Lättpackning är inte UL

jamo; sa:

Japp, Backpacking Light är lysande - förmodligen den bästa webbplatsen i världen i ämnet.

jamo; sa:
Fjäderlätt slår tyvärr så här långt bara in väldigt öppna ladugårdsdörrar

För den som redan är lättpackare må det vara en del öppna dörrar, men för svenska vandrare i gemen är det inte det.
Det torde vara solklart för den som besöker en svensk vandringsled eller friluftsbutik att det definitivt inte är några ladugårdsdörrar det handlar om, och inte heller är de vidöppna - ännu.

Men om du tycker att nivån på Fjäderlätt är fel får du gärna göra nåt åt det - vi inte främmande för att ta in fler skribenter.
 
Martin Fjaderlatt.se; sa:
Nettopp.
Och så länge vandrare som kallar sig ultralätta inte ens är i närheten av San-mannen (eller ens en samegubbe) så är de rätt misslyckade, tycker jag. De är helt enkelt jäkligt o-ultra.
Men lättpackare är de, såväl UL-snubbarna som San-snubbarna, eftersom de tar med sig så lite som möjligt för att uppfylla de krav de har.
Mannen med UK etiketten och San mannen som spårar på savannen är lättpackare. Men hur är det men the same man? Han har full rygga och en härk. Det verkar inte vara UL. Men han kanske bär packningen åt en turist men är han lättpackare? Han tar med vad turisterna behöver och uppfyller de krav han har och därmed kriteriet för lättpackare?
Bild: Vägvisaren
 
marmotta; sa:
alven; sa:
Men när man börjar byta ut fullt fungerande utrustning "bara" för att pressa vikten finns det förstås konsumtionsetiska aspekter att ta hänsyn till...


Vilka är de?

Minska vikten är aldrig "bara". Det mildrar t ex alla
tänkbara förslitningsskador. Det *kan* också (alltefter
individuella förutsättningar) ha mindre goda
biverkningar, t ex att man fryser eller att packningen sitter dåligt på ryggen. Jag avundas dem som inte
har dessa problem.

Jag tycker det är högst problematiskt att bidra till konsumtionsökning om det inte finns skäl till det. De skäl du anför är bra skäl. Att göra det bara för att man tycker det är skoj (eller dyl) är mindre väl motiverat i mina ögon.
 
Martin Fjaderlatt.se (Martin Nordesjö)
För den som redan är lättpackare må det vara en del öppna dörrar, men för svenska vandrare i gemen är det inte det.
Det torde vara solklart för den som besöker en svensk vandringsled eller friluftsbutik att det definitivt inte är några ladugårdsdörrar det handlar om, och inte heller är de vidöppna - ännu.


Dagens utrustning har blivit lättare och har mindre packvolym,tillverkarna kan gå längre,mycket längre.Att propagera för en minskning av antalet prylar och sedemera tumma på komfort och säkerhet (På längre sikt,er väg går spikrakt mot ett stup) är emå att gå fel väg.


peter
 
ping; sa:
Dagens utrustning har blivit lättare och har mindre packvolym,tillverkarna kan gå längre,mycket längre.Att propagera för en minskning av antalet prylar och sedemera tumma på komfort och säkerhet (På längre sikt,er väg går spikrakt mot ett stup) är emå att gå fel väg.


peter


Komfort och säkerhet är förstås relativa begrepp,
beroende på kroppsliga egenheter. Men det är ju värt
att fundera på om inte komforten i flera fall
är inbillad och inte bara relativ. Sådana funderingar
har sparat 2-3 kg på min packning och det är
en märkbar skillnad, kan jag lova.
 
Strykarräven; sa:
joru; sa:
Vet inte heller om jag någonsin stött på "tungpackare" dvs personer som tycker att en karl ska klara 25 kilo på en veckotur... ...Har man gått med en tung packning där innehållet inte används till något vettigt gör man nog inte om det.
Det har däremot jag! Ett par gånger har jag fått tråkningar från de som minsann burit mycket mer än jag gjort, skrutit om att de släpar konserver etc. Och de gångerna har det alltid rört sig om stockkonservativa fjällvandrare som gått en vecka per sommar år efter år, medan skägget och fjällrävenbyxorna grånat ikapp.

