa fullt allvar havdar att han har sett ett ufo flyga over Boras med eskort av Viggen.
 
UFO

Freddan75; sa:
Jag har en lumparpolare som pa fullt allvar havdar att han har sett ett ufo flyga over Boras med eskort av Viggen.

Det är tydligt att ordet UFO misstolkas.
Ordet UFO står för Unidentified Flying Object.
Att nån ser ett ufo behöver inte betyda att man sett ett flygande tefat med gröna gubbar i.
Säkert har 99 procent av alla mäniskor någon gång sett ett UFO.
Om iaktagaren ser någonting han inte kan identifiera direkt så ser han ett UFO.
 
Re: UFO

sfrge; sa:
Freddan75; sa:
Jag har en lumparpolare som pa fullt allvar havdar att han har sett ett ufo flyga over Boras med eskort av Viggen.

Det är tydligt att ordet UFO misstolkas.
Ordet UFO står för Unidentified Flying Object.
Att nån ser ett ufo behöver inte betyda att man sett ett flygande tefat med gröna gubbar i.
Säkert har 99 procent av alla mäniskor någon gång sett ett UFO.
Om iaktagaren ser någonting han inte kan identifiera direkt så ser han ett UFO.
Alldeles riktigt. Poängen i det här sammanhanget är snarast att människor ofta känner ett starkt tvivel om någon påstår sig ha sett ett UFO. Jag tror inte de flesta tänker i termer av "oidentifierade flygande föremål" om någon påstår sig ha sett ett UFO, utan direkt associerar mer mot just typ "flygande tefat med gröna gubbar i", alltså något osannolikt.
 
Möte med småfolket

En kompis från Umeå berättade en skön historia om hans polares brorsa (några led iväg, som alltid):

Han gick någon naturrelaterad folkskoleutbildning i en norrländsk stad, och första dagarna fick alla presentera sig och berätta om sig själva.
En av deltagarna var en typisk skogsmänniska, något äldre än de andra (över 30) med båda fötterna på jorden. Han förklarade att han det var något som han måste få lätta sitt hjärta från. Han hade tidigare bara berättat för sin far, och var fortfarande osäker på om han skulle berätta eller inte:

När han var yngre gav han sig en gång långt ut i skogen för att plocka hjortron på en fin myr ett par timmars gångväg rätt ut i skogen från vägen. När han plockade släppte han iväg sin hund, som kutade iväg på sitt.
När han plockat färdigt och skulle bege sig mot bilen ropar han på hunden, som varken svarar eller kommer.
Eftersom han inte har bråttom och litar på att hunden ska komma tids nog, sätter han sig i lugn och ro på en sten och väntar.

Efter ett långt tag ser han något röra sig i skogsbrynet och tror att det är hunden. Det är det inte. Istället kommer en gubbe gående, och det är tydligt att han inte sett killen som sitter stilla på sin sten.
När gubben kommer närmare ser killen att han är väldigt lustigt klädd - i konstiga slitna vadmalskläder och näverskor. Eftersom gubben kommer åt hans håll tycker killen att han kanske ska göra något så att den andre ska se att han är där, så han reser sig upp och vinkar.

När Gubben ser honom stelnar han till. Han stirr stint på killen och dyker sen rätt ner bakom en sten. Killen går förläget fram mot stenen och ber om ursäkt "Det var inte meningen att skrämmas, du kan komma fram!".
Men det finns ingen bakom stenen, och ingen annanstans i närheten heller. Gubben är väck!

Hunden kom tillbaka och han gick tillbaka till bilen och stack hem. Väl hemma berättade han om den konstige gubben för sin far, som sade:
"Det där, det var småfolket. Berätta ALDRIG för någon annan om det här!"
[Ändrat av Nordesjo 2003-05-23 kl 17:50]
 
Re: Möte med småfolket

Tack för den Nordesjo. För övrigt var det dåligt med skrönor mm. Är det bara det tekniska runt GTX, panoramavyer osv. som intresserar?

Här kommer i alla fall en till liten story, saxat från Kurt Kihlbergs "Vildmarksliv i Laponia":

".....En vårvinterdag för många år sedan kom jag på skidor genom de fjällnära skogstrakterna på väg mot en koja, när mitt intresse fångades av en mängd korpar som samlats vid en skogsdunge. Med kikarens hjälp konstaterade jag snart att på en barfläck under en tall låg ett stort åtel som fångat korparnas intresse. Det såg ut att vara ett uppfläkt kadaver efter en stor älg som blivit slagen av en nyuppstigen björn. Väl framme vid "slaktplatsen" blev jag länge stående- rådvill och frågande inför den märkliga syn som mötte mig. I en sovsäck mitt ute i den vilda skogen låg en man och sov. Intill honom låg ytterligare en sovsäck vars ägare lämnat sitt värmande ytterhölje och begett sig ut i terrängen- den säcken verkade bekant. Plötsligt är det något som inte stämmer- skakande av köld kommer jag på mig själv stående i kalsongerna vid min färdkamrats fotända. Utan att väcka min sovande kamrat kröp jag snabbt ner i den värmande sovpåsen med en obehaglig känsla att allt inte längre stod rätt till....."
 

Vandrat på ett platåberg? Upptäck Billingens unika landskap!

Njutvandra året om i fantastisk natur med böljande sluttningar och dramatiska klippavsatser – bara ett stenkast från Skövdes centrum.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg