Långvandring

[mybycycle]

Hej alla vandrare!

Jag är en helt ny medlem, och har enbart en liten erfarenhet av vandring.
Men en gedigen erfarenhet av långfärdscykling, då jag gjort ett flertalet långturer.
Men så har jag fått epilepsi, och får inte längre cykla ensam. Det var en rekommendation från läkaren, och det var ett bakslag för mig.
För jag hade ett antal turer i min planering, som nu helt går i stöpet.
Men min goda väninna fick mig tillbaka till positiva tankar, jag kan ju vandra istället!
Och enbart justera mina planer lite efter det, men som sagt.
Min erfarenhet på området sträcker sig till en vandring i Grekland, då jag tågluffade på 70-talet.
Och jag har gått korta sträckor längs Skåneleden och Hallandsleden.
Så nu undrar jag hur jag bäst tränar, för att klara en långvandring?
Jag har ju som cyklist, väldigt starka ben.
Och när jag nyligen låg på sjukhuset(efter att jag svimmade)fick jag veta att jag hade ett hjärta som en 20-åring, på trots att jag passerat de 50.
Så konditionen är det inget fel på, men jag vill ändå träna optimalt för att få en så lindrig vandring som möjligt.
Så vad säger ni med erfarenhet?

Hej då!

 

[skallagrimson]

Jag skulle säga att du bara behöver gå, inget annat. Se till att ha bra skor och växla mellan 2 par strumpor under vandringen. Gå 50 min, lufta fötterna och byt strumpor i 10 min osv...
Om du ska gå med tung packning kan det vara bra att styrketräna lite. Jag rekommenderar då knäböj, marklyft och sit-ups.

 

[Tordnado]

Gå snabbt

Om du inte har mkt tid att tillgå så att du kan vara ute och gå hela dagarna vilket skulle motsvara din kommande vandring så är mitt tips att gå så snabbt du bara orkar under 1-2 h. Jag tycker det är en bra metod för att träna för längre och långsammare vandringar.

Bara en fråga som jag hoppas inte uppfattas fel men är det inte rätt illa att ramla när du går också? Man kan ju slå huvudet ganska illa och oftast har man inte hjälm när man vandrar.

Hoppas du hittar en lösning som fungerar för dig!

 

[skallagrimson]

Det vore väl synd att sätta sig i rullstol bara för att man fått epilepsi?

 

[joanna]

(...) Så nu undrar jag hur jag bäst tränar, för att klara en långvandring?
Jag har ju som cyklist, väldigt starka ben.
Och när jag nyligen låg på sjukhuset(efter att jag svimmade)fick jag veta att jag hade ett hjärta som en 20-åring, på trots att jag passerat de 50.
Så konditionen är det inget fel på, men jag vill ändå träna optimalt för att få en så lindrig vandring som möjligt. (...)

Låter inte som det är träning du behöver .
Ditt sätt att skriva om vandringen i termer av "klara"och "få den lindrig" antyder att du är ute efter en fysisk prestation, men du kanske skall frigöra dig lite från det sättet att tänka. Jag förstår att det inte går att ta det hur långsamt som helst, om man cyklar i en uppförsbacke, men det går faktiskt att göra det, om man går .

Se vandringen som den meditativa njutning vi alla så väl behöver. Se till att ha goda tidsmarginaler när du planerar resan, så du kan vandra i den takt som passar dig, utan alla "måsten" att hinna till en viss punkt en viss dag och utan att behöva oroa dig för att inte hinna med hemtransporten.

Jag vet ju inte hur väl kontrollerad just din epilepsi är, det är troligen så att du bör vandra i sällskap, särskilt i början. Men jag har faktiskt en kompis som långvandrar ensam med sjukdomen. Det såg inte alls så lugnt ut i början, men efter några års försök, bakslag och vunna erfarenheter har han nu sin medicinering inställd så att han är fri från anfall, med marginaler som han tydligen upplever som betryggande.