Men på ditt andra stycke måste jag protestera. Det finns saker jag aldrig använt som jag ändå envisas med att bära, utifall att de skulle behövas. Den extra gasflaskan sommartid, extrabränsle vintertid, förstaförbandet, vindsäcken vintertid (ibland åtm), nödproviantransonen etc. Sen finns det ett par saker jag bär bara för komforten, t ex min ryggsäck som är 500g "för tung", men med fördelen att den är grymt skön att bära och praktisk på en massa sätt. Själv har jag hittat min balans mellan komfort och vikt, för jag har kommit dithän att jag plockat bort "onödig" vikt, som jag inte tycker adderade tillräckligt till komforten. En annan person kan behöva en dunjacka för komfort sommartid, men inte jag. Däremot föredrar jag ett riktigt tält framför en puppa eller en presenning, och jag är beredd att ta den extravikten ett tält innebär.

Frågan om detta är Lättpackning eller LK känns som att undra över hur många änglar som ryms på ett knappnålshuvud.


Eller vad de väger.

Vi är nog överens även om punkt två...att ha en ryggsäck som sitter skönt fast den väger lite mer är inte vad jag definierar som onödig vikt utan vettigt, eftersom ryggsäckdesign beror på så många andra faktorer än bara vikt...likaså att bära på första förband, extra proviant m m. Sådant "känns" inte onödigt för mig heller ;).

Onödig vikt för mig är när jag av nödtvång bär på ett stort tvåmanstält fast jag kunde ha Aktot...eller när jag bär med mig en sovsäck som väger 1300 gr fast jag hade klarat mig bra med 700-grammaren..;).

//J
 
joru; sa:
Vet inte heller om jag någonsin stött på "tungpackare" dvs personer som tycker att en karl ska klara 25 kilo på en veckotur. Möjligen kan väldigt oerfarna vandrare kanske tycka så. Har man gått med en tung packning där innehållet inte används till något vettigt gör man nog inte om det.

//J

Det har varit ett par inlägg nyligen i den andan.
En skribent lyckades komma fam till slutsatsen
att gramjakt handlade om att minska packningen med precis ett gram och hade väldigt roligt åt sådant.

En och annan kanske också minns den famösa
"klenisar"-tråden.

Jag minns ett besök i en affär i Stockholm när jag behövde ny säck, och samtidigt var inställd på
att minska packningen med ett par kilo. När
expediten visade på en säck som var 0.5 kg tyngre
än min och jag påpekade att jag ville ha en som var minst 0.5 kg lättare trodde han att jag ville ha
en debatt. Han fick inget sålt.

På norska fjellforum var det en gång någon som var i bryderi i valet av regndräkt. Jag tyckte väl
att det inte var så viktigt om han istället
kapade ett par kilo på resten av veckopackningen
som var på 25 kilo.

När jag nämnde att
jag packar mindre än 16 kg på en 10-dagarstur
kom någon fram till att då kunde jag ju bara ha mat för en dag.
Hela idén att man kan packa lite lättare
är så främmande för många, att de leds till ologiska slutsatser. Det är svårt att göra upp med vanor
(och jag vet det ju av egen erfarenhet).

Det kan ju också vara så att tunga bördor understryker fjällvandrandets (inbillade)
exklusivitet.

En annan gång när någon begärde råd (i Fjellforum)
om lättare packning
och jag beskrev min kom en harang från en som menade att "fjällvandring ska vara skönt". Med skönt menade han en rejäl sup vid lägerelden
efter den härliga ansträngningen. Jag försökte förklara
att jag står ut med naturen även i nyktert tillstånd.

Osv.
 

Liknande trådar


Njutvandringar att längta till

Platåberget Billingens unika natur och fina vandringsleder lockar vandringsentusiaster året om.

Få Utsidans nyhetsbrev

  • Redaktionens lästips
  • Populära trådar
  • Aktuella pristävlingar
  • Direkt i din inkorg