Jag brukar tillbringa en vecka eller så varje sommar där det är relativt björnrikt.
Jag går ibland för att vittja en mjärde på aborre och passerar då över myrar och utmärkta björnmarker.
Just i något sånt sammanhang måste jag erkänna att jag funderat över möjligheten att skrämma upp en björn. Men då handlar det t ex om att jag sett björnspillning ena dagen och vetat att det inte låg där dagen innan.
Mina föräldrar lyckades i samma ärenden komma så långt isär på stigen att de en gång hörde en björn beklaga sig över deras närvaro (eller vad det nu var som inte var bra). De såg dock aldrig björnen och trots att jag sett björnspår mer eller mindre varje år har jag aldrig sett en björn.
För att återkomma till mitt erkännande så brukar jag, när jag går ensam i björkskogen knappast fingra lite extra på morakniven, utan jag undviker istället att smyga fram längs stigen. Jag räknar då med att ev björn hör mig och hinner undan i god tid.
Ett bra sätt att få se djur är annars att man går verkligen tyst och förstås gärna mot vinden.
Jag hoppas väl att jag nån gång ska få se björn vid mina aborrsjöar eller vid älven, och det är ju knappast nåt jag gruvar mig för. Andra djur än björnen har jag svårt att ens tänka mig som "aggressiva" mot mig. Myggorna undantagna...