 

[0020]

För att undvika bakslag i form skavsår och träningsvärk och allmän värk i axlar av ryggsäck tycker jag det kan vara klokt att vänja sig vid den något annorlunda belastningen och slitaget som det medför att börja vandra jämfört med att cykla.
Prova ut och bestäm dig för vilka skor du ska ha och börja gå i dem, allt längre vandringar för att vänja fötter och muskler vid belastningen.
Välj vilken ryggsäck du ska ha och ta på den på dina vandringar för att hitta rätt inställningar och vänja kroppen vid belastningen.

Dett kommer göra vandringen mer njutbar. Ta sen till dig joannas råd att planera in gott om tid, unna dig att verkligen se och uppleva miljön runt omkring dig och upptäcka nya små äventyr som gör att rutten kanske ändras efter hand.

 

[TROY GARNER]

Du har ju grundkonditionen dock måste du vänja kroppen vid den belastningen du får med ryggsäck och fötterna vid skor.
Köp en bra rygga som matcharkroppen och gå in den.

Skor tar inte en eftermiddag och gå in - jag brukar gå in dom 15-20 mil.
Köp bra och förmodligen rätt dyra av bra märke så dom inte är utslitna när dom är inkörda.
Jag mäste röra mig närmare 50km per dygn för att få ens någon påverkan på fötterna och då
är det bara lite friktionsömma trampdynor - så skor är viktiga.

Kombinationen jogginskor av standardhöj eller lite förhöjda är perfa för långvandringar.
I kombination med gaiters om man har dom innan för byxbenen så fungerar det även i hällregn.
Dock bör man veta att man skall ha träninsggnivån så inte foten viker sig när man saknar stöd för leden , men det gör väldigt mycket vid långvandringar och ha lätta skor.


Nu byggde jag upp konditionen extremt högt till semsestern för jag tänkte köra Alaska
men jag fick problem och få långledigt så jag funderar på att skippa mc semstern också och köra en 100 mils grej här , kan ju vara kul och använda den till nått.

 

[UnderEnTarp]

Hej och välkommen till Utsidan

jag håller med de andra inläggen om att börja träna mjuk och försiktigt med den ryggsäcken och de skorna du ska använda på långvandringen. Själv började jag med dagsturer i skogarna hemma och på det sättet upptäckte jag närmiljön samtidigt som jag tränade och vande mig till utrustningen.

Nu i augusti ska jag långvandra i fem veckor och har börjat träna, där jag varannan dag går ett par kilomenter med all den utrusningen jag ska ha med mig. Jag slår oftast inte läger på dessa träningspass, det behöver jag inte då jag känner min utrustning så pass bra. Men om du är ovan så öva även på att slå läger, laga mat, slå upp tältet osv...

När och var tänkte du långvandra?

Lycka till

/Andreas

 

[rimn]

man blir bra på det man tränar, så vill du långvandra i skogen med säck är det det du gör under träningen också. starka cykelben kanske är ett plus (kondisen är det i vart fall) men jag måste säga att mina ben alltid känns som nybörjarben när jag ger mig ut på första vandringen direkt efter en längre cykeltur då jag ju inte går nåt alls. (jag har precis cyklat i fyra veckor och till helgen ska jag gå en tvådagarsmarsch - inget jag inte gjort förr, men på grund av cykelveckorna är jag nu lite nervös).

jag har också epilepsi. inga grand mal-anfall än så länge, men risken finns ju. fjällvandring känns faktiskt mer riskabelt för mig än landsvägscykling, helt enkelt på grund av frånvaron/närvaron av folk som kan tänkas ringa ambulans.

jag antar att du har grand mal-anfall. får du förkänningar innan anfallen?

 

[mybycycle]

Låter inte som det är träning du behöver .
Ditt sätt att skriva om vandringen i termer av "klara"och "få den lindrig" antyder att du är ute efter en fysisk prestation, men du kanske skall frigöra dig lite från det sättet att tänka. Jag förstår att det inte går att ta det hur långsamt som helst, om man cyklar i en uppförsbacke, men det går faktiskt att göra det, om man går .

