Jag pratade länge med Cordelia innan hon skrev sitt debattinlägg i Bergsport. Jag vill mena att en del av den här konflikten bottnar i att vi tillhör en ung generation från ett land som inte deltog i andra världskriget. Som ung svensk (de flesta av oss är födda långt efter 1945) så är andra världskriget och judeutrotningen redan ett av många nidingsåd genom historien. Men för en äldre generation, för många tyskar, och för dem som har släktingar som mördades, så är Förintelsen en realitet, och en som vida överklassar det mesta ont som mänskligheten har förmått ställa till med.
Lednamn som Poltava eller Trettioåriga kriget gör nog ingen upprörd. Skämt om moderna otäckheter som Tsunamin kanske inte faller i lika god jord, men det är kanske ingen som skulle använda Tsunamin som tema eftersom vi är ganska överens om vad som är ok och vad som är övertramp i så aktuella frågor.
Men i den historiska skärningspunkten mellan det avlägsna förgångna och det aktuella uppstår uttryck (tex lednamn) som för många av oss är helt ok, och för andra oacceptabla. Därför uppstår kontroversen.
Cordelia skulle inte hålla med mig, tror jag. Hon menar att Förintelsen faktiskt var något helt unikt, och genom att skämta om dessa händelser så relativiserar vi dom och förminskar dom. Här tror jag att hon kämpar mot tidvattnet. Inom några få år finns det inga överlevare från Nazilägren kvar. Om ytterligare en generation kommer det att ha inträffat nya vidriga händelser, och äldre händelser (folkmordet i Rwanda, utrotningen av indianfolk i amerika, slaveriet, mm) kommer ses som jämförbara företeelser.
Poängen? Vet inte om jag har nån. Möjligen att man inte behöver vara benhård åt endera hållet. Att man accepterar en frivillig namnändring betyder inte att varje person som känner sig kränkt kommer att kunna få motsvarande välvilliga behandling. Det man kan lära av Cordelia är att för många nu levande människor är Nazismens brott helt unika. Det kan vi kanske respektera?
En sak till:
Kan bara konstatera att debatten fortsatter och jag tcker det kan vara intressant om den kan gora det men pa ett mer filosofiskt och nyanserat satt.
Steg ett i den riktningen vore att få fakta rätt. Klätterförbundet har aldrig förespråkat ett förbud mot dåliga lednamn. Det har aldrig skett, och jag har inte pratat med någon i förbundet som önskar ett sånt förbud. Jag tror, med all respekt för kollegorna på Alpinist, att jag har bättre koll på SKF än dom. Att vi däremot för ett resonemang om gränserna för hur vi bör uttrycka oss är däremot för mig en självklarhet. Tryckfrihet och yttrandefrihet har vi så länge vi förtjänar det.