Se vandringen som den meditativa njutning vi alla så väl behöver. Se till att ha goda tidsmarginaler när du planerar resan, så du kan vandra i den takt som passar dig, utan alla "måsten" att hinna till en viss punkt en viss dag och utan att behöva oroa dig för att inte hinna med hemtransporten.

Jag vet ju inte hur väl kontrollerad just din epilepsi är, det är troligen så att du bör vandra i sällskap, särskilt i början. Men jag har faktiskt en kompis som långvandrar ensam med sjukdomen. Det såg inte alls så lugnt ut i början, men efter några års försök, bakslag och vunna erfarenheter har han nu sin medicinering inställd så att han är fri från anfall, med marginaler som han tydligen upplever som betryggande.

Jag börjar med att svara på från din avslutande mening.
Det är ju att få rätt inställning på medicinen det handlar om, och sedan leva utifrån det.
Just nu är det ganska okontrollerat, då det bara är 2 veckor sedan jag fick diagnosen.
Och enligt läkaren, så kan det ta upp till 1/2 år eller ett år att justera in rätt dos och medicin.
Men sedan har jag en rätt avslappnad förhållningssätt till min vandring(precis som jag har haft till min cykling) orkar jag gå 3 mil då gör jag det.
Men har jag en dag(eller två) där jag inte orkar gå mer än 3 km.
Ja men då går jag 3 km!
Det jag skall lära mig, är att hitta ett realistiskt genomsnitt.
Och i den ha med dåliga dagar i planeringen, för att klara och njuta av vandringen.

 

[mybycycle]

man blir bra på det man tränar, så vill du långvandra i skogen med säck är det det du gör under träningen också. starka cykelben kanske är ett plus (kondisen är det i vart fall) men jag måste säga att mina ben alltid känns som nybörjarben när jag ger mig ut på första vandringen direkt efter en längre cykeltur då jag ju inte går nåt alls. (jag har precis cyklat i fyra veckor och till helgen ska jag gå en tvådagarsmarsch - inget jag inte gjort förr, men på grund av cykelveckorna är jag nu lite nervös).

jag har också epilepsi. inga grand mal-anfall än så länge, men risken finns ju. fjällvandring känns faktiskt mer riskabelt för mig än landsvägscykling, helt enkelt på grund av frånvaron/närvaron av folk som kan tänkas ringa ambulans.

jag antar att du har grand mal-anfall. får du förkänningar innan anfallen?

Tack för alla goda råd från alla inlägg!
Nej, jag har inte grand mål anfall.
Jag vet inte hur det är med din cykling, men jag är en fd tävlingscyklist, och cyklar i genomsnitt en del fortare än den vanliga cyklisten.
Och än så länge känner jag inte förvarningarna, och mina anfall är så att jag bara "försvinner" i medvetandet.
Jag har(innan jag visste att det var epilepsi) cyklat och vingligt, men utan att trilla, under ett anfall.
Det var en bekant som såg mig, som berättade det efter min sjukhus vistelse.
Och det är med den bakgrunden, som det är olämpligt för mig att cykla ensam.
Visst det kan gå illa om jag vandrar också, men inte lika illa.
Men jag får planera min vandring lite, så att jag inte ligger för länge någonstans
Och jag måste meddela mina vänner vilken rutt jag går, och tiden det kan ta.
Samt meddela mig om det förändras.

 

[seobserver]

Du får väl skaffa dig en tricykle för två så kan du cykla säkert oxså.
Ditt förhållningssätt verkar avspänt så du kan säkert lära dig skillnaden på cykelmuskler och gångdito.
Lättast möjliga packning, mjukaste underlag och gå komfortabelt är vägen till att kunna gå än längre.
I tempoövningar är alltid risken större att trilla och skada sig. Är man rädd om sig och har till målsättning att komma hem brukar det gå väl.
De flesta kloka råden har du redan fått, men att gå med stickor och ha tre kontaktpunkter med terra fima brukar ge en lättare och stabilare gång även för oss som inte har besvär av värre än gamla skador.
go tur